söndag, januari 02, 2011

Ett exempel på normal journalistik


I SvD har Alexandra Hernadi skrivit en artikel som kan betraktas som normal journalistik, utan övertoner åt något håll. Hernadi har intervjuat Mikael Jansson som med egna ord får beskriva sin tid i partiet. Också en del mindre smickrande avsnitt i SD:s historia behandlas i artikeln. Det är nu inte journalistkårens arbete att stryka något parti medhårs, inte heller SD kommer undan vanlig kritisk journalistik, någonsin. Om historiebeskrivningen till alla delar är rätt lämnar vi därhän denna gång. 


Det finns också medlemmar från SD som menar att vi skall sluta klaga på media och journalistkåren. Det blir en ”tycka synd om” mentalitet som partiet och rörelsen förlorar på i ett lite längre perspektiv, menar de. 


Dessa kritiska röster har delvis rätt, men bara delvis. Börjar representanter för SD klaga på att de blir granskade på samma sätt som övriga partier är de riktigt illa ute, och partiet också. Börjar samma representanter klaga och gnälla på att media tar upp faktiskt misstag och misslyckande är man lika illa ute. Bästa sättet att handskas med ett misstag är att erkänna det direkt. Lätt i teorin, svårt i praktiken. 


Det kan naturligtvis också bli för mycket gnäll om den faktiska medierapporteringen, fast den är befogad. Någonstans får man acceptera sakernas tillstånd, kavla upp ärmarna och jobba vidare. Men att inte kritisera en medierapportering om ett demokratiskt parti som fullständigt gått över styr och inte hör hemma i ett demokratiskt land är ju uteslutet. Byter vi perspektiv och ser på min favoritjämförelse, Ryssland så blir situationen klarare. Skulle Putin och Medvedev använda media i Ryssland mot sina politiska motståndare på samma sätt som sjuklövern använt media mot SD skulle precis alla i detta land resa sig upp och skrika ”diktatur”. Varför i hela friden skulle vi inte kritisera när exakt samma sak händer i vårt land?


En del menar att vi framstår som gnälliga med all kritik mot media och att vi enbart förlorar på detta. Det finns självklart en balansgång att hålla som jag skrev om tidigare, men ingen framför synpunkten att vi inte skall kritisera pressen i Ryssland med motiveringen ”det låter bara gnälligt och tjänar inte syftet”. 


Tvärtom så är jag säker på att media till slut tar åt sig av all kritik. Dagens artikel kan vara ett resultat av all den kritik som riktats mot våra tidningar och TV4 främst. Alla journalister som drömt om journalistyrket sedan de var barn kanske inte har lust att spola ner sin yrkesheder på närmaste offentliga toalett. Dessutom har faktiskt en del företrädare för journalistkåren själva gått ut och sagt att det ”nog gått lite väl långt”. Skall vi då inte hålla med dessa representanter för nämnda yrkeskår? Skall vi säga ”nä oss är det inte synd om, vi är tuffa, kör på i ullstrumporna ni”.


Jag är dessutom säker på att när vissa journalister inte längre får några intervjuer från representanter för SD, så kommer övriga journalistkåren att dra öronen åt sig. SD får just nu ganska mycket uppmärksamhet ändå, det är dessutom 4 år till nästa val. Vissa Journalister behöver SD mer än vad SD behöver dem (just nu i alla fall). Vi såg att Anna-Lena Lodenius på sin blogg skrev att hon aldrig någonsin varit med om att en SD-representant vägrat en intervju. Samma dag som Lodenius skrev detta så tackade tre sverigedemokrater (vad jag vet) nej till intervju med Lisa Bjurwald, Expo. 


En expert på Sverigedemokraterna som aldrig får någon intervju eller ”inside information” från partiet blir med tiden en ganska tveksam expert. När ”experternas” levebröd hotas är det självklart att dessa börjar dra öronen åt sig. När sedan SD är i det läget att man kan få intervjuer av andra journalister, som framstår som i alla fall något mer objektiva, då vet alla vem som vunnit slaget.

Länk SvD

Länk Lodenius journalister

14 kommentarer:

Anonym sa...

Bra analys, Robsten.
Medias orättfärdiga behandling av SD har alldeles säkert både sporrat och enat pariet och dess väljare.
Och, det var väl de sista de hade räknat med.
SvD artikeln är högst välkommen och kanske ett startskott på en ny tid och ett sannare sätt att förhålla sig till verkligheten.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Robsten sa...

Tack Anonym.
Det var en dubblett jag tog bart, ligger allts inget skumt bakom.

Anonym sa...

Bra skrivet, men jag är osäker om artikeln är skriven i det syftet som vi alla hoppas. Berättigad, men saklig kritik, kan inte drömma om att det blir det nya årets visa.

