tisdag, januari 25, 2011

Debatten mellan Brunne och Åkesson


Jag fick möjlighet att se debatten mellan Åkesson, Maciej Zaremba och Eva Brunne på kunskapskanalen efter ett tips från en läsare här, tack! Åkesson gjorde ett bra intryck med en lugn och lite statsmannamässig framtoning. Dock blir en sådan här debatt i en kyrka lite märklig. Zaremba blandade ihop korten hela tiden och påstod att alla de nackdelar vi ser med de senaste decenniernas massimmigration inte har med just denna immigration och det mångkulturella samhället att göra. I en rak debatt hade Zaremba aldrig kunnat komma undan med detta resonemang. 


Eva Brunne å sin sida svävade ömsom ut i det blå, för att sedan påstå att Malmö inte har några problem och att det är en trygg och fin stad. Brunne tjatade nästan om att vi alla skall vara nyfikna, vi skall fråga vår nästa, vem är du? Vad vill du? Vad kan du lära mig? Vad detta har med massimmigration att göra är svårt att förstå. Det är ju inte så att det skulle saknas människor i vårt land att möta från andra kulturer, om vi skulle övergå till en ansvarsfull immigrationspolitik. När jag var ung så åkte vi utomlands, just för att vi var nyfikna och ville möta människor från andra kulturer, det var själva idén med resandet på den tiden. Brunne kanske skulle möte lite fler människor från våra plågade förorter, om hennes nyfikenhet sträcker sig så långt.


Det är helt enkelt svårt att föra en vettig debatt med vårt prästerskap, om de skall sväva ut på det sätt Brunne har tagit för vana. Samtidigt är det ett från ovan-perspektiv Brunne lägger sig till med. Tycker vi inte som henne så beror det på bristande nyfikenhet och rädsla för att möta andra människor. Att möta andra människor har överhuvudtaget inget med denna massimmigration att göra. Vi har hört hur människor lever hela sina liv i Rosengård utan att ens lämna stadsdelen eller lära sig vårt språk. Vore det inte lämpligt att Brunne predikade i Rosengård om nyfikenhet och att möta andra människor?

Länk UR (UR redaktionen skall vi behandla senare och förtjänar ett eget kapitel)

1 kommentar:

Anonym sa...

Svenska kyrkan är tyvärr förlorad. Den är ett fäste för känsosamt pjåk, och saknar numera all intellektuell och kulturell spänst. Jag gick ur för många år sedan, när jag upptäckte att min kyrkoskatt, inte som jag trodde användes för församlingsarbete och kyrkobyggnader i Sverige utan gick till diverse s.k. befrielserörelser i Afrika. Jag har inte ångrat det beslutet./Arvid Bengtsson