I en DN-artikel så försöker ledarredaktionen problematisera och analysera varför vissa immigranter får jobb medan andra inte får det. En annan fråga redaktionen snuddar vid är hur olika grupper i vårt samhälle förhåller sig till de uppenbara problem som vår immigrationspolitik för med sig. Den roligaste delen av artikeln är den som handlar om hur de uppenbart verklighetsfrånvända människorna på Arena använder sin tid till att analysera hur vi alla egentligen är rasister. Dock är kanske den intressantaste frågan det som DN menar är exempel på en lyckad integration (för assimilation kan man inte tala om i DN:s exempel.)
I artikeln tar redaktionen upp två exempel på immigranter från Irak. Den ena irakiern tar redaktionen upp som exempel på en lyckad utveckling, det andra exemplet är sålunda motsatsen. Det lyckade exemplet är en man som redaktionen kallar Ali, så här skriver redaktionen om honom.
Ali från Irak drömmer om Solsidan.
Han kom till Sverige för drygt fyra år sedan och hade inte tid att gå på svenska för invandrare, han ville jobba. Så det gjorde han, 16 timmar om dagen.
Nu har Ali köpt en tobaksaffär och skurit ner arbetsbördan till 12 timmar. Han bor i Fisksätra, en Stockholmsförort bara ett par stationer med Saltsjöbanan från detta mytomspunna Solsidan. Dit vill Ali flytta med sin familj.
Redan har han flyttat sina barn från Fisksätras skolor. Han vill att de ska lära sig svenska och hålla sig borta från kriminalitet och droger. ”Av pappa har jag lärt mig att jobba hårt”, säger en av sönerna med stolthet.
Att Ali drömmer om Solsidan är väl snarast ett hälsotecken i dessa sammanhang. Ali kunde alltså börja jobba direkt utan att gå någon SFI-kurs eller lära sig svenska? Detta får oss att börja undra vad det var för slags arbete Ali fick? Det är utan tvivel ett lågstatusjobb som inte kräver några språkkunskaper eller några andra högre kvalifikationer. I de flesta reglerade anständiga arbeten kan man helt enkelt inte arbete 16 timmar om dagen, inte ens om man vill. Vi konstaterar att Alis arbete var ett sådant som två arbetslösa personer (16 delat med 8 blir 2) skulle kunna ta utan problem. Frågan som inställer sig är varför inte någon av alla de arbetslösa vi har kunde ta Alis arbete redan innan Ali kom till vårt land?
Vi känner ett stort behov av att veta lite mer om Alis arbete då han arbetade 16 timmar om dagen. Någon sådan information får vi dock inte så analysen avstannar, det är inte speciellt fruktsamt att börja gissa vilt här. Men vi kan nog konstatera att Ali är ett födgeni, en människa som säkert skulle lyckas var han än kom. Ali är en strävsam människa som drömmer om ett mål och att göra det bra för sin familj. Ingen skugga skall falla över Ali och hans gelikar, men motiverar det vår nuvarande immigrationspolitik, att en del av de immigranter vi tar emot har starka drivkrafter som Ali?
Vi vet ju att det finns människor bland alla folkslag världen runt där en del är oerhört strävsamma, och andra är det inte. Det är inget konstigt med det och samma förhållande gäller ju oss svenskar. Att en del människor är födgenier bland jordens alla folkslag kan ju inte vara en motivering för en närmast gränslös immigrationspolitik. Samtidigt säger ju Ali att han vill flytta sina barn från Fisksätras skolor, varför då? Jo för att vår immigrationspolitik faktiskt har havererat. I det samhälle jag har som vision skall en immiggrant inte ens behöva tänka som Ali, alla skolor skall åtminstone bjuda på en värdig och meningsfull skolgång. Ali pratar om att skolorna i Fisksätra i värsta fall kan vara en inkörsport till kriminalitet och droger. Att vi har stora (och många) områden där förhållandena i skolorna (och övrig miljö) är sådana att föräldrar vill ta sina barn från dessa skolor vittnar om en havererad immigrationspolitik.
