lördag, januari 21, 2012

Fiende - dödsfiende - partikamrat


När jag var på väg till bussen för att handla träffade jag en gammal trotjänare som säkert varit med i det Socialdemokratiska partiet i över 40 år, alltså en partimedlem av den gamla stammen som stött partiet i ur och skur. Besvikelsen över den senaste utvecklingen gick inte att ta miste på. Vi talar här om en djup, äkta besvikelse. Ja lite så som människor kände förr, innan det blev modernt och ett led i karriären att sticka kniven i ryggen på sina partikamrater. Frustrationen härledde sig främst till två saker, först medias beteende där de fokuserat på Juholts misstag fast precis alla vet att minst halva riksdagen gjort samma något slarviga deklarationer (sannolikt måste media också sitta inne med denna kunskap). 


Den andra och definitivt största frustrationen var dock över den högerfalang inom Socialdemokraterna som effektivt stuckit kniven i ryggen på "sin" partiledare, och som dessutom försett media med alla upptänkliga snaskiga tips om Juholt. Denna falang lutar sig tryggt mot källskyddet och ser sig säkert som godhetens apostlar, ety partiet måste ju "förnyas". Den gamla trotjänaren jag pratade med mälde att nu var det nog bäst att lämna partiet, "det finns helt enkelt ingen anledning att vara kvar". Dessutom var det logiskt, enligt trotjänaren, att högerfalangen bröt sig ur och bildade ett eget parti, så kunde ju väljarna avgöra till vilken falang deras röst skulle tillhöra. Jag försökte påpeka att Juholt faktiskt gjort gigantiska grodor alldeles på egen hand, men mina ord föllo som lätta snöflingor mot marken denna (för henne) sorgens dag. 


När någon falang eller parti pratar om "förnyelse" skall alla larmklockor tjuta hos alla självständigt tänkande människor. Vad består egentligen den socialdemokratiska högerfalangens förnyelse av? Den starka feministiska profilen lockar uppenbarligen extremt få väljare, dessutom börjar extremfeminismen kännas gammal och lite unken. Det är väl snarare så att verklig förnyelse skulle innebära att man övergav denna ideologi. Att i sin politiska retorik överge arbetande människor för att lägga den politiska tyngden på dem som inte arbetar kan vara ett utslag av förnyelse, men det var definitivt inget genidrag ändå. Det är ju inte så att alla nya tankar och idéer per automatik är bra. En generös immigrationspolitik har många partier i sina agendor, det är heller ingen kioskvältare, snarare tvärtom. Kvar blir privatiseringen av skolor och vården. Den politiken kan väl sägas vara högerfalangens signum. Men om nu skolor inte fungerar bättre när riskkapitalbolag driver dem så hjälper det inte att politiken är ny, den är inte bra för det. 


Ett annat problem för socialdemokraternas högerfalang är att deras politik liknar den politik vänsterfalangerna inom FP och M förespråkar. Man får i princip använda förstoringsglas för att hitta skillnader. Frågan uppstår varför människor med samma politik skall driva olika partier. Det är ju inget som gynnar demokratin och valfrihet för valmanskåren, det kan vi med säkerhet slå fast. Allvarligast för socialdemokraterna är inte att de saknar partiledarkandidater efter Juholt avgång, nej det är i stället att striderna inom partiet skapar infekterade sår som inte kan läkas i brådrasket. Om nu högerfalangen tillsätter nästa partiledare, så är det troligt att vänsterfalangens folk bidar sin tid, med vässade knivar bakom ryggen. De lär resonera "att ingenting är glömt, ingenting är förlåtet". 


Per Nuder berör falangstriderna helt lätt i sin bok "Stolt men inte nöjd". Jag tror inte ens Nuder är stolt i dag. Enligt Nuder sitter högerfalangen (också kallad Stockholmsfalangen i boken) på Sveavägen där partihögkvarteret är inrymt. Där smids det nog planer i dag gissar vi på. Nu är inte socialdemokraterna det enda parti som härjas av inte stridigheter. Vi har sett allvarliga stridigheter inom KD där Odell utmanat Hägglund. Enligt obekräftade rykten finns det skilda politiska läger även inom Centern. Alla där är inte överförtjusta i att C blivit ett i princip nyliberalt parti. Inom Moderaterna finns det också olika läger med skilda politiska uppfattningar. Anne - Marie Pålsson skriver om detta i boken "Knapptryckarkompaniet". Pålsson beskriver också hur Reinfeldt håller partiet i sin järnhand och styr med medel som snarast för tankarna till de som Machiavelli förespråkade. En populär devis inom M var enligt Pålsson att komparera ordet "fiende". Det gör man enligt följande fiende - dödsfiende - partikamrat. Nu lär det finnas socialdemokrater som nog också komparerar på samma sätt. 


Det verkar som att ju mer lika riksdagspartierna blir, ju djupare sprickor blir det inom partierna och ju allvarligare inre stridigheter följer på detta. Konflikterna mellan partierna blir mest retorik för väljarna, medan de verkliga slagen står mellan medlemmar i samma parti. Det är inte konstigt att många medlemmar stretar emot inom (S) om partinomenklaturan plötsligt bestämmer sig för en helt annan politik än den som varit kärnan i partiet. Samma sak måste gälla medlemmarna inom (M) när Reinfeldt plötsligt bestämde att partiet skulle förvandlas till det nya arbetarpartiet genom något som mest kan liknas med en "total makeover". Problemen med denna utveckling är många, men det främsta torde vara av demokratisk art. Väljarna har ingen chans, som den gamla trotjänaren påpekade, att välja vilken falang han vill lägga sin röst på. Det verkar ju som att de verkliga politiska skiljelinjerna i dag går inom partierna, i stället för mellan dem. 


Länk  SvD


Länk DN


Länk DN Madestam

Jepp, så var det klart! Det är väl nu den verkliga striden börjar.

Länk Juholt avgår


22 kommentarer:

Nisse sa...

Jag tycker den gamle (S)-trotjänaren har levt i ett tillstånd av verklighetsflykt. Striderna mellan de olika falangerna har alltid existerat, men de gick hjälpligt att maskera bort så länge partiet var statsbärande och prenumererade på regeringsinnehavet. Den stora och eviga knäckfrågan ända sedan skarven mellan Erlander och Palme är hur socialistiska socialdemokraterna ska vara - och den frågan består och kommer att fortsätta att splittra partiet.

Juholts avgång ändrar ingenting. Han kunde inget göra för att ena partiet därför att han inte hade mandat till det. Det blev ännu tydligare än med Sahlin hur omöjligt det är att överbrygga falangerna genom att välja en högersosse på ett vänstermandat.

Anonym sa...

Nisse@
Jo, helt riktigt, det var en skarv mellan Erlander och Palme som var rätt häftig.
Socialdemokraterna under Erlander upplevde nog de flesta som social demokrati nästan helt utan socialistiska inslag.
Sedan blev det en tvärvändning under Palme och blev då socialistisk demokrati med starka socialistiska inslag.
Detta är i varje fall min upplevelse.
Rune

Swedish Dissident sa...

Bra text.

z999 sa...

Nisse, hur tror du detta förändrar för sd? Det borde väl minska alliansens vilja till samarbete med sd?

Robsten sa...

Tack Dissident ;-)

Nisse sa...

@z999...

Det är långt till nästa val och mycket kan hända, bollen är rund etc. Som det ser ut nu är det enda som hotar alliansen att den regerar ihjäl sig (och den risken verkar i och för sig mer än hypotetisk), men rent allmänt så borde en starkare socialdemokrati tala för ett större (SD)-inflytande - givet att ingen frivilligt kommer att samarbeta med (SD) men att det parlamentariska läget kan tvinga fram ett sånt samarbete.

Helt apropå: Stig-Björn Ljunggren har grävt fram en gammal text av Anders Isaksson där dagens socialdemokratiska dilemma, som delvis framställs i det här inlägget av Robsten, förutses redan för snart 30 år sen. Fler socialdemokrater skulle kanske lyssnat och tagit till sig redan då. Det är inte medierna och högersossarna som är fienden. Det är själva tidsandan som är emot den socialdemokratiska politiken. På samma sätt som att tidsandan var emot den borgerliga politiken på 60- och 70-talen:

Ett parti utan inre kompass – Anders Isakssons artikel från 1983

Robin Shadowes sa...

Mycket bra analys. Du har en av dom bästa politiska bloggarna i Sverige. Hoppas denna text sprider sig långt, framför allt till sossarna själva inte minst. Kanske inte dom i ledningen, ty dom går ändå inte att påverka men till alla sympatisörer på gräsrots-nivå.

Nisse sa...

Dagerlind skriver relativt intressant på AP om Socialdemokraternas problem med färdriktningen:

Socialdemokratins kris är invandringspolitikens kris

Som titeln antyder, och forumet kräver, är texten invandringscentrerad, men själva huvudtesen är den välbekanta, och från modern statsvetenskaplig forskning ganska väl belagda, att en solidariskt finansierad välfärdsstat blir svårare att rättfärdiga inför skattebetalarna i takt med att den upplevda samhörigheten i samhället minskar.

