Vad gör våra militära experter egentligen i Afghanistan?

I en artikel i SvD får vi veta att nio svenska militärer varav sex är officerare deltagit i operationer mot talibaner där skarpa skott avlossats. Det är troligt att de svenska militärerna t.o.m. delat ut goda råd till den afghanska armen under strider. Så här står det i SvD.

De svenska rådgivarna arbetar i ANA:s 209:e kår i Mazar-e-Sharif. För första gången har denna kår i år satt in en brigad i strid mot olika upprorsmän. De svenska officerarna har gett råd både till kåren och brigaden under striderna. Rådgivarna har inte stridit med vapen i hand men har däremot tjänstgjort på så framskjutna operationsbaser att det varit skottlossning ”i närheten”

Detta är ju oerhört! Svenska officerarna har naturligtvis inte själva avlossat några skarpa skott men ändå varit i närheten av skottlossning. Den svenska allmänheten har ju hela tiden trott att de svenska militärerna är i Afghanistan för att undervisa den afghanska armén i jämställdhet och HBT frågor. I den mån det är möjligt skulle de svenska experterna också kunna undervisa talibanerna i dessa frågor. Allmänheten och svensk media har med spänning väntat på när den första likabehandlingsplanen skall offentliggöras av svensk modell för den afghanska armén. Detta skulle sätta Sverige på kartan internationellt sätt och visa vilket föregångsland Sverige och svenska politiker är. På sikt kan ett seriöst arbete med likabehandlingsplaner och undervisning i t.ex. HBT-frågor få striderna att avmattas då de inblandade parterna kommer till insikt om att man faktiskt kränker en annan människa när man skjuter ihjäl honom. Att svenska experter dessutom ger råd till afghanska soldater under strid är ytterst olämpligt. De afghanska soldaterna har visserligen stridit sedan barnsben men är dåligt utbildade i jämställdhetsfrågor. Dock skulle denna undervisning lika gärna kunna ske på regementet under säkra former. Vidare står det i SvD.

För den Nato-ledda Isaf-styrkan, där övriga svenskar ingår, gäller att den endast får öppna eld om den angrips. ANA kan däremot aktivt söka upp och förgöra upprorsmän. Det sker i en slags gerillabekämpning enligt samma taktik (counterinsurgency) som framgångsrikt använts under senare tid i Irak.

Att aktivt söka upp och förgöra terroristerna är emot alla svenska principer och de svenska militära experterna skall absolut inte delta i några som helst kränkningar av talibanernas mänskliga rättigheter. Det strider mot hela den människosyn som så väl representeras av vår svenska riksdag. I stället skall aktiviteter som att byta brödrecept med talibanerna stimuleras. Vi skulle t.ex. kunna visa att även män bakar bröd i vår kultur och därmed sprida kunskap om vad riktigt jämställdhetsarbete i praktiken innebär. Till sist säger överstelöjtnant Jörgen Larsson så här till SvD.

De afghanska soldaterna är tappra. Att få dem att anfalla är inget som helst problem. Vi försöker få dem att bli bättre på att planera verksamheten. Lång­siktig planering krävs för att de så småningom ska kunna slå fienden och besegra den på egen hand.

De afghanska soldaterna är utom allt tvivel mycket modigare än svenskarna när det gäller saker som att delta i strid och riskera sitt eget liv. Men hur modiga är de afghanska kämparna i köket och i tvättstugan? Att de är skickliga med skjutvapen vet vi redan, men hur skickliga är de med dammsugaren och blöjorna? Det är här de svenska militära experterna kan komma in och fälla ett avgörande. Vi kan utbilda de afghanska kämparna på områden som är satta på undantag i denna del av världen och som vi i Sverige berömmer oss för att vara världsledande på.

Länk SvD