tisdag, december 07, 2010

Somalier i Sverige och USA


Rahma Dirie, politiker för M skriver i SvD om somaliernas situation i vårt land jämfört med USA. Enligt Dirie så blir somalier mycket bättre mottagna i USA än i Sverige. Vi har ett besvärligt språk (ber vi om ursäkt för) byråkratiska regler för företag och dessutom består landet av en reserverad befolkning (ber vi också om ursäkt för). Så här börjar Diries artikel.


Omkring 1,2 miljoner svenskar utvandrande till USA under 1800-talet. De flydde inte från terror, tortyr och förföljelser men från den fattigdom som präglade Sverige på den tiden. USA välkomnade dem och gav dem förutsättningar att bygga en framtid. 


Jag har inte hört att USA:s ursprungsbefolkning välkomnade svenskarna som emigrerade dit, tvärtom, det blev en hel del skärmytslingar och det slutade som bekant med att indianerna hamnade i reservat. Att andra immigranter välkomnade svenskarna är en helt annan sak. Dessutom var bidragssystem och annat inte särskilt utvecklade i USA på den tiden så att försörja sig själv eller svälta gällde naturligtvis. 


Emigrationen var från svenskt håll en ren arbetskraftsinvandring med dagens språkbruk. Det finns helt enkelt inga möjligheter till en sådan emigration i dag. Det finns inga stora områden att odla upp eller stora industrier att söka anställning i. Vidare så skriver Diere så här i sin artikel.


Amerikaner såg dem som en tillgång och inte som ett problem. De betraktade USA som sitt hemland och sig själva som amerikaner. Här upplevde jag den största skillnaden.
I Sverige talas det om första, andra, tredje och fjärde generationens invandrare. Gud vet hur många generationer det kommer att ta innan man blir accepterad som svensk.


Att amerikaner ser annorlunda på somalierna har säkert sin förklaring i att det inte är svenska folket som erbjudit sitt land till denna folkgrupp (och andra) utan Sveriges politiker. Befolkningen i vårt land har aldrig blivit tillfrågad eller ens informerad om vår immigrationspolitik, någonstans slår det igenom i människors inställning och möjligen bemötande. 


Samtidigt har jag, efter att själv bevistat Florida, insett att det inte går att komma till USA utan pass eller andra handlingar. Vid min egen inresa var kontrollerna rigorösa, in absurdum. Här ger vi asyl till människor som själva slängt sina dokument efter att ha landat. Naturligtvis spelar det en roll att USA till stor del består av nyligen immigrerade folkgrupper, så är fallet inte i vårt land. Till slut skriver Diere så här i sin artikel.


Det jag kom till insikt om i Minnesota och i mötet med svenskättlingarna där var betydelsen av min egen kultur. Jag uppskattar och ser på den med annorlunda ögon idag. Visst finns det negativa inslag i varje kultur men det finns mycket att vara tacksam och stolt över.


Det är förmodligen våra politikers förnekande av den svenska kulturen som gör att vi inte på ett öppet och ärligt sätt kan bejaka andra kultur. Det blir mycket märkligt om våra politiker och andra påtryckningsgrupper förnekar vår egen kultur och snarast misstänkliggör denna, samtidigt som vi skall bejaka andra kulturer (som vi ju bevisligen inte har svårt med när vi reser utomlands). 


Samtidigt så har våra politiska och mediala makthavare svårt att sätta gränsen för oacceptabla kulturella uttryck från andra kultursfärer. Det gör det ändå svårare att möta andra kulturer. Om vi på ett naturligt sätt förhöll sig till vår egen kultur, samtidigt som vi på ett klart sätt kunde sätta gränser för de inslag i andra kulturer vi inte accepterar, skulle förhållandet till andra kulturer i gemen förbättras som genom ett trollslag. Skulle dessutom svenska folket öppet få debattera och vara med om att bestämma vår immigrationspolitik skulle klimatet förbättras oerhört, även för de vi då skulle ta emot i vårt land. 


En självklar första åtgärd om gemene man fick påverka immigrationspolitiken skulle med största säkerhet bli att här precis som i USA får man inte uppehållstillstånd med oklar identitet eller om man slängt sina resedokument. Avslutningsvis måste vi dock notera att Sverige ändå är ett populärt mål för diverse immigrantströmmar, trots vår reserverade hållning och vårt besvärliga språk. 

Länk SvD

9 kommentarer:

Anonym sa...

