måndag, augusti 04, 2008

lördag, augusti 02, 2008

Fredrik Malm har hållit ett föredrag

Ja på Pridefestivalen har Malm hållit ett föredrag om Sd. Föredraget ligger inte ute på nätet men en sammanfattning finns HÄR på något som kallas QX. Malm säger bl.a. så här.

Vi ska vara medvetna om att det är ett öppet rasistiskt parti som kanske är på väg in i riksdagen.

Malm vet tydligen mer än mig om detta parti. På vilket sätt är Sd rasistisk Malm? Du bara kommer med ett påstående, utan att underbygga ditt påstående på minsta vis. Var snäll och peka på var i partiprogrammet det rasistiska finns Malm. Vidare säger Malm så här.

Visserligen är islamofobin i SD mer utbredd än homofobin och syns mer i deras politik utåt, men homofobin finns ofta mer internt i partiet.

Malm måste ha en examen som psykiatriker med fobier som specialitet, så många fobier. Gillar man inte kritik mot den förda politiken så drar man helt enkelt till med en fobi. Gillar du inte Sveriges flyktingpolitik så är du vips en xenofob, har du synpunkter på att samhället backar för mycket för imamer med understöd av den socialdemokratiska broderskapsrörelsen så är du vips en islamofob. Detta är ord som inte ens fanns för tio år sedan, jag hörde dem aldrig i alla fall. Hur har alla dessa fobier uppstått? Har fullt friska människor som för tio femton år sedan var fullt psykiskt friska fått en massa fobier? Är det inte läkare och psykiatriker som skall ställa psykiatriska diagnoser? Fobier är nämligen en psykisk sjukdom och hör till facket psykiatri. Det borde i princip vara åtalbart för offentliga personer att svänga sig och anklaga folk hur som helst med psykiatriska diagnoser.

Länk Malm

Stolthet och fördom – ur ett annat perspektiv

Ledaren på DN i dag klappar sig på bröstet hur långt vi kommit i Sverige jämfört med det stenåldersmässiga Ryssland när det gäller tolerans och öppenhet för avvikande grupper. Nu finns det dock människor i Sverige som inte blir bemötta med samma tolerans som ledarredaktionen så målande beskriver. Vi saxar lite citerad text från ledaren och funderar lite längre än vad ledarredaktionen gjort i sin självgodhet. Först står det så här.

Men fortfarande krävs åratal av arbete för att Ryssland ska komma i närheten av Sveriges toleranta klimat.

Ja det stämmer när det gäller sexuellt avvikande beteende (eller vad vi skall kalla det för, homosexualitet räknas väl inte längre som ett avvikande beteende). Men när det gäller människor som är nationalister på något sätt råder det motsatta förhållandet. Det krävs åratal av arbete för att Sverige skall komma i närheten av Rysslands toleranta klimat när det gäller nationalism. Vidare står det om hatbrottslagstiftningen.

Ett av de mest akuta problemen för Rysslands hbt-rörelse är det faktum att sexuell läggning, till skillnad från etnicitet och religion, inte är inkluderat i lagen om hatbrott. Det innebär att ingen kan dömas för hatbrott mot homo-, bi- eller transpersoner, som därmed lever utan rättsligt skydd. För att en lagförändring ska kunna drivas igenom krävs så genomgripande förändringar i det ryska samhället att det kan ta åratal att genomföra.

"Lever utan rättsligt skydd"? Då tror jag vi får göra ett litet tankeexperiment. Tänk er att de tre gärningsmännen som oprovocerat knivskar en man i Tantolunden skulle ha gjort samma sak i Ryssland och blivit gripna. Tänk er ungefär vilket straff dessa gärningsmän skulle ha erhållit i Ryssland, och nu mina kära läsare, skall ni förstås tänka er det "humana" straff dessa "pojkar" som de benämns i tidningarna, kommer att få i Sverige. Ja, de döms för hatbrott i Sverige, dessutom för fel hatbrott, de hatade svenskar i första hand och inte homosexuella, men straffet skulle ändå ha blivit betydligt hårdare i Ryssland. Men vi kan ändå klappa oss för bröstet och säga "titta, vi dömde dem för hatbrott också". Att sedan straffet kommer att bli nästintill löjeväckande i alla fall är inget som ledarredaktionen nämner naturligtvis.

Det finns kritiker inom Sverige av den svenska hatbrottslagstiftningen också. Jag bland annat tycker att ALLA våldsbrott skall dömas hårdare, speciellt när det handlar om oprovocerat våld, vilket nästan alla s.k. "hatbrott" skulle betecknas som. Om några ungdomar är på dåligt humör och helt oprovocerat slår ned en heterosexuell man i en korvkö på småtimmarna så ser inte jag några förmildrande omständigheter. I dag skulle alltså ungdomarna dömas något hårdare om mannen råkade vara homosexuell, fast det egentligen inte spelade någon roll för ungdomarna som utförde gärningen, de ville bara se blod, kvittar vilket blod.

Jag delade flygblad med några likasinnade för några veckor sedan. En kvinna som var med mig blev hotad med fysiskt våld av några unga vältränade ungdomar p.g.a. det systemkritiska budskap som flygbladen innehöll. Det var ju dock ingen idé att polisanmäla, det var ju inget hatbrott. Det är alltså inte själva hatet i sig som bedöms hårdare, utan att det riktas mot vissa grupper. Allt våld och hot mot oss som inte tillhör någon av dessa grupper bedöms alltså mildare. Nu blir ju straffen relativt milda i detta land i vilket fall, men ändå, något sjukt är det med hela resonemanget om hatbrott. Om inte annat så visar det grova överfallet i Tantolunden hur fel det kan bli. Vem hatar egentligen vad? Byt ut hatbrottslagstiftningen med en lag om oprovocerat våld. Nästan alla hatbrott skulle ändå falla inom denna nya lagstiftning, samt en del andra brott också.

Länk DN