Vi har gått om andra exempel som visar på en havererad immigrationspolitik. Skummar vi dagstidningarna så läser i både DN och SvD om bilbränder och skadegörelse i Göteborg, DN-länk, SvD-länk1, SvD-länk 2. Vi läser om skottlossning på öppen gata när kriminella element gör upp, SvD-Hisingen-länk, DN-länk. Vi läser om knivdåd i Bagarmossen, DN-länk. Vi ser masvis med övertydliga exempel på att vårt samhälle är på väg åt fel håll. Ändå så väljer delar av vårt politiska etablissemang och media exemplet Ali som bevis för hur lyckad vår immigration är.
Det andra exemplet redaktionen tar upp är immigranten Taha, så här står det om honom.
Samtidigt med Ali kom Taha från Irak till Sverige. Taha ville också jobba men följde regelboken som den såg ut när han kom. Sfi-kurser, praktik och utbildningar.
Kurserna handlade bland annat om att göra collage om Sverige. Taha tog sin sax, klippte ut bilder på Victoria och kände sig som ett dagisbarn. Han är fortfarande arbetslös och accepterar det: ”Det finns bidrag – men man vill ju jobba.”
Det kan aldrig vara fel att lära sig det svenska språket om man skall bo i vårt land. Kurserna Taha har gått verkar vara flummiga i överkant, men vi förknippar ju hela vår immigrationspolitik med flum så varför inte? Att som Ali erhålla ett arbete utan några språkkunskaper måste nog ändå ses som ett undantag, om man inte får arbetet i en släktings pizzabutik. Taha accepterar att det inte finns något arbete för honom, men vi är några stycken som inte längre accepterar svensk immigrationspolitik. En av orsakerna är att fallet Taha är vanligare än fallet Ali. Som slutkläm måste vi väl ta med vad redaktionen skriver om humanisterna på Arena, om inte annat så för underhållningsvärdet.
Invandrare är ett rasistiskt ord. Det ”rymmer en hel fantasivärld av konfliktpunkter, avvikelser och störningsmoment”, det ingår ”i det etablerade kluster av nyckelord (multikulturalism/mångkultur, mångfald, tolerans) vars räckvidd och tilllämpningar har anpassats till de eurocentriska tankesystem som…)” och så vidare.
En av skribenterna, en filmvetare, målar upp tre människotyper som samtliga säger sig vara mot all form av rasism – och visar sedan att dessa minsann också är rasister. Det räcker alltså inte med att vara mot främlingsfientlighet, man måste vara det på rätt sätt, annars är man antingen typ ett, två eller tre av främlingsfiende.
Jag skulle nog gissa att jag själv hör till grupp ett av dessa typer av främlingsfiender. Det är en lätt sak att håna Arenafolkets verklighetsflykt så att alla skrattar som efter en ovanlig lyckad anekdot av Schyffert, men jag börjar väl tröttna en smula. Det blir som att lägga straffar på lågstadiebarn, utmaningen är en smula begränsad.
Jag väljer i stället ett annat perspektiv på Arena och deras produktion. Många som läser denna artikel kanske reagerar på att de nog inte har en överdriven lust att betala in skatt till Tahas bidrag. Själv har jag faktiskt lika liten lust att betala in skatt för att filmvetaren på Arena skall få sin månadslön, detta för att syssla med avancerad verklighetsflykt. Vad sysslar en filmvetare med? Är inte Taha den verkliga filmvetaren som långtidsarbetslös och möjlig TV-narkoman? Behöver vi filmvetare för att höja vår välfärd eller? Och varför sysslar denna filmvetare med något som ändå måste ses som ganska långt från filmernas och fantasins värld? Nej, steget kanske inte är så långt ändå, film är ju också en form av verklighetsflykt, och jämförelsevis en ganska ofarlig sådan.
Länk DN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar