En tredje ståndpunkt i konflikten mellan Israel och palestinierna

Som jag tidigare skrivigt om så behövs det en tredje ståndpunkt i den gamla konflikten mellan Israel och palestinierna. Nu har det blossat upp strider igen mellan dessa kontrahenter, för vilken gång i ordningen är det ingen som orkat eller kunnat hålla reda på. Några ställer sig på israelernas sida, andra ställer sig som vanligt på palestiniernas sida. Det är samma visa varje gång. Vi vet nu vilka som ställer sig på respektive sida, vi kan alla argumenten, vi har hört dem tusen gånger förut.

Jag orkar inte ta mina argument en gång till utan publicerar en gammal artikel med dem, samt länkar till ytterligare en artikel HÄR – Mellanösternkonflikten som en fotbollsmatch!!

Länk DN

Länk protester DN

Länk protester 2 DN

Länk Hamas DN

Länk SvD

Länk SvD 2

Det behövs ett nytt perspektiv i mellanösterkonflikten

Jag har läst på olika bloggar och tidningar hur politiska aktörer tar parti för antingen Israel eller Palestina i den konflikt som pågått så länge och som blivit en evighetslång följetong. De i mitten eller till höger tar för det mesta parti för Israel, de till vänster tar parti för Palestina. På samma sätt stöder USA Israel med vapen och pengar, samtidigt som vissa arabstater samt rika enskilda araber stöder den palestinska motståndsrörelsen med vapen och pengar.

Detta har pågått länge nu och kommer säkert att fortsätta pågå. All den hjälp som de båda sidorna får, underhåller konflikten. Utan detta moraliska och materiella stöd till de båda sidorna skulle konflikten med nödvändighet ha dött ut. En jämförelse ligger nära till hands, det kan liknas med två fotbollslag som gör upp om titeln, på läktaren sitter supportrarna och stöder sina respektive lag, de applåderar fram sitt eget lag samtidigt som de buar ut motståndarlaget efter konstens alla regler. Dömer domaren till motståndarlagets fördel är han hjärndöd, dömer han till det egna lagets fördel är han riktigt bra. Man stöder det egna laget ekonomiskt likväl som moraliskt. Det viktiga är att man visar sitt stöd för omvärlden (jag är en djurgårdare). Samma sak med mellanösterkonflikten, det viktiga är inte att skapa fred eller ens rättvisa, det viktiga är att man visar vilken stor demokrat man är genom att stödja Israel, (nu har ju även Palestina faktiskt haft fria val, att fel sida vann har inte med saken att göra) eller att visa att man står upp för de förtryckta folken genom att stödja det palestinska folket.

Om man nu verkligen brydde sig om det israeliska folket eller det palestinska folket skulle man arbeta för fred, det är sannolikt det en majoritet av de båda folken vill ha, (utan denna vilja skulle det i alla fall vara kört). Båda sidor har gjort övertramp, många övertramp. Den palestinska sidan har väl enligt de flesta sansade bedömare gjort sig skyldig till grövre övertramp, vilket av palestinaanhängarna förklaras med att det är den svagare sidan. Så kan vi hålla på i evigheter, vi kan inte komma närmare en lösning på konflikten genom att ta parti för någondera parten, det underhåller enbart konflikten. Enda utvägen att konflikten tar slut genom nuvarande politik där stora delar av världen tar parti för endera sidan i konflikten och vägrar höja sig över denna nivå är det palestinska folkets utplåning. Det är politiskt omöjligt och skulle, i sig, skapa spänningar för all framtid mellan arabvärlden och väst, det skulle dessutom påminna alltför mycket om Hitlers försök till utplåning av det judiska folket för att det skulle accepteras av dagens ändå ganska civiliserade värld.

Enda sättet att komma fram till en fredlig lösning vore att stödet upphörde till båda sidor. I dag är det en orealistisk lösning. Det är alldeles för många som antingen måste visa vilka demokrater de är genom att stödja Israel, (en del svenska politiker skänker t.o.m. pengar till Israels försvar, som definitivt har alla vapen och pengar de någonsin behöver, vilket visar att det just är ställningstagandet som är viktigt), eller visa vilka stora humanister de är genom att stödja Palestina.

Återgår vi till fotbollsmatchen så blir det till sist ganska avslaget om matchen spelas utan publik som hejar och ger sitt stöd. Lika med denna konflikt, stödet till båda sidor måste upphöra. Om freden är det viktiga så måste omvärlden enas om att nu är det dags att lägga vapnen åt sidan, annars får ingen av sidorna något stöd. Någon rättvisa är i princip omöjligt att komma fram till. Alla parter har sin syn på vad rättvisa är i denna konflikt, det finns helt enkelt ingen objektiv opartisk rättvisa i denna fråga, ingen sansad bedömare kan säga vad som är rättvist. Dock är det väl klart att någon form av tvåstatslösning måste komma ifråga, det är ju t.o.m. Israel inne på. I början av en sådan fredsprocess måste internationella trupper så klart skilja på de båda folken, annars är skärmytslingarna snart igång igen. En sådan styrka kan ju inte vara en ren NATO-styrka, av förklarliga skäl. FN har ju inte det bästa rykte när det gäller fredsbevarande uppgifter av lite tuffare kaliber, de har dock måhända en smula oförtjänt dåligt rykte, man måste ju också se till förutsättningarna för de olika uppdragen. Ofta är det enskilda länder som bär det största ansvaret för många misslyckanden. Jag kan tänka mig en specialstyrka bestående av USA, England, Tyskland, Australien, Ryssland, Kina, Saudiarabien samt Iran.

