Gustav Fridolin och Åsa Romsson valdes med övertygande röstsiffror till nya språkrör för Miljöpartiet. Läser vi dagens tidningar så finns det enbart positiva omdömen om de två språkrören och speciellt gäller detta den mer kände Gustav Fridolin. Det torde inte råda något tvivel om vilken av dessa två språkrör som kommer att få den mediala tyngden med sig. För det förra språkrörsparet var det Wetterstrand som var medias kelgris, nu blir det utan tvekan Fridolin. Det finns enbart positiva omdömen om de två avgående språkrören också för den delen, speciellt DN är besvärande oblyga i sina journalistiskt förklädda hyllningar till hela Miljöpartiet. Det var förresten en trend som var påtagligt märkbar under den senaste valrörelsen också.
Det gick relativt bra för Miljöpartiet i det senaste valet. Priset för detta är att de anpassat sin politik för att inte stöta sig med mäktiga liberala krafter. MP har i princip övergivit sitt motstånd mot EU och kraven på 6 timmars arbetsdag. Obskyra krav som medborgarlön har sedan länge försvunnit från dagordningen. Nu när en grön klimatideologi blivit högsta mode för nästan samtliga partier så finns det egentligen inget som sticker ut hos Miljöpartiet. Det finns inget som inte gör att liberala skribenter på DN förbehållslöst (nåja) kan låta sina läsare förstå vilket parti som är "inne". Allt detta mellan raderna och förklätt i någon slags journalistisk objektivitet. Dagens journalister är inte "vänster", de är förmodligen i väldigt hög grad miljöpartister. Det är en politisk inriktning som passar väldigt bra på de kaféer där journalisterna boende på Södermalm träffas och förfasar sig över tidens nya xenofoba strömningar. Annat är det med vidsynta moderna globaliserade (som aldrig skulle få ett jobb utomlands) journalister mitt i språnget.
Samtidigt som MP slimmat sin politiska framtoning har partiet inte stått upp för gröna värden i mer konkreta frågor. När protesterade MP mot något framtidsprojekt senast? Det kvittar hur mycket natur och gröna värden som står på spel för något vägbygge eller köpcentrum, MP är tyst. Speciellt märks detta i många kommuner där hur stora naturvärden som helst kan skövlas av ett (S) dominerat fullmäktige, MP sätter i princip ALDRIG käppar i hjulet. Exakt på detta sätt är det i min egen hemkommun, där SD snart får kliva fram och axla rollen som miljöns försvarare. En lite udda figur vid namn Klas Lundström har på Secund Opinion till vissa delar ganska bra beskrivit denna utveckling hos MP.
Skammen inför partiets utomparlamentariska bakgrund kan förklaras med tidens trender. Gustav Fridolin — i praktiken klar som efterträdande manligt språkrör — tillhör "80-talisterna", en generation makthavare (journalister, politiker, lobbyister, företagare) vars världsbild börjar vid de egna fötterna och slutar vid nästippen. MP har blivit partiet som tydligast har ockuperats av karriärister som genom ungdomsförbundet, Grön ungdom, upptäckt den rakaste vägen till politisk karriär.
Miljöpartiets "meste" språkrör Birger Schlaug har dragit liknande slutsatser som Lundström. Vi systemkritiker skall väl delvis vara tacksamma för att MP övergivit sin kärlek till utomparlamentariska metoder. Jimmy Windeskog skriver i sin senaste bok om hur Grön Ungdom konsekvent stödde våldsaktioner mot SD kring millennieskiftet. Windeskog lyckades dessutom med en "Wallraffning" och fick miljöpartisten Löfstedt att erkänna detta rent ut också. Det kanske är ren kuriosa men Windeskog nämner också Fridolin som en av de från Grön Ungdom som ihärdigast vägrade ta avstånd från politiskt våld (sid 208 Non, je ne regrette rein).