Läs gärna Ayan Hirsi Alis nyutkomna bok "Nomad" som berättar hur den somaliska kulturen är. Lycka till att integrera dem i det svenska samhället...
Efter att ha läst den boken förstår man verkligen att den folkgruppen har problem vart de än kommer i världen och är svårintegrerade eftersom stamkulturen och religionen sitter hårdare i dem än emalj på tänderna

Anonym sa...

En självklar självklarhet, inget ID, inget Sverige.
Allemand

Robin Shadowes sa...

Finns ingen som helst anledning att be om ursäkt för vårt språk. Vi har trots allt haft skriftspråk i många hundratals år jämfört med somalierna som haft det i ca 20 år.

Dessutom läser jag flera amerikanska bloggar och somalierna är långtifrån så populära som hon försöker göra gällande. Tvärtom börjar dom alltmer anamma samma inställning som oss i Europa.

Anonym sa...

Svenska folket har tagit emot väldigt många invandrare i förhållande till sin egen folkmängd. Till största delen har svenskarna varit välkomnande, omhändertagande och välvilliga.
När sedan alltfler rån, när alltfler våldtäkter, när alltfler bråk och missförstånd och konflikter av olika slag uppstår, så uppstår också obehagkänslor kopplade till invandringen.
Därför uttrycker alltfler människor att invandringen behöver stoppas och begränsas. På förekommen anledning så att säga. För mycket bråk. För många rån. För många våldtäkter.
Enkel matematik.
Dessutom är som sagt Sverige i en helt annan situation än USA. USA har från sin början och från sitt bildande varit ett stort invandrarland. Men även i USA börjar många människor idag, trots att de har och alltid har haft strikta regler för invandringen, där inga sjuka eller med oklara papper släpptes in, att nu dra öronen åt sig och anse att invandringen svämmar över sina bräddar. T.o.m. i USA.

Cap sa...

Inte kallar man en katt för häst för att den är född i stallet?

Det är just därför de i USA använder ordet Afro-American eller African American, det är ett vedertaget begrepp. Om man tycker att det är så illa att vi pratar om invandrare i andra och tredje generationen så beror det kanske på att det inte finns ett bra namn för dessa. Jag har inget problem med att använda uttryck som t.ex svensk-irakier.

I USA pratar man även om svarta och vita väldigt ofta, det vore något för vår skitnödiga politiker och gammelmedia här hemma att ta efter! De är annars så duktiga att sätta etiketter på folk... (systemkritiker)

pg sa...

Rahma Diries skriverier i Svd ar logn fran borjan till slut.

Somalier ar inte mer integrerade har i Minnesota an i Sverige.
De bor i slumomraden o sysslar mest med gangsterism o fanatism.
Det trevliga Mall som Rahma besokte och snackar sa mycket om ar INTE ett USA mall - det ar Karmel Mall, Somali mall i folkmun. En afrikansk bazar i slumkvarteren, somali agt, dar ingen vit satter sin fot. Sa ja man ser val nagra burqa karringar dar. Ta er in till de riktiga shoppingcentren i stan o ni ser INGA burqa karringar ELLER somali agda affarer.

I sann svensk politisk anda flodar lognerna fint ur Rahmas mun, nar man laser intervjuerna med henne i islamska tidningar har i USA undrar man varfor hon ens bor i SVerige - hon framforde sverige som helvetet pa jorden.

Anonym sa...

Allt är naturligtvis vilseledande från början till slut. Som vanligt.

Snabb googling ger som vanligt sanningen:

http://super-economy.blogspot.com/2010/09/dont-believe-hype-somali-immigration-to.html

Robin Shadowes sa...

Minerva, ännu en journalist som börjat blogga anonymt.

http://denosynligajournalisten.blogspot.com/

Anonym sa...

De somalier som kommer till USA är väl näppeligen på samma nivå som de vi tar emot?
USA släpper väl knappast in vem som helst, i varje fall inte om personen ifråga ska vistas där legalt..
Vi jämför här äpplen med päron, på samma sätt som när man i Sverige jämför 60-talets arbetskraftsinvanring av arbetsvilliga/sökande med dagens bidragsökande.
//WR
(Hade fö i förrgår en intressant längre diskussion med en sk jobbcoach om hur "vissa grupper" bär sig åt på arbetsmarknaden för att i framtiden undvika arbete och göra sig oanställningsbara).