Frågan är hur mycket den minskade samhörigheten har med invandringen att göra? Jag ser inget klart sånt samband. Det förfall, eller åtminstone förändring, av samhörighetskänslan som pågår var igång redan innan Sverige blev ett land med invandring att tala om. Jag tror snarare att det har att göra med att att själva syftet med en välfärdsstat är att göra människorna mindre beroende av varandra, och istället mer beroende av staten. Vilket, om det är sant, alltså sätter gränser för hur allomfattande en välfärdsstat kan bli och hur länge den kan bestå eftersom den motverkar grunden för sin egen existens. Socialdemokratins kris är nog minst lika mycket välfärdsstatens kris som invandringspolitikens - om inte mer.

z999 sa...

@Nisse:
Tackar jättemycket för att du tog dig tid att svara och ge din analys.

"Det är själva tidsandan som är emot den socialdemokratiska politiken. På samma sätt som att tidsandan var emot den borgerliga politiken på 60- och 70-talen"

Det stämmer. Trots att jag var med på den tiden så kommer jag inte att tänka på det förrens nu när du skriver det. När de borgerliga vann 1976 (mitt första val) så följde en tid då de liksom skulle bevisa att de drev en politik som var minst lika socialistisk som sossarnas. Här har alliansen varit betydligt modigare och du talar om tidsandan. Eller modigare har dom kanske inte varit eftersom just tidsandan är annorlunda. Och jo, det hade antagligen blivit revolution i landet om Reinfeldt hade drivit sin politik idag. Men då ska man komma ihåg att centern var störst då och inte moderaterna med Bohman i spetsen.

På 60 och 70-talet existerade inte invandringen som någon politisk fråga. Idag är det svårt att tänka sig att om man frågat NRP'are på den tiden om invandring så hade de knappt brytt sig att svara.

Robsten sa...

"Frågan är hur mycket den minskade samhörigheten har med invandringen att göra? Jag ser inget klart sånt samband."

Men det gör jag, solklart. Självklart känner Svenne ingen samhörighet med etniska enklaver som Rosengård och Hammarkullen, när Svenne sedan vet att massvis med skattepengar skyfflas in där måste det väl minska känslan av samhörighet, du måste helt enkelt hålla med om detta Nisse.

" samhörighetskänslan som pågår var igång redan innan Sverige blev ett land med invandring att tala om"

Vet inte...inte om jag skall vara ärlig. Oavsett hur det är med detta så motsäger det ju inte att den stora skulden har immigrationspolitiken, sedan finns det ju fler faktorer.

"Jag tror snarare att det har att göra med att att själva syftet med en välfärdsstat är att göra människorna mindre beroende av varandra, och istället mer beroende av staten."

Jag tror inte syftet med välfärdsstaten är att göra människor mindre beroende av varandra. Syftet är gott från början, att inte låta arbetslösa svälta ihjäl eller låta sjuka ligga och dö. Det skulle bli en minuspost dessutom, hur många som drabbas av allvarliga sjukdomar blir botade för att sedan delta i arbetslivet? Massvis. Jag är helt klart för en välfärdsstat, vi kan inte låta gamla ligga och självdö hemma bara för att få några kronor mindre i skatt, det är barbarisk och vi har i princip aldrig gjort så, inte ens på den "barbariska" vikingatiden. Det fanns ingen välfärdsstat i vår mening då, men det fanns nätverk som byggde på släktskap. Nu skall detta ersättas av släktskapet "svenskar", men det har ju våra regeringar spelat bort.

Självklart får detta en effekt av att vi blir mindre beroende av varandra, på gott och ont faktiskt. Det fanns fordom familjer där de önskade livet ur de gamla, som då låg familjen till last när de inte kunde arbeta mera.

z999 sa...

Måste bara offentliggöra en sak som ligger utanför ämnet (ursäkta Robsten :-). Enligt expo så har Per Engdahl sagt att "vi ska tala om kultur istället för ras". Det har han faktiskt INTE gjort och vet man det minsta om Per Engdahl så vet man att det är omöjligt. Det är ryckt helt ur sitt sammanhang.

Per Engdahl har sagt "När vi talar med folk så ska vi göra synligt och tydligt att det handlar om att rasegenskaperna skapar kulturen, inte tvärtom, och det är i kulturen vi möter problemen."

Enligt SD's synsätt, som man praktiserar i verkligheten genom att ha invandrare i partiet, så är kulturen i väsentliga delar självvald och invandrare kan välja att assimileras. Den tron på människans förmåga anser jag vara en viktig del av SD's värderingar.

