Sommarkoma

Jag finner det oerhört svårt att producera något på bloggen just nu. Dels är det väl den allmänna sommarkoman som uppträder i vårt land varje sommar, regering och riksdag ligger samfällt på någon strand i koma, journalister skriver om allt möjligt fullständigt ointressant o.s.v. Dels så har väl även jag till viss del drabbats av lite sommarkoma. Dessutom har jag haft lite annat att tänka på senaste månaden.

Tänker inte skriva något om FRA-lagen, ni kan vara lugna. Det finns en bra artikel om den på Sd-blogg. Nej jag tänkte slå ett slag för en bok jag nästan är färdig med. Det är Göran Häggs "Välfärdsåren". Boken behandlar perioden 1945 och till 1990. Det är en allsidig behandling av vad som hände i samhället och vad som hände på det politiska planet. Denna historiska period i Sverige är mycket seriöst behandlat och Hägg beskriver denna viktiga period med en frisk ärlighet som förvånar. Man får inblick i det politiska spelet, vem som drog åt vilket håll, och vad som låg bakom mycket av den välfärdsmodell som vi haft och som nu är på väg att monteras ner. Som seriös läsare får man en bakgrund av mycket av det som hänt i svensk politik och som lett fram till den situation vi har i dag. Tycker någon att detta är oviktigt skall ni inte läsa den och då är ni inte seriöst politiskt intresserad heller.

Jag har kommit fram till den smärtsamma uppfattningen att det inte går att skaffa sig en kunskapsmässig grund genom att enbart läsa pamfletter, bloggartiklar ( som då oftast bara bekräftar det man själv tycker i alla lägen) tidningar och annat lättsmält. Tyvärr kamrater, man måste skaffa sig någon slags kunskap att bygga vidare på. Tar vi Häggs bok så har systemkritiker oerhörd nytta av mycket av det som står i denna bok, mycket får sin naturliga förklaring i beskrivna historiska skeenden. Nu är Hägg inte en systemkritiker i egentlig mening, fast läser man boken noggrant så drar man faktiskt den slutsatsen att han just är en systemkritiker, utan att själv veta om det.