Bra att man sållar vilka som får den stora chansen att prata med partiets officiella personer.

Kan man inte vara saklig, kan man inte kritisera utan att ljuga så bör man få stå ute i kylan.
Allemand

Goten sa...

Alla tittar uppåt i Sverige. Mot makten. Få nedåt eller åt sidan.

Hur många gånger, jag bara frågar, har en SD-politiker länkat till din blogg, Robsten?

Det saknas bland "extremisterna" berättelser om vanliga människor, precis som de är, vad de gör och hur de tänker.

Socialrealismen, en gång så hyllad av vänstern, är idag bortglömd.

Berättelserna är redan skrivna innan huvudpersonerna hunnit berätta något. Dagens journalism är domslut snarare än skildringar som får oss att börja fundera över varandra.

Jag hoppas att många svenska journalister råkar riktigt illa ut under 2011.

Robsten sa...

@Allemand
Nä, det är väl en lång process, självklart, som alltid.

Osäker på vad du menar med "syften" och så.

Robsten sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Robsten sa...

@Goten.

"Hur många gånger, jag bara frågar, har en SD-politiker länkat till din blogg, Robsten?"

Vad jag vet, ingen gång. Men jag har hört att de använt formuleringar och problembeskrivningar jag först skrivit här på bloggen. Jag skriver ju egentligen inte för dem (jo det också). Från början var min tanke att skriva för "gråzonsmänniskor", alltså de som fortfarande röstar på sjuklövern, men börjat bli alltmer tveksam, som vill se och höra fler perspektiv. En förbannat svår grupp att nå känns det som. Men om någon "gråzonsmänniska" kommenterar här, vill jag att alla behandlar dem med yttersta varsamhet och respekt, då anbefalls pedagogik snarare än den retorik vi alla kan vid detta laget.

Tog bort föregående kommentar av mig själv då den innehöll stavfel och slarvfel.

Goten sa...

Svaret är alltså att du aldrig fått någon credd av någon SD-politiker. Det var inte så bra.

- Har några gråzonsmänniskor besökt Robstens blogg idag?

- Ja, två stycken.

- Hur verkade dom då?

- Grå.

Robsten sa...

Ääähh...nej käre Got. Frågan var om någon länkat till min blogg, inte om jag fått någon cred för bloggen. Credd för bloggen har jag fått, främst då från vanliga medlemmar men framförallt från de som röstar på SD. En absolut höjdpunkt är när människor kommer fram och säger att de bytt parti och politisk hemvist p.g.a. av denna ödmjuka blogg, bättre cred kan man inte få. Jag har också fått cred från de "högre upp".

Förresten, förra artikeln var den 2000:e på denna blogg, dagens artikel är alltså 2001.

Några artiklar har jag raderat, några av de tidigaste för att de höll för låg kvalite, några andra för att jag fick kunskaper om en sak som gjorde mina artiklar (2) felaktiga, handlade inte om partipolitik.

Goten sa...

De flesta SD-politiker är så auktoritetsberoende att de hellre länkar till dagsmedia än till välskrivna blogginlägg.

Det är synd. Och förmodligen inget att göra åt.

Anonym sa...

Du måste läsa detta:

http://mobil.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/sverige/allsvenskan/article8357058.ab

Robsten sa...

Jag såg det på PI. Så jävla trött på alla politiskt inkorrekta tomtar. Sporten och idrotten med dess småpåvar är nästan värst. De har bra kondis och uträttar mycket idrottsligt, men tänka själv, de kan de fan inte. Kommer ihåg när Mattias Sunneborn sade något olämpligt (om det nu var det). Han fick krypa till korset, och inför hela Sverige, rulla sig i tjäder och fjäder, riktigt förnedra sig själv.

Finns det någon enda idrottsman som vågar, kan trotsa denna politiska korrekthet? Jag skall snart sluta titta på idrott, känner mer och mer förakt.

Erik, Sthlm sa...

Bra skrivet (som vanligt).

Ingenstans tycker jag att det framgick tydligare hur media förverkat sin trovärdighet (bland de marginalväljare som överväger att rösta på sd) i sin sd-rapportering än i Kalibers smygfilmning.

Trots att vad de lyckades fånga på band var väldigt användbart (klippt och presenterat på "rätt" sätt) i deras syfte att svartmåla sd, så uteblev effekten: Inte minsta spår av tappat väljarstöd kunde utläsas i opinionsmätningarna under denna period.

Kaliberredaktionen trodde nog att de hade "sänkt" sd, så jag kan tänka mig att de blev grymt besvikna. Så blir det när man ropat "vargen kommer" för många gånger.

Efter den episoden stod det helt klart för mig att ingenting skulle kunna stoppa sd.