När jag läste SvD på nätet som vanligt såg jag att Bergling, denna underfundiga och roliga tecknare, gjort samma iakttagelse som undertecknad, nämligen den att rasbiologi av värsta sort är högsta dygd inom hundaveln, samtidigt som det naturligtvis inte är accepterat inom andra, mer mänskliga områden. Jag är naturligtvis emot alla former av rasbiologiskt tänkande, men har många gånger reagerat på den hysteri som råder inom hundgemenskapen, det avlas fram hundar som uppfyller alla möjliga kriterier på rasrenhet, men inte kan andas ordentligt, inte kan föda valpar på ett riktigt sätt, de är utan päls och ser ut som fan själv. Det hela tar sig närmast perversa uttryck, hundar som inte har den funktionen att kunna leva ordentligt ses som högvärdiga renrasiga individer. Är detta bisarra rastänkande någon form av sjuklig projektion? Jag är bestämt emot rasbiologiska institut både när det gäller människor och hundar, om hundra år kanske dessa kennelmänniskor ses med samma avsky som vi nu ser på DR Mengele Jag har någon gång tagit upp denna fråga med kennelmänniskor, de har reagerat med samma indignation och chock som om Wetterstrand skulle föreslå en restriktiv immigrationspolitik på Miljöpartiets partikongress, jag har nästan fått freda mig rent fysiskt, så ämnet är känsligt, den saken är klar.
Förövrigt sitter jag just nu och lyssnar på Zappa:s Hot Rats som förmodligen är den bästa plattan som någonsin gjorts.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar