Jag är också kränkt, likaså poliserna

En person, Behrang Miri, uttalar sig i SvD och säger att han är kränkt till tidningen angående de uttalanden de två poliserna gjorde under en uttryckning i slutet av förra året i Rosengård. Jag och många andra känner oss kränkta hela tiden av hur en del ungdomar beter sig mot polisen och rent allmänt. Kasta sten mot poliser och brandmän som försöker göra sitt jobb var tidigare ett fullständigt okänt begrepp i vårt land. Nu förknippas sådana saker hela tiden med Rosengård och har också börja förekomma i stadsdelar i Stockholm. Det är kränkande mot hela Sveriges folk, förutom våra politiker som blir kränkta av helt andra orsaker.

Jag blir kränkt av att kallas "främlingsfientlig" så fort jag yppar kritik mot vår "flyktingpolitik", jag blir kränkt av att kallas samma sak när jag kritiserar integrationspolitiken. Jag blir kränkt av att jag fråntagits min demokratiska rätt att säga vad jag tänker och tycker utan att bli stigmatiserad. Vidare säger denne Miri så här i artikeln.

Polisens rasistiska uttalanden, menar han, är ett uttryck för en allmänt utbredd rasism i samhället.

Eller är det så att både poliser och andra människor börjar bli jävligt trötta på att ungdomar från vissa stadsdelar kan bete sig hur de vill och endast bli klappade på huvudet av våra politiker? Jag skulle vilja säga att det finns en utbredd misstro mot våra politikers sätt att sköta sina jobb i dessa frågor. Är det någon enda politiker eller journalist som ställt sig frågan vad mordbränder och stenkastning mot poliser och brandmän är ett uttryck för då? Vidare står det så här i tidningen.

Många som Behrang Miri talat med under dagen har sagt att uttalandena inte är särskilt chockerande, det tycker han är skrämmande och hänvisar till att normaliseringen av sådant visar att det är någonting som inte stämmer med landets demokrati.

Att det inte är något som stämmer med landets demokrati kan jag skriva under till fullo på. Men att två poliser fäller olämpliga uttalanden kan väl inte ha med landets demokrati att göra? Däremot vill förmodligen en majoritet av svenska folket inte att vi skall bygga upp alienerade betongghetton, en förmodad majoritet är strakt kritisk till både flykting och integrationspolitiken, DET har med demokrati att göra.

Till sist står det så här i artikeln.

Berhang Miri tycker att det är viktigt att polisen ber om ursäkt, det tror han är enda sättet att försonas.

Ber om ursäkt till vem? Till honom som startade upplopp, mordbränder och kastade sten på poliser? Aldrig i livet! Jag tycker det är ungdomarna i Rosengård som skall be om ursäkt för deras beteende. Jag skulle dock aldrig kräva det, det är löjligt egentligen. Jag är säker på att det kommer en tid när våra yrkespolitiker får be svenska folket om ursäkt för en huvudlös flykting och integrationspolitik. De får även be om ursäkt för hur de behandlat människor med en annan åsikt än dem själva.

Länk SvD