Expo försöker utnyttja detta till att visa att SD's hänsyftning till kultur när man talar om nationalism och invandringsproblem skapades av fascisten Per Engdahl. Expo vet att Engdahls formulering stöds till 100% av ND som använder det för att påvisa skillnaden mellan SD och ND.

Att Per Engdahl skulle kompromissa på något sätt med ras ens av taktiska skäl är att förringa Sveriges rastänkandet som en gång i tiden existerade i Sverige.

z999 sa...

"Den tron på människans förmåga anser jag vara en viktig del av SD's värderingar. "

OBS! Viktig för skillnaden mellan SD och övriga invandringskritiker, inte viktig för hur jag röstar.

Robsten sa...

Tack Robin, det värmer att höra. Speciellt som det ofta känns som att man ropar i öknen, ibland blir man hes. Du har själv slipat till ditt språk en smula, vilket är mycket bra. Vitsen är ju att sprida kunskap och åsikter, inte att ventilera sin frustration.

Robsten sa...

"Enligt SD's synsätt, som man praktiserar i verkligheten genom att ha invandrare i partiet, så är kulturen i väsentliga delar självvald och invandrare kan välja att assimileras. Den tron på människans förmåga anser jag vara en viktig del av SD's värderingar. "

Tack för det Z. Du kan kanske tala om detta för filosofie doktor Stefan Olsson, som tydligen missuppfattat SD:s politik fullständigt, så doktor han är. Olsson har många bra tankar och åsikter också, men när det kommer till SD är det snarare ett svart hål i kunskaperna. Märkligt, man borde ställa högre krav på personer som Olsson. Han har dessutom ingen koll på begreppen "socialism" och socialdemokrati" ännu märkligare.

Robsten sa...

"På den borgerliga kanten är rörelserna små, medan däremot Sverigedemokraterna har en signifikant uppgång från 5,2 till 6,9 procent."

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/karnvaljare-i-norr-flyr-s-for-v_6788099.svd

Robsten sa...

Migrationsverket etiska råd.
"Regeringen har förordnat Ann Heberlein, Peter Örn, Peter Althin, Mohammad Fazlhashemi, Rebecca Stern och Martin Ådahl att ingå som ledamöter i Migrationsverket etiska råd. Rådet har i uppgift att efter begäran av Migrationsverkets generaldirektör yttra sig i frågor som rör utformningen av myndighetens verksamhet och som kan kräva etiska överväganden."

Ann Heberlein?? Hon är väl en ytterst obalanserad och märklig person, eller?

http://www.rod.se/personnytt

z999 sa...

Migrationsverket etiska råd? Är det ett försök av alliansen att närma sig 68-vänstern? Har inte dom dött ut?

"Tack för det Z. Du kan kanske tala om detta för filosofie doktor Stefan Olsson, som tydligen missuppfattat SD:s politik fullständigt, så doktor han är."

Det kan ju förståss bero på att han hämtar all information från expo. Det är tydligt att det är viktigare att säga rätt saker och helst gamla invanda saker. Forskning får aldrig oroa makthavarna vilket redan Christoffer Columbus fick erfara.

Robsten sa...

Inte bara från Expo, han har tydligen, enligt egen utsago, snackat med Jimmie Windeskog. Jag har ingen aning om vad Windeskog tutat i Olsson, eller vad Windeskog tutat i sig själv innan han pratade med Olsson, men en filosofie doktor borde väl prata med någon i SD om SD:s politiik för höga farao, detta är ju rena lyteskomiken.

z999 sa...

Bra initiativ
http://myterominvandringen.se/

och nu ska jag fixa ett serverhaveri med 4 maskiner inblandade :-(

z999 sa...

Jobbar sk-ten ur mig och förutsätts fortsätta till i morron bitti om det behövs. Bra för hjärtat.

Robsten sa...

Tror jag kanske inte det är.

Swedish Dissident sa...

Hej Robsten. Jag har skrivit en del om Carl Schmitt på min blogg, men det vore väldigt intressant att läsa dina tankar om honom. Hans kändaste verk, "Det politiska som begrepp", finns numer översatt till svenska, vilket ju är utmärkt för dina bloggläsare. Tror att det kan vara ett viktigt verk att ha som referenspunkt för alla som tycker att (svenska) staten har ett existensberättigande. Han läses ju av både vänster- och högermänniskor, dessutom, och är därmed lika relevant för S som för SD.

Boken säljs på Adlibris för runt 170 spänn i nuläget, annars går den nog att låna på universitetsbibliotek.