Stolthet och fördom – ur ett annat perspektiv

Ledaren på DN i dag klappar sig på bröstet hur långt vi kommit i Sverige jämfört med det stenåldersmässiga Ryssland när det gäller tolerans och öppenhet för avvikande grupper. Nu finns det dock människor i Sverige som inte blir bemötta med samma tolerans som ledarredaktionen så målande beskriver. Vi saxar lite citerad text från ledaren och funderar lite längre än vad ledarredaktionen gjort i sin självgodhet. Först står det så här.

Men fortfarande krävs åratal av arbete för att Ryssland ska komma i närheten av Sveriges toleranta klimat.

Ja det stämmer när det gäller sexuellt avvikande beteende (eller vad vi skall kalla det för, homosexualitet räknas väl inte längre som ett avvikande beteende). Men när det gäller människor som är nationalister på något sätt råder det motsatta förhållandet. Det krävs åratal av arbete för att Sverige skall komma i närheten av Rysslands toleranta klimat när det gäller nationalism. Vidare står det om hatbrottslagstiftningen.

Ett av de mest akuta problemen för Rysslands hbt-rörelse är det faktum att sexuell läggning, till skillnad från etnicitet och religion, inte är inkluderat i lagen om hatbrott. Det innebär att ingen kan dömas för hatbrott mot homo-, bi- eller transpersoner, som därmed lever utan rättsligt skydd. För att en lagförändring ska kunna drivas igenom krävs så genomgripande förändringar i det ryska samhället att det kan ta åratal att genomföra.

"Lever utan rättsligt skydd"? Då tror jag vi får göra ett litet tankeexperiment. Tänk er att de tre gärningsmännen som oprovocerat knivskar en man i Tantolunden skulle ha gjort samma sak i Ryssland och blivit gripna. Tänk er ungefär vilket straff dessa gärningsmän skulle ha erhållit i Ryssland, och nu mina kära läsare, skall ni förstås tänka er det "humana" straff dessa "pojkar" som de benämns i tidningarna, kommer att få i Sverige. Ja, de döms för hatbrott i Sverige, dessutom för fel hatbrott, de hatade svenskar i första hand och inte homosexuella, men straffet skulle ändå ha blivit betydligt hårdare i Ryssland. Men vi kan ändå klappa oss för bröstet och säga "titta, vi dömde dem för hatbrott också". Att sedan straffet kommer att bli nästintill löjeväckande i alla fall är inget som ledarredaktionen nämner naturligtvis.

Det finns kritiker inom Sverige av den svenska hatbrottslagstiftningen också. Jag bland annat tycker att ALLA våldsbrott skall dömas hårdare, speciellt när det handlar om oprovocerat våld, vilket nästan alla s.k. "hatbrott" skulle betecknas som. Om några ungdomar är på dåligt humör och helt oprovocerat slår ned en heterosexuell man i en korvkö på småtimmarna så ser inte jag några förmildrande omständigheter. I dag skulle alltså ungdomarna dömas något hårdare om mannen råkade vara homosexuell, fast det egentligen inte spelade någon roll för ungdomarna som utförde gärningen, de ville bara se blod, kvittar vilket blod.

Jag delade flygblad med några likasinnade för några veckor sedan. En kvinna som var med mig blev hotad med fysiskt våld av några unga vältränade ungdomar p.g.a. det systemkritiska budskap som flygbladen innehöll. Det var ju dock ingen idé att polisanmäla, det var ju inget hatbrott. Det är alltså inte själva hatet i sig som bedöms hårdare, utan att det riktas mot vissa grupper. Allt våld och hot mot oss som inte tillhör någon av dessa grupper bedöms alltså mildare. Nu blir ju straffen relativt milda i detta land i vilket fall, men ändå, något sjukt är det med hela resonemanget om hatbrott. Om inte annat så visar det grova överfallet i Tantolunden hur fel det kan bli. Vem hatar egentligen vad? Byt ut hatbrottslagstiftningen med en lag om oprovocerat våld. Nästan alla hatbrott skulle ändå falla inom denna nya lagstiftning, samt en del andra brott också.

Länk DN