Det handlar om politik

I en debattartikel på DN skriver prästen och religionsforskaren, Elisabeth Gerle om hur Humanisterna och Sverigedemokraterna förenklar sitt budskap och buntar ihop människor. Gerle skriver också att Humanisterna, i sin kritik av samtliga religioner riskerar att " ta avstånd från de nya svenskarna". Svenska kyrkans främsta uppgift nuförtiden verkar vara att ta avstånd från nationella och systemkritiska rörelser, samt propagera för det mångkulturella samhället och islam. Svenska kyrkans politiska propaganda framförs med en sådan iver att de i princip lika gärna kan bilda ett politiskt parti av hela institutionen. Att bemöta Gerles argument är inte särskilt svårt, hon gör sig skyldig till lika stora generaliseringar som alla andra. Vi har utmärkta exempel på det när hon t.ex. skriver så här.

Humanisterna är varken rasister eller emot ett mångkulturellt samhälle. De är ”bara” emot religion, men det rejält. Det mesta som är ont härleds till religion, inte till patriarkat eller till religiösa eliter som vill monopolisera makt, eller till kulturella sedvänjor som har mer med traditionella manssamhällen än med religion att göra. Respekten är inte stor för kulturella uttryck som svensk-svenskar inte är vana vid. Religion bör endast utövas i det privata, hävdar man. Men där kan den varken granskas eller diskuteras offentligt. 

När Gerle skriver att Humanisterna inte är rasister så menar hon underförstått (inte så underförstått egentligen) att Sverigedemokraterna är det. Alla som är kritiska till den nuvarande oansvariga immigrationspolitiken är rasister, där har vi den grövsta och mest felaktiga generaliseringen inom svensk politik i dag. Sedan försöker Gerle påskina att t.ex. stening av kvinnor inte har med religionen att göra, utan att dessa barbariska beteenden skulle vara förknippat med "manssamhället". Att muslimska företeelser skulle ha mer med patriarkala strukturer än med religiösa sådana är inget annat än en lögn (och en gigantisk generalisering av gruppen män). Det finns en uppsjö med patriarkala samhällen på vår jord som inte uppvisar de barbariska seder som vissa muslimska samhällen hänger sig åt. Så här skriver vidare Gerle i sin artikel.

Valrörelser är fyllda av förenklingar. Sverigedemokraternas (SD) sätt att bunta samman alla muslimer till ett hot mot svensk välfärd har avslöjats, senast i en satir på Youtube.

SD:s budskap handlade om prioriteringar mellan olika grupper och som alla valfilmer var den tillspetsad för att väcka debatt, något som är mycket lätt i det överkänsliga politiska klimat vi lever i. Vi har i slutänden bara en pengapåse att fördela till de behövande i vårt land, ger man mer till en grupp så minskar resurserna för en annan. 


Varken Islam eller kristendomen är enbart religiösa rörelser, de är också politiska rörelser. En muslimsk företrädare skrev för några år sedan ett brev till samtliga riksdagsmän och krävde särlagstiftning för muslimer i vårt land. Efter att detta brev skickats ut finns det ingen väg tillbaka, islam är en politisk rörelse som strävar efter att förändra och påverka vårt samhälle. Alla sådana rörelser måste man få nagelfara och kritisera, det är själva grundprincipen med hela vår demokrati. Gerle skriver så här i sin artikel.

SD vill numera använda Svenska kyrkan och religionen som ett bålverk mot andra religiösa och kulturella traditioner. Tidigare var asatron ideal.

I Svenska kyrkans mångreligiösa och mångkulturella samhälle är alla religioner välkomna förutom vår ursprungsreligion, asatron (som till dags dato är den mest könsjämlika av alla religioner). Svenska kyrkan är i dag ett bålverk för det mångkulturella samhället och islam, i själva verket är organisationen ett bålverk för de sju nuvarande riksdagspartierna (kanske ändå undantaget V). Eftersom Svenska kyrkan officiellt skall vara en partipolitiskt obunden organisation men ändå med representation av de dominerande politiska partierna, så måste det stå varje demokratiskt parti fritt att försöka skaffa sig så mycket makt och mandat som möjligt i Svenska kyrkan.  


Nu minskar Svenska kyrkans makt och inflytande stadigt, och i motsvarande mån minskar också intresset från våra politiska partier. Vid det senaste kyrkovalet lades mycket små summor ut på valrörelsen från våra politiska partier. Vi är snart där då inget parti hyser något större intresse för Svenska kyrkan och då kan denna organisation vara "bålverk" mot vad den så önskar. 


Svenska kyrkan har intagit politiska ståndpunkter de sista decennierna som fjärmat dem från "verklighetens folk" alltmer. Vi kommer snart till den punkt där Svenska kyrkan inte längre ses som representant ens för kristendomen i vårt land. När vi passerat denna punkt hoppas jag att Gerle och andra representanter för kyrkan känner sig riktigt nöjda, vi andra kan då bara utbrista i ett rungande "starkt jobbat PG".

Länk DN