En politisk motståndare blir partiledare

Miljöpartiet skall byta språkrör, mandattiden för de nuvarande språkrören går obönhörligen mot sitt slut. Valet av språkrör verkar redan vara klart, det blir Gustav Fridolin samt Mikaela Valtersson. I en omfattande debattartikel på DN så går en lång rad miljöpartister ut och propagerar för de två tilltänka språkrören. Socialdemokraternas tillsättande av partiledare har kritiserats för att vara en sluten process, vilket det kanske också var. Dock är tillsättandet av partiledare och språkrör en partiangelägenhet, det är egentligen ingen allmän angelägenhet. Vad har moderater och sverigedemokrater med att göra vilka språkrör MP väljer? Det blir lite märkligt när ledande miljöpartister går ut i en debattartikel och propagerar för sina favoriter. Det är knappast så att jag kommer att få tillfälle att rösta på någon av kandidaterna.


Gustav Fridolin ses tillsammans med Maud Olofsson, Reinfeldt och den avgående Sahlin som en verklig politisk motståndare till alla dem som vill ha en ansvarsfull immigrationspolitik och som är tveksam till det mångkulturella samhällets alla fördelar. Fridolin var den riksdagsman som främst drev igenom flyktingamnestin 2005. Det rörde sig alltså om immigranter som fått avslag på sin asylansökan av världens kanske mest generösa asylsystem. Dessa immigranter fick alltså amnesti och permanent uppehållstillstånd. Det rörde sig till slut om 17,000 personer som erhöll denna amnesti. 


Denna amnesti genererade dessutom ytterligare anhöriginvandring som fick vår immigrationskurva att skjuta i höjden. Tittar man på den kurva som finns pedagogisk beskriven i regeringen egen ”Migrationsfakta” så steg kurvan av människor som fått uppehållstillstånd till nya nivåer. Denna höjning av kurvan har sedan aldrig vänt nedåt till nivåerna innan amnestin. 


Fridolin har utmärkt sig på andra sätt genom åren. Inför valet 2002 kallade han en folkpartiskt som talade sig varm för det omtalade språktestet för ”äcklig” i direktsändning. Då var ju folkpartistens tal just bara tomt prat som vi alla vet. Fridolin har också kallat hela Folkpartiets politik för ”äcklig” när de visade tveksamhet inför amnestin för immigranter. 

Fridolin på fest

Fridolin har också hunnit med att på tveksamma grunder kritisera Migrationsverkets personal som han också kallade ”äckliga”. Fridolin förde i samband med detta fram ogrundade anklagelser mot personalen om att de skulle ha tagit emot mutor, en anklagelse som aldrig bevisats eller ens påståtts av någon annan än just Fridolin. Det hela utspelades när Migrationsverket hade personal stationerade i Afrika. Det uppdagades att en del av personalen tog en öl med prostituerade, något som också denna blogg betraktar som olämplig. Så här skrev Fridolin på sin blogg i samband med affären.

Det är inte acceptabelt med fortsatta skandaler med personal från Migrationsverket. Tidigare har anställda firat avvisningar, nu har tjänstemän tagit mutor och tjänster från prostituerade men slipper undan med en varning. Den som missköter sig på sådant sätt måste få gå från sitt jobb, de är inte längre betrodda att fatta beslut om andra människors liv.

Det bevisades aldrig att några tjänstemän tog mutor eller andra mer naturella tjänster. Jag tycker det är ytterst allvarligt att en riksdagsman framför anklagelser som saknar grund och som det inte finns några bevis för. Gör man sig skyldig till något sådant bör man inte vara betrodd att fatta beslut om andra människors liv, som ju riksdagsmän gör hela tiden. 


Fridolin lämnade politiken för att börja arbeta på Kalla Fakta. Det blev inte så värst många reportage från vår f.d. riksdagsman. Livet ute i verkligheten var tydligen jobbigare än vad vår unga tuppkammade politiker anade. Nu är alltså Fridolin med största säkerhet tillbaka vid köttgrytorna. Att det rör sig om en äkta oförsonlig politisk motståndare råder det ingen tvekan om.

Länk DN