MP framstår alltmer som ett lagom liberalt, extremt flyktingvänligt parti i den svenska mittfåran. Kan ett framgångsrecept bli bättre? Att man vinner journalistkåren är givet, speciellt den på DN då. Det blir dock demokratiskt besvärande när partiets språkrör blir så tydligt behandlat med silkesvantar jämfört med i princip alla andra partiledare. Fridolin själv har dessutom en vana att kalla sina debattmotståndare för "äckliga", detta utan att någon media reagerat någonsin. Och då talar vi om folkpartister som inte hyllade flyktingamnestin. Vad har unge Fridolin tänk kalla Åkesson? Vi är en del bloggare som inte tänker låta detta passera i framtiden, inte obemärkt i alla fall. Som visan säger "The times they are a changin".
Länk Secund Opinion
Länk SvD
Länk DN OBS notera den nästan "äckligt" positiva tonen
Länk SR
UPPDATERING:
Ja så kom nästa hyllningsartikel från DN, gentemot MP och de nya språkrören. Hyllningarna torde närmast gälla Fridolin som politiskt lagt sig mycket nära den Westerbergliberala linje DN driver. Romson verkar inte ligga lika mycket i linje med denna liberala linje, men DN vill väl inte så split redan nu mellan de två språkrören. Så här står det i artikeln om de nya språkrören.
Och kunde gårdagens gröna göra upp med Moderaterna om migrationspolitiken så kan nog morgondagens få något gjort vid förhandlingsbordet också. Om Miljöpartiet kniper åt sig en vågmästarroll kan Sverigedemokraterna glömma den blågula de drömt om.
Hur denna vågmästarroll skulle se med ett marginaliserat S och ett ännu större SD är en gåta. Det skulle innebära att både V och MP ökade enormt, att Alliansen stod still och att SD försvann ur riksdagen vid nästa val. En våt dröm för DN, men kanske inte så realistiskt. Vi skulle i princip få den politik vi haft de senaste 20 åren med ett sådant styre av vårt land, ett styre alltfler människor finner dåligt. Med "blågula" menar här DN alltså vårt land. Det DN vill är alltså att regering och riksdag tar så lite hänsyn som möjligt till vårt land oh dess befolkning.
Länk DN
Det diskuteras om regeringens beslut att massvaccinera svenska folket var ett riktigt beslut, detta efter att det konstaterats att ungdomar drabbats av den kroniska och allvarliga sjukdomen narkolepsi. Olika experter träder fram i TV-nyheterna och säger att det trots allt var ett riktigt beslut, speciellt sedan biverkningarna var omöjliga att förutse.
Det är ganska självklart att biverkningarna var okända vid tidpunkten för beslutet om massvaccination. Däremot var vaccinet inte tillräckligt testat, det erkänner alla i dag. Jag själv tog en vaccinspruta i förbifarten. Jag mådde inte alls bra av vaccinet. Jag hade varit kärnfrisk innan jag tog vaccinet, efter vaccinationen så drabbades jag av förkylningar på löpande band. Jag kände också yrsel några dagar efter vaccinationen. En arbetskamrat däckade ihop i flera timmar efter vaccinationen och fick läggas i ett tillfälligt vilrum. Chansen att jag skulle ta en vaccinspruta till är ungefär lika stor som att jag skulle rösta på Fridolin vid nästa val.
Det är inte bara den allvarliga biverkningen av vaccinet som gör regeringens beslut tveksamt (eller direkt felaktigt). Pandemin av Svininfluensan blev inte så kraftig som våra myndigheter och experter talade om. De flesta drabbades inte av någon influensa alls (vilken delvis kan ha varit vaccinets förtjänst). Det kanske mest graverande är ändå att de som blev sjuka i influensan i princip drabbades mildare än vid en vanlig influensa. Flera bekanta vittnade om att det var deras livs lindrigaste influensa någonsin.
Enligt expertkällor så räddades ungefär 20 liv av vaccinet Pandemrix i vårt land. Hur många människor dör i en vanlig influensa? Mot det skall ställas alla de unga flickor som framträdde i TV, samt de pojkar vilka drabbats av en livslång mycket besvärande sjukdom. Dessa ungdomar hade hela livet framför sig med visioner och planer om ett bra liv. Allt detta har i alla fall delvis grusats. Ibland är det bättre att låta naturen ha sin gång än att försöka lindra redan modesta epidemier. Detta är ett typexempel där vår regering och myndigheter gjorde flera fatala felbedömningar, både av vaccinet och pandemin.
