Eftervalsanalys av Malmqvist

Och denna analys är tänkvärd, även om inte Malmqvist och övriga Socialdemokratiska nomenklaturan drar samma slutsatser av den som jag. Malmqvist konstaterar naturligt nog att de som kan betecknas som arbetarklass ofta hör till LO-blocket och röstar vänster emedan de som bor på Djursholm ofta röstar på Moderaterna. När det gäller frågor som statens roll, fördelningspolitiska frågor och ekonomiska frågor så ligger de flesta arbetare till vänster i sina åsikter. När det gäller frågor som feminism och flyktingpolitik så ligger de flesta arbetare inte alls till "vänster", de ligger i dessa frågor till höger enligt Malmqvist. Detta är inte en helt riktig analys, det finns i dag allianspartier som har en lika generös flyktingpolitik som Socialdemokraterna på sin agenda. Allianspartierna är dock sällan tokfeministiska, där stämmer Malmqvist analys bättre. Frågan är dock om det fortfarande är meningsfullt att hänföra dessa frågor till höger-vänsterskalan, det verkar mer vara en fråga om elitism var man står i dessa frågor, eliter finns som bekant både på vänster och högerkanten nuförtiden. Ett exempel på detta är att den kommun där SD fick minst antal röster är Danderyd valkrets 15, alltså Djursholm.

Malmqvists slutsats är inte att på något sätt förändra det socialdemokratiska programmet, han vill i stället använda det framgångsrika recept som använts tidigare. Socialdemokraterna måste enligt Malmqvist rikta fokus mot de frågor där Socialdemokraterna har en majoritet med sig, alltså i fördelningspolitiska och arbetsmarknadsmässiga frågor, i frågor där han mycket väl vet att Socialdemokraterna inte har någon majoritet med sig, där skall Socialdemokraterna ligga lågt. Så här skriver han på sin blogg,

- Vi kan inte vinna val i Sverige på en radikal feministisk agenda, på visionen om det gröna folkhemmet eller genom en progressiv integrations­­­politik. I dessa frågor har vi helt enkelt inte våra kärnväljare med oss.

I en demokrati så skulle folkets vilja förr eller senare slå igenom, i en fungerande demokrati som det en gång var tänkt i alla fall. Det har Malmqvist och övrig socialdemokratisk nomenklatura ingen tanke på. I stället skall de mörka i dessa frågor, de vet ju så mycket bättre än den okunniga pöbeln, de är ju akademiker som Malmqvist skriver. Så här skriver han,

- Vi kan och ska föra en radikal politik även på andra områden, men det är bara möjligt om vi redan vunnit våra grupper.

Tydligare kan det inte sägas, mörka på områden där folk vill annorlunda än den självutnämnda nomenklaturan, samt föra fram frågor där de fortfarande har folkligt stöd. Även där har faktiskt de socialdemokratiska valstrategerna missat en del. Socialdemokraterna pratade inte jobb, de pratade bidrag, sannolikt vill en stor majoritet av de svenska löntagarna ha en politik där man huvudsakligen försörjer sig på eget arbete och inte lever på bidrag som någon slags naturlig försörjning.

Vidare skriver Malmqvist,

- Den sociologiska forskningen visar här att det är de högre tjänstemännen som står till vänster, i den meningen att de är mer toleranta och liberala. Arbetargrupperna uppvisar istället mer intoleranta, repressiva och främlingsfientliga attityder.

Ja, om detta skrev Christopher Lasch, han uttryckte det inte lika föraktfullt som Malmqvist, men någon hemlighet är det inte. De mest "toleranta" är de som bor långt från problemområdena, där de aldrig riskerar att bli vare sig rånad eller arbetslös. Man kan kosta på sig "toleranta" åsikter då, det kommer med villan och BMW:n, har men sedan en husa utsmyckad med rutigt förkläde från Filippinerna kan man ju inte vara främlingsfientlig, det säger sig själv.

Vidare,

- Att socialdemokratin parallellt bedrivit en progressiv jämställdhetspolitik och hållit rent från protektionism och främlings­fientlighet har vi inte vunnit val på. Men sådan politik har ändå varit möjlig tack vare att fördelnings- och välfärdsfrågorna har avgjort valen.

Ja, det är förjävligt Malmqvist, och det är inte i enlighet med en demokratisk grundsyn. Jag tror inte att denna taktik håller i evighet. Nya partier bildas, omvärlden förändras, folk tröttnar, låt valet 2010 leda till ett paradigmskifte, samma taktik kan helt enkelt inte fungera en gång till.