måndag, november 01, 2010

Ännu ett falsarium presenteras som dagens sanning


Eva-Lis Sirén (tidigare Preis), ordförande för lärarförbundet samt Anders Knape, ordförande för SKL går i en gemensam artikel ut och propagerar för att kommunerna skall behålla huvudmannaskapet för den svenska skolan. Argumenten de framför vilar på en undersökning som i sin tur baseras på 800 enkäter som 800 lärare har svarat på. Enligt denna undersökning så anser inte många lärare att ett byte av huvudmannaskapet är det viktigaste för elevernas resultat. Nu var den braskande rubriken på artikeln den att Sveriges lärare inte vill ha tillbaka det statliga huvudmannaskapet, vilket ju är en helt annan sak. Så här står det i artikeln.


Endast 1 av 100 lärare lyfter fram ett byte av huvudmannaskap från kommunerna till staten som en viktig åtgärd för att förbättra resultaten.


Nej men det säger ju inget om viljan från lärare att byta huvudmannaskap. De flesta lärare vill ha ett statligt huvudmannaskap för att slippa den aldrig sinande pappersflod som ständigt strömmar från kommunerna. Anställningsförhållandena och lärarnas auktoritet var helt enkelt bättre och större när skolan drevs i statlig regi. Vidare i artikeln så står det så här.


Vad anser då lärarna är viktigt för att nå bättre resultat?

När de fritt får ange de två viktigaste områdena, svarar flest lärare, 47 procent, att det är lärarens skicklighet och engagemang som avgör om det kommer att gå bra för eleverna. Det stämmer väl överens med aktuell forskning som bekräftar lärarens förmåga som avgörande för elevernas resultat. 


De senaste 10 åren har jag träffat över 100 lärare, när de fritt får uttala sig om huvudmannaskapet säger i princip alla att de vill ha ett statligt sådant. Att lärarens skicklighet anses som avgörande för hur barnen i en klass presterar är inte någon sensation, tvärtom, det är ungefär lika naturligt som att två plus två är fyra. Orsakerna till elevernas prestation har dock inget att göra med lärarnas vilja att byta huvudmannaskap. Artikeln är inget annat än ett trick där man blandar samman äpplen och päron för att föra fram sina i förväg redan cementerade åsikter. Vidare i artikeln står det så här.


I stället för att blicka bakåt behöver vi se framåt. Den kommunala skolan har goda förutsättningar att ta vara på initiativkraften hos lärare och rektorer och ge eleverna en undervisning av hög kvalitet. Och den elev eller förälder som vill påverka sin skola kan göra det utan att behöva vända sig till den centrala statsmakten i Stockholm.


Den kommunala skolan hindrar initiativkraft från rektorer för att kommunen med dess småpåvar avskedar rektorer som inte följer de idéer som kommer från kommunhuset. Lärarna i sin tur blir pressade av en redan hårt pressad rektor. Friheten var faktiskt större för lärare och rektorer på den tiden skolan drevs i statlig regi. Att föräldrar påverkar sin skola är bra om föräldern har skolans väl för sina ögon, så är inte alltid fallet. Föräldrar har en tendens att sätta sitt eget barn före hela skolan och klassens väl, något som blivit tydligt efter kommunaliseringen. Till slut skriver författarna till artikeln så här.


Skolans problem löses inte genom att staten tar över huvudmannaskapet för skolan. Vi anser att det i stället är bättre att utveckla en verksamhet som i många stycken fungerar bra. Det var inte bättre förr.


Skolan behöver arbetsro, långsiktiga lösningar och ansvarstagande från alla parter. Vi är beredda att arbeta tillsammans för att utveckla skolan, gärna med andra viktiga aktörer. Tillsammans skapar vi dagens och morgondagens viktigaste arbetsplats.


Jo, det var faktiskt bättre förr, många lärare vittnar med emfas att det faktiskt var bättre när staten drev landets skolor. Att den svenska skolans problem inte löses bara genom att staten tar över huvudmannaskapet är dock riktigt, det behövs en omstrukturering från grunden där även de värderingar skolans verksamhet vilar på omvärderas. 


Skolan behöver arbetsro och långsiktiga lösning, det stämmer. Själv är jag konservativ och tycker att man aldrig skall genomföra förändringar utan starka skäl. Ändå så är ett byte av huvudmannaskap nödvändigt för den svenska skolan. Orsakerna är flera, vi måste ha en likvärdig skola över hela landet är det uppenbara argumentet. Det är också så att de kommunala skolpolitiker vi har inte är några pedagogiska experter, alla direktiv som kommer från våra kommunhus runt om i landet är inte lyckade, för att uttrycka oss diplomatiskt. 


