lördag, juni 19, 2010

Nej till ändring av statsskicket

Ur en ren ideologisk synpunkt är en vald president att föredraga framför en kungatron som går i arv. Nu är ren ideologi och praktik inte alltid samma sak. Vi har det statskick vi har och vår demokratiska status är inte på något sätt beroende av kungahuset eller ämbetet i sig. Vårt land skulle inte automatiskt bli mer demokratiskt för att vi gick från monarki till republik. Ändrade vi vårt statskick skulle inte det innebära att Sverigedemokraterna skulle bli mer jämlikt behandlade av våra medier, det skulle inte per automatik innebära att SD fick hyra lokaler som de andra partierna eller köpa reklamplats i våra stora tidningar. Om vi ändrade vårt statskick skulle inte det innebära att Åkesson fick deltaga i de oerhört viktiga partiledardebatterna som nu väntar inför valet. Tvärtom kan en debatt om statsskicket dölja de demokratiska problem vi för närvarande har i vårt land.

Redan innan vårt land bildades med namnet ”Sverige” så hade vi kungar, folkkungar som valdes av fria män i ett fritt land. Egentligen ”dömdes” man till kung, att bli kung sågs per automatik inte som något man eftersträvade. Ansvaret var tungt och om tillräckligt många blev tillräckligt missnöjda kunde man avsättas genom att huvudet skildes från övriga kroppen med ett tungt och rejält vikingasvärd. Dagens riksdagsmän skulle antagligen inte ens kunna lyfta ett sådant svärd från marken upp till huvudhöjd.

Med tiden blev götarna kristna, svearna stretade emot så gott de kunde med sina folkkungar och sin blinda tro på Oden och Tor. Slutligen vann Birger Jarl över de sista hedniska folkkungarna och Sverige bildades som de nu ser ut, ungefär. Stockholm grundades för att slutgiltigt besegla de upproriska svearnas öde. Med kristendomen valdes inte längre kungarna utan ämbetet gick i arv och konungen såg som guds ställföreträdare på jorden. Om inte annat så är vårt statskick en länk till vår historia och vårt ursprung, visserligen en historia besudlad av mycket blod, svek och förräderi, men i alla fall vår historia.

På Newsmill skriver Carl Johan Ljungberg, Carin Stenström och Maare Tamm, (alla från något som kallas Claphaminstitutet, vilket jag aldrig hört talas om förut) att Monarkin enar i ett mångkulturellt samhälle. Det är i så fall ett mycket svagt kitt, det är säkert inte en starkare sammanhållande kraft än t.ex. socialbidragen. Klyftorna i vårt samhälle blir större och större. Klyftan mellan invånarna i våra etniska enklaver och övrig befolkning växer, klyftan mellan det politiska och mediala etablissemanget och folket växer också hela tiden. Att ändra statskick är dock ingen lösning på dessa ökande klyftor.

Länk DN bröllopet

Länk SvD bröllopet

Länk Newsmill

8 kommentarer:

Anonym sa...

Rätt kommentar i slutet. Det är inte monarkin som håller ihop mångkulturen, det är socialbidragen.
Allemand

z999 sa...

"...sin blinda tro på Oden och Tor"

Sin starka övertygelse om deras existens i en annan värld på Yggrasil (=universum) kunde man uttrycka det.

Nåväl, vad man inte ska glömma bort är att myterna(?) från den tiden har i högsta grad bidragit till hur vi ser på olika saker idag. Om man studerar ett folks myter och sägner så går det ofta att se varför vissa kulturella särdrag existerar. Synsätt från dessa myter lever kvar hur moderna vi än tror att vi blivit.

Robin Shadowes sa...

Det är förtrycket mot originalbefolkningen som håller ihop det mongokulturella samhället.

z999 sa...

Håller med Robin Shadowes.

Allting får ett värde när det tilldelas ett värde av människor. Guld har inget värde förräns det blir eftertraktat av människor som ger det ett värde. Nationalism har heller inget värde i sig. Och när det gäller människovärdet så kan vi (jag borträknad) tycka att alla är lika värda hur mycket vi vill, tills det kommer en tsunami eller annan katastrof och visar vad slumpen (ateisternas Gud) tycker att vi är värda. Många (även ateister) tror på klyschor som "människan har ett okränkbart värde" som om det fungerade i sig självt oavsett vad alla sedan tycker. Ofta tror dom också att det genererar en fin människosyn om man drar till med såna uttryck ibland trots att det inte säger nånting om deras människosyn eftersom det aldrig ifrågasätts i ett skarpt läge med svåra val. Dom människor som lever i situationer där de måste välja att kränka en annan människas värde (döda för att andra ska överleva alltså), har dom verkligen en ful människosyn? Är inte klyschorna om människovärdet höjden av självgodhet bland människor som har turen att leva i en relativt fredlig del av världen?

cavatus.wordpress.com sa...

Med det ständiga ifrågasättandet av svensk kultur kan prinsessbröllopet sannerligen fungera som ett bevis på vad svensk kultur är.

För en gång skull kan man drömma sig bort från den trista multikulturella berikning som vi dagligdags utsätts för med våldtäkter, bilbränder, skolbränder, rån, överfall mm.

Därför fyller kungahuset en funktion. Vi kan låtsas att det är som förr en stund och även inbilla oss det. Men imorgon är vardagen tillbaka och rapporterna från de brinnande förorterna och om helgens alla våldtäkter.

Nu har t o m tidningen Teknikens värld uppmärksammat den multikulturella utvecklingen på begagnatbilmarknaden. Läs och förskräcks. Och när ska denna reporter frysas ut ur gemenskapen för att han säger sanningen? Och kommentarerna? Bilhandlaren som inte släpper in zigenare längre? Vet han vad han skriver? Visserligen har han blivit dödshotad, men det kan kosta honom ett skadeståndsbelopp från DO på över 100 000.

http://www.teknikensvarld.se/kronikor/080101-bilkop-knivhot/index.xml?comment-saved=1&all-comments=1#comments

Robsten sa...

Jag tänkte också lite i samma banor som Cavatus när TV intervjuade tanter i den rätta åldern som med tårar följde giftermålet mellan de unga tu. Fan har ni tittar er omkring och studerat hur det ser ut?det fungerar lite som verklighetsflykt också detta, inför valet och allting.

Sporten likaså, har alltid varit rätt idrottsintresserad själv, men upptäckt att många killar skiter helt i samhället bara Djurgården vinner nästa match. var det inte Ivar LO som skrev något för typ 50 år sedan att han tappat tron på sporten, jag börjar gå samma väg jag.

Anonym sa...

Jag får en känsla av något sorts motstånd (även om det är omedvetet) mot media/politikernas sverigenedsvärtning när jag ser alla människor som viftar med svenska flaggan. Dessutom sjöngs nationalsången. Det minns jag inte när jag hörde senast. Det är som en sista rest av gamla sverige när vi, som resten av världen får, äntligen får vara stolta över vårt land. Det gäller även vm-matcher. Undrar bara när pk-iterna slår till backen i detta också.

Robsten sa...

Aaahh...det har snackats mycket om "att ta tillbaka flaggan" och att multikulturalisterna skall äga den. Det blir aldrig så i praktiken. Ett villaområde där det hänger många svenska flaggor, där har t.ex. SD stort stöd, delar man material där får man klappar på ryggen och glada tillrop. Hänger det regnbågsflaggor och annat tjafs kan man tvärtom vänta trubbel. Det bara är så, svenska flaggan representerar mer och mer motstånd mot den förda politiken och det mångkulturella samhället, det bara är så.