Skottland – några reflexioner ur en turists synvinkel

Jag var och besökte Skottland under några dagar. Det var inget långt besök men jag gjorde några snabba reflexioner och jämförde vissa företeelser med vårt eget land. Man kan naturligtvis ifrågasätta min objektivitet. Jag ser ju saker med mina egna glasögon naturligtvis. Tycker ändå att jag kunde se några intressanta företeelser i vårt europeiska grannland som manar till en del tankar. Dessutom så lever vi i ett land där forskare och professorer uttalar sig i media utan några som helst krav, varken på sig själva eller från omgivningen, på objektivitet eller vetenskaplig stringens.

Det första som slog mig som besökare var att skottarna har bevarat sitt kulturarv mycket noggrant. De har varit mån om sitt kulturarv på ett seriösare sätt än vi svenskar. Överallt har de bevarat sina gamla byggnader och andra monument. Man känner verkligen historiens vingslag överallt i detta land. Baksidan är att saker som verkligen behöver bytas ut, t.ex. som det elektriska systemet till tågen, inte heller har blivit moderniserat och upprustat. Det råder dock ingen tvekan om att skottarna är stolta över sitt historiska arv, stoltare än vad vi själva är över vårt arv. Dessutom är skottarnas historiska arv oerhört mycket mer synliggjort än vårt eget arv.

Jag måste väl ärligt säga att jag inte är överförtjust i skottarnas matkultur. Ja, jag längtade ibland efter en rejäl hamburgare. Jag skäms över att säga det men sanningen har ju alltid varit ledstjärna för denna blogg. Däremot så måste man säga att skottarna har bevarat sin egen matkultur mycket bättre än vad vi själva gjort (hur den nu ser ut). Det fanns få pizzerior och inte alls så många Mc Donalds som i Sverige, de skotska lokala matställena var betydligt fler, en tydlig skillnad mot utvecklingen i vårt eget land. Det vanligaste utländska dryckesmärket är väl Coca-Cola naturligtvis, men jag undrar om inte Kopparbergs kommer som mycket god tvåa i Skottland.

Jag såg inte tillstymmelse till busliv i Skottland, inget bråk, inget skrik och inga som betedde sig störande. Lagens väktare syntes överallt och man fick känslan av att det inte var några man bråkade med i onödan. Lagen syntes överallt på skyltar. Det kunde stå saker som "Bråkar ni med personalen på denna station så kommer er semester att sluta i fängelse". Skyltar som naturligtvis skulle vara omöjliga i Sahlins och Reinfeldts Sverige. Ändå så såg inte jag skymten av det busliv som är så vanligt i vår huvudstad t.ex. En slutsats vågar jag med säkerhet dra av mitt korta besök i Skottland, du är tryggare där än i Sverige, det råder ingen tvekan om det.

Det var rent och snyggt i Skottland, nästan överallt såg det städat ut, dock fanns det märkligt nog få papperskorgar. Men jag såg ingen som slängde något på gatan, inte ett kolapapper ens. Den personal som städade var undantagslöst av skotskt ursprung, till skillnad från vårt eget land. Skottarna själva är tydligen inte för fina för några jobb. De utförde sitt jobb med en noggrannhet och ett allvar som imponerade på mig. Skillnaden mot vårt eget land är återigen frapperande.

I Skottland finns det inga förorter som Tennsta, Rosengård och Hammarkullen. De har tydligen inte förstått vitsen med att bygga upp sådana ghetton som vi ansträngt oss så mycket för att skapa. Ärligt talat tror jag inte de kommer att ta efter oss. I England ser situationen annorlunda ut naturligtvis.

Det som ändå märktes allra mest är skottarnas stolthet för sitt land och sin historia. Överallt såg man Skottska flaggan, märken med flaggan på, tröjor med Skottska symboler på o.s.v. i all oändlighet. Skottland är ju som bekant en del av Storbritannien och ingen egen nation, det kan öka invånarnas känsla för sitt ursprung naturligtvis. Också ett visst mått av förakt för britter kunde spåras hos en del skottar, men det var ändå inte av någon allvarligare natur såvitt jag kunde bedöma. Skottarna har säkert en del att lära av oss, vi har definitivt saker att lära från dem.