Det är frapperande att ordförande för lärarförbundet, Eva-Lis Sirén går emot den yrkeskår hon är satt att representera. Att Sveriges lärare vill ha en statlig skola står utom allt tvivel, trots denna enkät som andas beställningsverk lång väg. Lärarna vill ha en statlig skola främst för sin egen arbetssituations skull, detta borde vara något en fackordförande tar på allvar. Förövrigt skall man alltid vara ytterst misstänksam när två motparter skriver en gemensam debattartikel. Publiceras den dessutom på DN debatt så kan man lugnt utgå från att det ligger minst en hund begraven någonstans.

Länk DN debatt

8 kommentarer:

Anonym sa...

Är du säker på att 2+2=4? Du måste ha deltagit i den riktiga svenska skolan.
Allemand

Anna sa...

Hela undersökningen var ju löjligt utförd. T ex "Om du måste välja mellan mindre klasser eller förstatligande, vilket väljer du då?" Slutsats: Eftersom de flesta lärare väljer mindre klasser vill de inte ha något förstatligande...

Skulle vara intressant att se statistik om andelen lärare som vill förstatliga är störst på gy och lägst i förskolan. Har en känsla av att det är en skillnad mellan de som ser sitt lärarjobb som omsorg och social fostran och de som ser det som kunskapsbyggande och "intellektuell fostran"

MS sa...

@ Anna

"Har en känsla av att det är en skillnad mellan de som ser sitt lärarjobb som omsorg och social fostran och de som ser det som kunskapsbyggande och "intellektuell fostran"

Du sätter fingret på vad jag anser vara ett av de största problemen inom den svenska skolan. Oavsett nivå men främst på grundskolenivå. Det faktum att skolan ses som en uppfostringsanstalt och att lärarna då förväntas göra föräldrarnas jobb, uppfostra sina barn. Jag har erfarenhet av skolor utomlands och det är vitt skilda världar. Där förväntas du som student ha de förkunskaper som krävs och att du uppför dig som en vuxen. Här ser du studenter som ser ut att kommit hit med tidsmaskin från 80-talets Moskva och tjejer som hasar runt i sina j-vla Birkenstock med otvättat hår. Det är klart att den intellektuella förmågan inte sitter i kläderna men det är ett sätt att uttrycka att man fastnat i någon slags evig ”ungdomsfas” med allt vad det innebär. Ser man till de internationella studenterna så är det en helt annan klass. Både när det gäller framtoning och rena studieresultat.

Svenska universitet har även en uppsjö av kurser som mer hör hemma i någon studiecirkel eller på Folkuniversitetet. De resurser som man lägger ner på "åsikts- och livstilskurser" borde läggas på riktiga ämnen och på att förstärka yrkesskolorna. Regeringen ska inte heller använda Universitet - och Högskolor som en arbetsmarknadsåtgärd. Det riskerar att leda till en betygsinflation.

Anonym sa...

Varför inte försöka genomföra en ny enkätundersökning hos hela svenska lärarkåren? Kunde inte det tänkas vara genomförbart? En sådan skulle nog visa på ett helt annat svar?
JB

Robsten sa...

Håller med dig Anna, men nästan alla vill förstatliga skolan, i alla åldersgrupper.

Robsten sa...

@MS

"Det faktum att skolan ses som en uppfostringsanstalt och att lärarna då förväntas göra föräldrarnas jobb, uppfostra sina barn"

Det står t.o.m. i läroplanerna, men nu har Björklund lyft upp föräldrarnas ansvar lite mer. Hoppas han vågar löpa linan ut.

Robsten sa...

@JB

Då vill jag se frågorna och svaren också, inte en friserad sammanfattning, som denna.

Anonym sa...

Svenska skolan ær en total katastrof!
Svenska lærare har den lægsta lønen i hela væstværlden tillsammans med Portugal.
Resurserna ær obefintliga och organisationen finns inte.
Allt ålægs den enskilda læraren eller arbetslaget att trolla med føtterna och løsa dag før dag.
Våra fackl har abbdikerat før længe sedan och skolan drivs som ett sparbeting utan resurer men med mer och mer krav utan ett æn enda krona eller kvalite sætts in.

Erik Eriksson