Att ljuga utan att direkt ljuga

Den senaste rapporten från SOM- institutet slogs upp stort av tidningar och övrig media i vårt land. Den visade hur mycket tolerantare vår befolkning blivit enligt Marie Demker, som är ansvarig för denna forskning. Tyvärr var hela rapporten vilseledande, som många redan misstänkt. Nu har dessutom Marcus Nyberg beställt hem hela rapporten och läst den i sin helhet, något som vi tidningsläsare inte hade förmånen att göra. Så här skriver han i Kristianstadsbladet.

Den skulle enligt artikeln i DN bland annat visa att endast 36 procent av Sveriges befolkning tycker att det "finns för många utlänningar" i Sverige. Intrycket man får av artikeln är att resterande 64 procent tycker tvärtemot.

När jag tittade närmare på undersökningen (Tack till SOM-institutet som skickade den till mig) så visade det sig att det inte var så enkelt. 36 procent instämde alltså helt eller i stort sett i påståendet "Det finns för många utlänningar i Sverige".

31 procent instämmer delvis vilket Marie Demker på SOM-institutet av någon underlig anledning glömmer bort att nämna i sin artikel. 33 procent instämmer inte alls.   

Av Nybergs siffror kan vi sluta oss till att 67 procent av befolkningen, mer eller mindre, tycker att det finns ”för många utlänningar i vårt land”. Av någon outgrundlig anledning har Nyberg själv räknat för lågt i sin annars utmärkta artikel. Vi måste också påpeka en viktig sak, formuleringen ” för många utlänningar” är ganska starkt riktat mot just de utlänningar som bosatt sig i vårt land. Hade frågan varit annorlunda formulerad och riktat sig mot vår immigrationspolitik (som ju är orsaken till antalet utlänningar, men inte pekar ut immigranterna på samma sätt) så hade resultatet blivit ännu mer besvärande för våra ansvariga politiker.

Vi noterar också att Demker tydligen ersatt Helene Lööw som favoritforskare för våra medier. Lööw började förmodligen svikta i sin övertygelse och framförde fakta som understundom kunde anses som politiskt inkorrekta. Ett grundläggande faktum är dock att rapporten i vissa stycken kan ses som en mätare på någon form av tolerans, men inte människors åsikter om immigrationspolitiken. Två olika storheter som det inte görs någon skillnad på, fullt avsiktligt naturligtvis. Det hela får ses som ett led i att likställa ”tolerans” med ”generös immigrationspolitik”. Hur toleranta det mediala och politiska etablissemanget själva är när de möter någon med en annan åsikt blir aldrig föremål för någon forskning och debatteras aldrig i våra medier.

Länk Kristianstadsbladet

Länk DN SOM-I