lördag, oktober 11, 2008

Så var det detta med demokrati igen

När man läser de stora tidningarna och lyssnar på TV så undrar men ibland (rätt ofta) vad detta med demokrati tagit vägen. Alltså verklig demokrati för medborgarna, inte demokrati för media eller de stora partierna och dess företrädare. Läser man tidningarna kan man tro att demokrati är när det politiska elitskiktet och media får föra fram sina synpunkter. Vad människor i landet tycker räknas liksom inte.

Miljöpartiet har slopat kravet på utträde ur EU. Enligt en omröstning av medlemmar ville 55,6 procent slopa utträdeskravet, men likväl ville 44,4 procent ha kvar utträdeskravet. Inom övriga partier ser det ungefär likadant ut. En minoritet är mycket kritisk till EU men en majoritet är inte kritiska och vill stanna i EU. Det innebär att samtliga partiet, nästan, är mycket positiva till EU. Men alla minoriteter som finns i de olika partierna får aldrig göra sin röst hörd och har faktiskt inget demokratiskt alternativ att rösta på, inte i den nuvarande riksdagen i alla fall. Dessutom är yrkespolitiker mycket positivare till EU än vad det folk är som skall rösta på dem. Eftersom alla yrkespolitiker från riksdagspartierna är lika positiva ges inget verkligt val för väljarna. Vänsterpartiet är ett undantag men ett extremt sådant, så det kan de flesta i alla fall inte rösta på av andra orsaker.

De stora dagstidningarna och även de stora TV-kanalerna är också positiva till EU. Det krävs inte någon större intelligens eller iakttagelseförmåga för att lista ut vad de står. I spelet mellan De stora politiska partierna, media och folket så förlorar folket hela tiden. Dessutom så har media resurser och egenintresse av att till varje pris dölja det demokratiska underskottet för folk i gemen. Det utmålas som höjden av demokrati när de stora riksdagspartierna får styra trots att de i viktiga frågor har svagt folkligt stöd. Det är numera självklart att demokrati är att företrädarna för de stora riksdagspartierna och media får ge uttryck för sin åsikt. Folk i gemen är ju så dåligt insatta i frågorna, outbildade eller rent av dumma. Kommer något uppstickarparti som riskerar att orsaka sprickor i fasaden så består ofta sådana partier av oupplysta dumma män som inte sällan beskriva som infantila, till skillnad mot det upplysta etablissemanget då, allt enligt media.

EMU-frågan: Ett talande exempel på detta är EMU-frågan. Företrädarna för alla de stora riksdagspartierna var för ett inträde i EMU-samarbetet. Centern var faktiskt emot, men mest av taktiska skäl förmodligen. Maud Olofsson verkade inte ett dugg glad efter segern för nej-sidan och efter denna "seger" så vände Centerpartiet och blev plötsligt det mest EU-positiva partiet. Maud Olofsson räknade inte med att vinna och ville inte vinna utan bara kapa åt sig lite EU-kritiska röster. Så var det då folkomröstning och svaret från svenska folket var tydligt. NEJ, svenska folket ville inte gå med i EMU-samarbetet. Det är kristallklart att i princip hela det politiska etablissemanget och en majoritet av våra medier var för ett sådant inträde. Klarare kan det inte bli, vad folk i gemen tycker och vad det politiska etablissemanget tycker går isär.

Asylpolitiken: En annan stor sådan fråga är asylpolitiken. Det kommer aldrig att bli någon folkomröstning i den frågan, ni kan vara helt säkra på det. Det politiska etablissemanget är i alla fall utåt eniga om den nuvarande enormt generösa asylpolitiken som är en av västvärldens generösaste. Det är t.o.m. så att frågan inte ens debatteras. Socialdemokraterna har, som jag tidigare skrivit om på denna blogg, gett ut en liten folder där man instruerar medlemmar hur man skall "bemöta" ett invandringskritiskt parti. Nu är det ju glasklart för alla som läser denna lilla folder att den enbart lär ut hur man effektivt skall sätta stopp för all debatt.

Asylpolitiken har inget med "människosyn" att göra som politikerna så gärna vill göra gällande. Många länder har oerhört mycket stringentare asylpolitik än Sverige, men har ändå samma människosyn. Skulle t.ex. Finland som nation ha en urusel människosyn bara för att de har en mycket stramare asylpolitik? Det är i själv verket Sverige som sticker ut vad gäller generös asylpolitik. Mer än hälften av alla irakflyktingar som fick asyl i väst fick det i vårt lilla land. Skulle politikernas resonemang dras till sin spets så vore det bara lilla Sverige som har en acceptabel människosyn i hela världen. Jag får rösta om vi skall ha 75 eller 80 procent i A-kassa, men enligt det politiska etablissemanget skall jag helst inte få rösta om vår asylpolitik som är en mycket viktigare fråga. Nu finns det partier utanför riksdagen som företräder en annan asylpolitik. Dessa partier är dock hårt ansatta av både media och övriga samhälle. Om jag inte får ge min syn på asylpolitiken kan jag lika gärna leva i en diktatur. Skillnaden för mig blir minimal.

Pensionsöverenskommelsen: Fem riksdagspartier, Socialdemokraterna, Centern, Folkpartiet, Moderaterna och kristdemokraterna gjorde upp om våra framtida pensioner och införde ett nytt pensionssystem. Det skulle bli "raka rör" mellan vad man betalade in och vad man sedan kunde kvittera ut i pension. Detta nya stora pensionssystem infördes utan nämnvärd debatt. Människor hade ingen möjlighet att rösta om det då det var en blocköverskridande överenskommelse. Personligen förlorar jag som studerat mycket flera tusen kronor i månaden på detta nya pensionssystem jämfört med det gamla. Jag har förståelse för att det gamla systemet med ATP-poäng i längden blev för dyrt. Men att införa ett omvälvande nytt system utan debatt bland befolkningen eller ge denna befolkning chans att ge sin synpunkt i demokratiska val är något helt annat. Det är direkt odemokratiskt. Dessutom kan man ställa sig frågan hur införandet av detta nya system, där många människor som jobbat och betalat skatt större delen av sitt liv och förlorar enormt mycket ekonomiskt, går ihop med vår asylpolitik där stora ekonomiska resurser förs över till helt andra grupper än dem som betalat in skatt.

Länk DN MP

3 kommentarer:

Norbergssonen sa...

Att det blivit så här beror nog till stor del på att politikernas folkrörelseförandring gått förlorad. Förr hade man som politiker ett mandat av dem man representerade, men idag är de politiska partierna mera att likna vid valorganisationer. Och då är det mycket viktigt att hålla sig väl med medierna. Tittar man på gamla journalfilmer så ser man vilken enorm skillnad det har var på maktbalansen mellan journalister och politiker. Och det berodde just på att politikerna i allmänhet hade ett starkt folkligt mandat, vilket förstås i sin tur innebar att valjarna också hade ett betydligt större inflytande. Idag saknar polikerna folkrörelseförankring. Man är politiska broiler, och då dansar man efter journalisternas pipa. Jag är rädd för att det här är en utveckling som kommer att fortsätta - ända tills diskrepansen mellan politikernas utsagor och vanligt folks erfarenheter blir alltför stor. Då brister det - precis som med finansbubblorna.

Andreas sa...

Detta har inte direkt med ditt blogginlägg att göra, men den här mannen fäller några intressanta kommentarer som jag tror Robsten vill läsa:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3511387.ab

Robsten sa...

Ja en högintressant artikel.;-)