Länk DN
Länk SvD
Miljöpartiet skall byta språkrör, mandattiden för de nuvarande språkrören går obönhörligen mot sitt slut. Valet av språkrör verkar redan vara klart, det blir Gustav Fridolin samt Mikaela Valtersson. I en omfattande debattartikel på DN så går en lång rad miljöpartister ut och propagerar för de två tilltänka språkrören. Socialdemokraternas tillsättande av partiledare har kritiserats för att vara en sluten process, vilket det kanske också var. Dock är tillsättandet av partiledare och språkrör en partiangelägenhet, det är egentligen ingen allmän angelägenhet. Vad har moderater och sverigedemokrater med att göra vilka språkrör MP väljer? Det blir lite märkligt när ledande miljöpartister går ut i en debattartikel och propagerar för sina favoriter. Det är knappast så att jag kommer att få tillfälle att rösta på någon av kandidaterna.
Gustav Fridolin ses tillsammans med Maud Olofsson, Reinfeldt och den avgående Sahlin som en verklig politisk motståndare till alla dem som vill ha en ansvarsfull immigrationspolitik och som är tveksam till det mångkulturella samhällets alla fördelar. Fridolin var den riksdagsman som främst drev igenom flyktingamnestin 2005. Det rörde sig alltså om immigranter som fått avslag på sin asylansökan av världens kanske mest generösa asylsystem. Dessa immigranter fick alltså amnesti och permanent uppehållstillstånd. Det rörde sig till slut om 17,000 personer som erhöll denna amnesti.
Denna amnesti genererade dessutom ytterligare anhöriginvandring som fick vår immigrationskurva att skjuta i höjden. Tittar man på den kurva som finns pedagogisk beskriven i regeringen egen ”Migrationsfakta” så steg kurvan av människor som fått uppehållstillstånd till nya nivåer. Denna höjning av kurvan har sedan aldrig vänt nedåt till nivåerna innan amnestin.
Fridolin har utmärkt sig på andra sätt genom åren. Inför valet 2002 kallade han en folkpartiskt som talade sig varm för det omtalade språktestet för ”äcklig” i direktsändning. Då var ju folkpartistens tal just bara tomt prat som vi alla vet. Fridolin har också kallat hela Folkpartiets politik för ”äcklig” när de visade tveksamhet inför amnestin för immigranter.
 |
| Fridolin på fest |
Fridolin har också hunnit med att på tveksamma grunder kritisera Migrationsverkets personal som han också kallade ”äckliga”. Fridolin förde i samband med detta fram ogrundade anklagelser mot personalen om att de skulle ha tagit emot mutor, en anklagelse som aldrig bevisats eller ens påståtts av någon annan än just Fridolin. Det hela utspelades när Migrationsverket hade personal stationerade i Afrika. Det uppdagades att en del av personalen tog en öl med prostituerade, något som också denna blogg betraktar som olämplig. Så här skrev Fridolin på sin blogg i samband med affären.
Det är inte acceptabelt med fortsatta skandaler med personal från Migrationsverket. Tidigare har anställda firat avvisningar, nu har tjänstemän tagit mutor och tjänster från prostituerade men slipper undan med en varning. Den som missköter sig på sådant sätt måste få gå från sitt jobb, de är inte längre betrodda att fatta beslut om andra människors liv.
Det bevisades aldrig att några tjänstemän tog mutor eller andra mer naturella tjänster. Jag tycker det är ytterst allvarligt att en riksdagsman framför anklagelser som saknar grund och som det inte finns några bevis för. Gör man sig skyldig till något sådant bör man inte vara betrodd att fatta beslut om andra människors liv, som ju riksdagsmän gör hela tiden.
Fridolin lämnade politiken för att börja arbeta på Kalla Fakta. Det blev inte så värst många reportage från vår f.d. riksdagsman. Livet ute i verkligheten var tydligen jobbigare än vad vår unga tuppkammade politiker anade. Nu är alltså Fridolin med största säkerhet tillbaka vid köttgrytorna. Att det rör sig om en äkta oförsonlig politisk motståndare råder det ingen tvekan om.
Länk DN
