torsdag, september 22, 2011

Allvarliga problem med svensk forskning och högre utbildning


Jag har understundom gått tillbaka och läst lite i en äldre artikel av Bo Rothstein och Mats Alvesson. De skrev en artikel där de konstaterade allvarliga brister i den svenska forskarvärlden, dessutom pekade de ut hur man möjligen kan åtgärda dessa problem. Vi tar och saxar lite ur artikeln, så här skriver de två publicisterna om hur man möjligen kan åtgärde de värsta bristerna.


Det första är att sätta stopp för den systematiska intellektuella inavel som dominerar systemet. Men detta menar vi att svenska universitet som regel anställer de forskare som de själva har utbildat. 


Att det förekommer "systematisk inavel" kan det inte råda någon debatt om. Vi som är en smula systemkritiskt lagda har noterat hur statsvetare, ibland med en professorstitel tävlar om att likna de infantila slutsatser helt outbildade politiker står och vräker ur sig i media. Ibland har den intellektuella nivån tangerat den som vanligtvis förs på lokala pubar sent på fredagskvällar, förutom då att det vanligtvis förs fram rakt motsatta åsikter. Vi tar ett stycke till.


Det finns visserligen enskilda (och lysande) undantag men generellt innebär den svenska traditionen att den bästa strategin för doktorander är anpasslighet och konformism där man socialiseras till att följa de etablerade tankesätten på den egna institutionen.


Anpasslighet och konformism, skojar ni? Vissa s.k. statsvetare är så "konformostiska" så man nästan blir generad när man läser vad de skriver, ofta på DN-debatt. Man känner i varenda cell i kroppen hur de "tänkt" ut en artikel, enbart för att säkra den fortsatta karriären. Självklart talar undertecknad i delvis i egen sak då dessa plastprofessorer tävlar i att fördöma de som har fräckheten att bryta mot den politiska korrektheten. Men ärligt talat, skall det behövas en professorstitel till att infantilt upprepa saker den fullständigt obildade Sahlin suttit och mekaniskt upprepat i TV? 


Det finns fler områden där problemen i vår högre utbildning börjar bli besvärande manifesta. Ta genusvetenskapen där Riksrevisionsverket konstatade att den mesta undervisning numera består av teoribildning. Vetenskaplig metodik och annat var satt på undantag. Det är kanske inte så konstigt, inom teoribildning kan man obehindrat flumma på hur länge som helst. 


Vårt högre utbildningssystem slukar stora samhälleliga resurser och är, eller skall vara, en garant för att vårt land behåller sin position i välfärdsligan. Det är på sikt allvarligt med den "förflummning" som skett i svallvågorna efter gatubarrikaderna på 60-talet och förtitalisternas dominans i våra samhällssystem. Nu skall dock denna generation gå i pension, vilket bör innebär en chans till förändring.   

Länk DN

4 kommentarer:

Kastor sa...

Eftersom makthavarna systematiskt(invandringspolitiken)arbetar för att sänka det nationella IQ så blir Rothstein-Alvessons artikel fullt förståelig.

cavatus.wordpress.com sa...

Förflumningen på högskolenivå är väl inte att förvånas över, då samma förflumning både på grundskolan och gymnasiet torde mynna ut i att den även förs vidare uppåt i systemet. Jag är INTE förvånad.

Kastor sa...

Det tycks mig att det är flest gamlingar,det gäller definitivt mig,som vågar-vill använda det"fria"ordet för att ge uttryck av en avvikande åsikt.

Swedish Dissident sa...

Kastor: Fast vissa av oss kanske lite yngre är rätt trötta på det generella läget vi också.

Det skulle framför allt behöva någon form av övergripande kritisk granskning av humaniora och samhällsvetenskap i Sverige. De "teorier" som ofta används är antingen rent nonsens eller ideologiskt färgade postulat som inte borde sammankopplas med vetenskap. (Har skrivit lite om det här: http://swedishdissident.blogspot.com/2011/08/impostures-intellectuelles.html)