Nomenklaturan förnekar sig inte

Mona Sahlins dotter, Ann-Sofie Sahlin, har fått en mycket eftertraktad praktikplats och vikariat på svenska ambassaden i Washington. Dottern har tydligen gått förbi en lång kö på sökande till den eftertraktade praktikplatsen. Det finns regler hur dessa platser skall tillsättas, bl.a. måste platserna annonseras ut, detta skedde inte. Sahlins dotter fick platsen ”informellt” . Dottern var noga med att påpeka att hon var dotter till Sahlin, statsrådet. När Expressen försöker få en kommentar av Sahlin så vägrar hon, genom ett skriftligt besked så meddelar hon detta,

— Ni får vända er till ansvarig generalkonsul i Washington med frågor hur de tillsätter praktikplatser och korttidsvikariat. Som politiker är jag självklart mycket noga så att mina barn inte särbehandlas, varken positivt men heller inte negativt. Min dotter är 28 år och har de senaste åtta åren arbetat och studerat i USA, vilket hon fortfarande gör för att ta sin magisterexamen i statsvetenskap.

Nu är det ingen som tror på att Sahlins dotter inte fått detta jobb genom modern, även om dottern i.o.f.s. är mycket välutbildad och kvalificerad. Detta visar på det jag så många gånger skrivit om, den nutida politiska nomenklaturan är vår tids adel, en överhet som har förmåner och fördelar som vanligt folk inte kommer i närheten av, vår tids frälse.