En lärarvikaries berättelse – öppet brev till Jan Björklund

Jag fick ett brev från en lärarvikarie jag känner sedan många år. Berättelsen är en förfärlig historia från Nytorpsskolan i Stockholm, en historia som skvallrar om en fullständigt oacceptabel situation. Lärarvikarien nämner att många av de störande elementen är av utländsk härkomst, jag kan inte gärna själv gå in och censurera detta. Det är naturligtvis precis lika illa om elever med svensk härkomst beter sig på ett olämpligt sätt. Nu var det här inte elever av svensk härkomst det gällde på denna skola denna gång. Att ignorera situationen bara för att avfärda lärarvikarien som främlingsfientlig är måhända bekvämt, men inte konstruktivt. Det handlar om en ohållbar situation. Det handlar om att både lärare, vuxna och framförallt elever far oerhört illa. Jag skulle vilja säga att t.o.m. de ”störande elementen” far illa. Det finns alltså inget alibi för att blunda för denna historia eller den situation som råder på vissa av våra skolor. Är det så här du vill att det skall gå till i våra skolor Jan Björklund?  




I mitten och slutet på oktober var de absolut sista  lärarvikariatdagarna på Nytorpskolan i Johanneshov (Stockholm)


Varför?
                                                 
På Nytorpskolan har jag vikarierat som bl.a. träslöjdslärare men även i teoretiska ämnen på grundskolan (mest åk 7-9).
Det jag minns mest är att jag den 19 oktober bestämde mig för att aldrig mer vilja ha med elever att göra på den skolan. Några var helt sjövilda och kunde inte ta order av en svensk man utan att genast kalla mig rasist, fascist och nazist. Anledningen är att jag vill ha ordning på lektionerna och fick även skydda en lärare mot mobbens hot och våldsamheter.


Det är förmiddag mitten på oktober 2010. En späd kvinnlig lärare i 55-års åldern kallade på mig när jag gick förbi hennes lektionssal som skulle försiggå i en datasal på Nytorpsskolan för högstadieelever. Det var bara elever med utländsk härkomst med dålig attityd som störde lektionerna direkt från start och som på sin lektion samt vägrade rätta sig efter hennes direktiv. Jag stannade till och bad de störande elementen att gå ut från lektionssalen, vilket de vägrade göra. Jag försökte hämta rektorn som sa till mig att jag under rådande omständigheter får skylla mig själv då jag har dåligt ledarskap som inte klarar av den här klassen, vilket rektorn sa till mig precis innanför klassrummets entré. Jag sa till rektorn att det inte var min klass utan damens och då kom svaret att hon hade dåligt ledarskap och sedan gick rektorn!! 


Jag förstod inte varför högsta chefen på platsen lämnar en liten kvinna med dessa element. Rektorn ber i alla fall en vaktmästare gå upp och få ordning…..!!! Vaktmästaren bara kom och så sa jag till kvinnan att hon kunde bryta den s.k. lektionen, vilket hon gjorde till slut.


Jag fick höra att jag var allt en dålig svensk kunde vara, av de störande eleverna med utländsk påbrå. Jag vill inte upprepa alla dåliga ord som skreks till mig.


Senare under samma förmiddag, då klassen skulle flyttas till ett annat klassrum, fick jag stå i dörren för att inte de dåliga elementen skulle gå in under damens lektion, vilket givetvis inte fungerad.  Mellan fötterna på mig försökte en kille ta sig in medan de andra tryckte på från sidorna.  Jag gav inte upp och till slut såg jag rektorn en bit ifrån på ett undre plan och kallade på honom. Rektorn vinkade bara bort mig och skickade upp vaktmästaren! Helt otroligt då vaktmästaren inte ville ta i killarna då han riskerade att få sparken!


En stund senare ser jag en av invandrarkillarna stå och göra kraftiga hoppsparkar mot dörren där lektionen hålls. Jag förstår inte hur man kan bedriva undervisning på ena sidan dörren när en kille håller på under ca 10 minuter med att hoppsparka och försöka sparka genom dörren!!!! Läraren på andra sidan måste ha varit oerhört rädd. Jag gav mig därifrån till mina lektioner och undrade hur den här dagen kunnat bli så här.


Mitten/slutet på oktober  2010. Samma killar skall jag idag ha i träslöjd. Det gäng på ca 5 elever med utländsk påbrå börjar genast sätta igång med liv och rörelse på lektionen. Deras syfte är definitivt inte träslöjd. Jag har ett jäkla jobb med att få ordning på dessa killar och till slut har de gjort så många dumheter med gap och skrik så att jag tar och ber dem gå ut en och en…..så att vi kan fortsätta lektionen! De vill inte! Jag går ut och hämtar vaktmästaren som till slut får med sig några och då går ett par andra bråkstakar med på grund av detta.  Grupptryck???


När eleverna väl är utanför dörren tar det inte många sekunder innan jag hör kraftiga smällar mot dörren. Det låter som enorma hoppsparkar och den killen som gjort det mot damen för några dagar sedan är nu en av de utslängda. Jag vågar inte ens öppna dörren. Fick höra av några elever att han tränade för en kampsport som heter MMA. Jag ringde i mobilen till vaktmästaren efter en stund….men ingen svarade….ringde igen en stund senare och frågade hur jag skulle göra om de hämtar kompisar. Jag har en sen lektion och är troligtvis hyfsat ensam den stora ljushallen när jag stänger dörren för att avsluta dagen. Vaktmästaren eller någon annan på skolan kunde inte vänta på mig tills jag skulle gå hem, ”det skulle nog inte hända något” var svaret från vaktmästaren”…gissa om jag tycker den här behandlingen är värdig.  Jag var väl inte värd något då jag bara var vikarie!
Det gick många tankar i mitt huvud när jag lämnade Nytorpskolan i Johanneshov. Jag hade bestämt mig för att aldrig mer komma tillbaka, vilket jag meddelade Bilda, som är ett uthyrningsföretag av lärare.


Med vänlig hälsning
En trött lärarvikarie





Christina Höj Larsen, V, sade så här i ett riksdagsanförande 13 december 2010. 


Med risk att ta alla illusioner från SD:s företrädare kan jag avslöja: Bullerbyn finns inte på riktigt. Bullerbyn har aldrig funnits. Den är en saga.


Med risk för att ta alla illusioner från V och Christina Höj Larsen. Ovanstående berättelse är ingen saga, den är hämtad direkt ifrån verkligheten.