Dansk "Sverigebashing" är befogad

Ann-Sofie Dahl, docent i internationell politik, som bor i Danmark har skrivit en tänkvärd och rolig artikel på SvD Opinion. Att jag skriver tänkvärd innebär inte att jag tycker hon har rätt, utan att hon beskriver en stämning i Danmark som jag faktiskt inte visste fanns. Dahl beskiver hur man inför varje Svenskt val ägnar sig åt svårartad "Sverigebashing". I Danmark kritiserar man den Svenska demokratin och framförallt på det sätt Sverigedemokraterna blir behandlade i vårt land. Vi förtrycker det fria ordet och behandlar inte SD som man skall behandla alla demokratiska partier, menar danskarna. 


Det står utom allt tvivel att vissa politiska områden är tabu att debattera i vårt land. När debatterades immigrationspolitiken sist? Jag kan inte minnas detta, trots min ansenliga ålder och goda minne när det gäller offentliga debatter. Har det förresten någonsin hänt? Om SD blir behandlade som de övriga partierna lämnar jag över till läsarna att bedöma. Så här skriver Dahl i sin artikel.

Det började, som alltid, med Dansk Folkeparti. Att TV4 vägrade sända SD:s mindre subtila valfilm fick Pia Kjærsgaard att gå i taket. Censur, menade DF:s partiledare och yrkade på att valobservatörer genast borde skickas för att övervaka det svenska valet. Sverige är värre än Östeuropa, förklarade en upphetsad Kjærsgaard, som tydligen missat Berlinmurens fall. 

Att TV4 vägrade sända SD:s valfilm var uppseendeväckande, men långt ifrån det värsta som hänt i den Svenska demokratin de senaste åren (TV4 är trots allt ett enskilt företag som gör precis hur de vill). Det är ett partis valsedlar som ibland försvinner från vallokalerna. Sist det hände var i fredags på Luna-gallerian i Södertälje. Valförättaren lovade att åtgärda detta nästa dag. Det verkar inte som om svenska politiker och vår media förstår hur allvarligt detta är, däremot skulle vi inte alls ha svårt att förstå hur allvarligt det vore om det hände i Ryssland. Berlinmuren har visserligen fallit, men det går alldeles utmärkt att använda det gamla Östeuropa som exempel för det. Vidare skriver Dahl så här i sin artikel.

Varför är det då så viktigt att klanka på den svenska demokratin? Den danska versionen är ju inte utan fläckar: bropendlande danskar förlorar till exempel sin rösträtt, som ryker när man flyttar utanför landets gränser. Och från borgerligt regeringshåll borde man väl snarare glädjas åt Reinfeldtregeringens framgångar?

Jag kan se en logik i att man förlorar sin rösträtt när man flyttar från landet. Det är märkligare att man i vårt land får rösta i landstings och kommunalvalen utan att vara Svensk medborgare. Varken Dahl eller andra vill se bristerna i vår demokrati. Det spelar ingen roll om man så visar upp bristerna mitt framför näsan på svenska politiker och samhällsdebattörer. 


Det är bara ett parti som blir utsatt för att ligister och våldsverkare tillåts störa möten samt ibland (alltmer sällan) misshandla medlemmar. Det är bara ett parti som inte tillåts hyra lokaler. Det är bara ett parti som inte får genmäle när det blir angripet i tidningarna. Det är bara ett parti som inte får föra fram sitt budskap själv i alla de TV-debatter och utfrågningar som äger rum inför valet. Det är bara ett parti vilkas medlemmar inte får vara med i de fackföreningar vi har i vårt land. När så medlemmarna i detta parti påtalar alla dessa brister får de höra att de vill spela martyrer! Vidare i Dahls artikel står det så här.

Kanske är detta i stället ett av problemen: med de svenska skattesänkningarna har Danmark blivit ny världsmästare i skattetryck. På fyra år har den svenska regeringen uträttat mångfalt mer än Fogh och Løkke fått till på nio.

Aaahhh... lite Danmarkbashing, hämnden är ljuv, även för en svensk medborgare. Men problemet är att SD inte blir behandlade som ett demokratiskt parti skall bli behandlat, är detta så oerhört svårt att förstå? Till slut så står det så här i artikeln.

För en gångs skull är det lätt att hålla med Mona Sahlin, som har beskrivit den danska debatten som ”omogen”: i alla fall när den handlar om Sverige.

Ja, vad skulle Sahlin annars tycka? Sahlin själv och hennes inställning till konkurrerande partier är ju ett av problemen. Jag vill direkt påpeka att Reinfeldt visat att han inte är ett dugg bättre. Demokratiproblemet är inte längre ett vänster och högerproblem (om det någonsin varit det). Det är i stället ett problem mellan den politiska och mediala eliten och mer folkliga rörelser. 


Förövrigt skall väl inte en person, som kör omkring med en bil som har körförbud, som glömmer att betala dagisräkningar trots åtskilliga påminnelser, som köper Toblerone på skattebetalarnas bekostnad och som (enligt Enn Kokk) inte kan passa en enda tid, prata om vad som är moget eller omoget.

Länk SvD