tisdag, mars 20, 2007

Det politiska spelet

Såg på "God morgon" Sverige i dag tisdag den 20 mars. I rutan diskuterades Sahlins och Reinfeldts debatt dagen innan. Jag satte nästan morgonkaffet i halsen när både Lotta Gröning och DN:s Niklas Ekdal var rörande överrens om att Socialdemokraterna och Moderaterna numer står mycket nära varandra politiskt. Skulle man starta från noll utan den inkörda blockpolitiken menade Ekdal att M och S troligen skulle samarbeta mycket nära och alldeles säkert regera ihop. Båda dessa partier och alla de andra riksdagspartierna behöver de konstruerade skillnaderna, de behöver varandra som motståndare, varför skulle vi annars rösta? Vad skulle annars demokratin bestå i, om det inte fanns mycket att välja på?

Detta visar att riksdagspartierna egentligen hör till samma politiska nomenklatura, eller politiska klass, en samhällsklass inte olik den gamla adelsklassen. Det politiska spelet måste naturligtvis hållas igång. Priset i spelet är att sitta vid maktens köttgrytor, de som förlorar svälter inte ihjäl precis, de flesta har kvar sin lön och sina förmåner, ingen katastrof precis.

Det är i ljuset av detta som de starka reaktionerna mot nya partier som knackar på riksdagens dörr skall ses. Ett nytt parti, som dessutom kanske är politiskt inkorrekt, slår ju åtminstone delvis sönder detta fina upplägg för den politiska nomenklaturan. Gamla inkörda sanningar ifrågasätts plötsligt, de etablerade partierna förlorar riksdagsplatser och andra ekonomiska medel som de demokratiskt har försett sig själva med. Dessutom riskerar de att stå nakna likt kejsaren om etablerade sanningar raseras av en samling nykomlingar.

Det är också betecknande att hela den politiska skalan från V till M reagerar likadant på växande småpartier som knackar på riksdagens dörr och som dessutom är politiskt inkorrekta, inte någon skillnad kan märkas från något riksdagsparti gentemot de nykomlingar som vill förändra spelreglerna och den rådande paradigmen. Detta borde få den mest tveksamma att vakna, detta visar om något att de nuvarande riksdagspartierna håller ihop för att bekämpa ett gemensamt hot.

En del systemkritiska personer som också hyser politiskt inkorrekta åsikter visade upp ganska stora sympatier för Alliansen när de vann senaste valet, de bröt ju den socialdemokratiska nomenklaturans långa maktinnehav. Det är till viss del sant, det var sannolikt mycket nyttigt för de inbodda socialdemokratiska politrukerna att få maka på sig. Dock missar dessa personer det viktigaste av allt, att båda blocken hör till samma politiska nomenklatura. De bekämpar gemensamt alla hot utifrån, alla hot som kan rubba den rådande ordningen som i grunden inte påverkas så mycket av maktskiftet.

Andra bloggar om: ,

3 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, det är väl ingen tvekan om att M krupit i säng med lilla Mona? Ang. politisk korrekthet så lyssna gärna på 'Tendens' som gick idag 20/3. Mycket bra! http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=broadcast&Id=507883&BroadcastDate=&IsBlock=1

Janne

Anark sa...

En intressant rapport fran de inre cirklarna här:

http://sydsvenskan.se/kultur/article225905.ece

Robsten sa...

Ja, men man glömmer vad målet är. Målet är ju inte att partiet skall bli så stort som möjligt (men är av intresse ändå, om inte annat för att uppnå målet) Det är inget självändamål i sig att partiet vinner poänger på ett dåligt samtalsklimat. Målet, orsakentill att partiets bildades, är att genomföra förändringar i politiken som gör framtiden bättre. Skulle samtalsklimatet plötsligt bli sådant att sådana förändrngar kan ske så vore det ju sjukt om någon Sverigedemokrat beklagade det enbart p.g.a. att det kanske genererar något mindre röster till partiet. nationen går ju före partiet. Partiet är medlet, nationen målet.