En del spetsfundiga journalister som vill sätta sitt intervjuoffer på pottkanten brukar ställa frågan vad är svensk kultur? Oförberedd som en del är så får de svårt att svara på denna komplicerade och mångfacetterade fråga. Det för journalisten förväntade resultatet uppstår, nämligen att intervjuoffret framstår som mindre vetande. Jag vet inte om detta är något de får lära sig på journalisthögskolan, i demokratins namn, eller om de lär sig av äldre och elakare kollegor. I vilket fall så skadar det inte att i förväg spåna i dessa frågor, nästa gång kanske det är journalisten som framstår som ett fån.
Det sunda förnuftet säger att svensk kultur måste vara de normer, värderingar och traditioner vi uppfostrar vårt uppväxande släkte till, speciellt det som skiljer oss från andra folk. Det går naturligtvis att räkna upp en del särdrag, traditioner och andra företeelser som anses som typiskt svenska, den spetsfyndige journalisten har kanske själv skrivit om den svenska avundsjukan t.ex. en negativ företeelse, men svensk kultur består sannolikt av både negativa och positiva företeelser, det är lika bra att se sanningen i vitögat. Till svensk kultur för vi således företeelser såsom våra högtider, midsommar med speciell stång, julafton, påsk med målade ägg samt alla helgons dag, då vi sätter ljus på våra gravar. Vi har våra maträtter såsom köttbullar, kåldolmar, sill med nubbe. Vi har företeelser som vår stränga arbetsmoral, vårt avståndstagande från att ljuga, vårt sätt att inmundiga försvarliga mängder alkohol till helgen, vårt tålamod i systembolagskön och andra köer, vårt naturintresse och vår vilja att ha det rent omkring oss, vårt ordningssinne samt vår nästan överdrivna vilja att lösa konflikter med samtal i stället för att låta våldet tala.
En Internet-debattör som heter Janne ger denna definition på svensk kultur,
" Svensk kultur är väl rätt och slätt våra gemensamma särdrag såsom vårt kynne, vårt språk och våra vanor.
Kynne-relaterat är t.ex. som delvis tidigare sagts - lite försiktiga - inte framfusiga, artiga, plikttrogna, kanske tyvärr lite långsinta, konflikträdda och lite väl underdåniga. Vi är ett lätt byte för pådyvlande politiker.
Språkrelaterat är alla våra dialekter. Däremot hör den nya invandrarsvenskan inte till svensk kultur. Våra vanor som också påpekats är ju firandet av våra högtider, kanske framförallt vår töntiga midsommar, inmundigandet av specifika maträtter och drycker, vanliga fritidssysselsättningar och intressen. "
På Wikipedia kan vi få lite mer generella definitioner på svensk kultur, dessa definitioner ger Wikipedia, "summan av alla hävdvunna kulturyttringar som finns eller har funnits hos den historiskt definierbara svenska befolkningsgruppen i Sverige och Finland".
Samt "samlingsbegrepp för de många och inbördes inte nödvändigtvis relaterade saker, seder och vanor som vanligen betraktas som svenska".
Inget intervjuobjekt skall behöva stå som ett fån om den spetsfyndige journalisten kommer springande med sina klassiska frågor för att snärja sitt intervjuoffer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar