onsdag, juli 16, 2008

Dags att rita om den politiska kartan

Normalt och fram till nu har vi föreställt oss svensk politik som i huvudsak ett val mellan de två blocken, vänsterblocket och Alliansen. Andra partier har betraktats med skepsis och en stor nypa salt, några andra realistiska alternativ än dem mellan de två blocken har inte funnits. Efter bl.a. SKOP:s senaste opinionsundersökning är det dags att revidera den gängse bilden av svensk politik, vi har fått ett alternativ.

Bakgrunden är att på 60 och 70-talet var det verkligen två rejäla alternativ mellan vänster och högerblocket. Allteftersom det viktigaste för respektive partistrateger har blivit att triangulera så stora väljargrupper som möjligt samtidigt som man måste hålla sig politisk korrekt för att inte få media på sig och för att blotta sig för motståndarna har de båda blocken rört sig in mot mitten. Viktiga frågor har man i princip varit ens om. Det är grundläggande frågor som EMU, EU, flyktingpolitiken, försvaret och pensionssystemet, i alla dessa frågor har väljarna i princip inte haft något alternativ att rösta på, alla riksdagspartier har varit överrens i dessa stora och viktiga frågor.

Göran Hägg beskriver i sin bok "Välfärdsåren" hur de två blocken i svensk politik stod mot varandra och erbjöd två klart olika alternativ i svensk politik. Mot slutet av sextiotalet och sjuttiotalet rörde sig det borgerliga blocket dock åt vänster p.g.a. Socialdemokraternas enorma väljarframgångar. Det var väl där utvecklingen började mot dagens system där det politiska systemet i princip havererat när det gäller ideologier och klara ståndpunkter. Medias makt har alltid varit stor och skall vara stor i en demokrati. Nu har det dock gått så långt att det är media som styr agendan i det politiska spelet, så var det nog aldrig tänkt att media skall fungera. Speciellt inte när media driver egna politiska frågor (flyktingpolitiken) som inte har något egentligt folkligt stöd.

Det demokratiska systemet var aldrig tänkt att fungera på detta sätt, att alla de stora riksdagspartierna gör upp sinsemellan i de stora politiska frågorna över huvudet på väljarna. Följden har blivit att rågången i svensk politik inte går mellan de två blocken eller mellan de stora partierna, utan mellan det politiska etablissemanget och väljarna, där media många gånger (men inte alltid) ställer sig på det politiska etablissemangets sida. Vårt demokratiska system har urholkats på ett sätt som ingen kunde tänka sig för bara 50 år sedan. Det är mot denna bakgrund vi skall se Sd: framgångar, trots den massiva kritik partiet får utstå från det etablerade samhället.



Länk DN

4 kommentarer:

Anonym sa...

mycket bra skrivet

Anonym sa...

Bra! Jag ser fram emot den dag politiker rakryggat går ut och säger något kontroversiellt därför att det är något de verkligen tror på. Ideologi måste gå före politisk korrekthet.

Grue sa...

Bra skrivet Robsten. Det börjar röra på sig för sd!

Leo Sundberg sa...

Elitism skapar en populistisk motreaktion. Denna är Sd.

Eftersom missnöjet med denna elitism pyrt så länge utan att kanaliseras, så har också elitismen fått fritt spelrum och enorm degenerering. Degenereringen i sin tur gör att populismen när den väl kommer igång får en oerhört stor sprängkraft.