fredag, juni 01, 2012

Skall vi intervenera i Syrien?

Det gick ganska lätt för västmakterna och NATO att besegra Libyen och avsätta diktatorn Khadaffi. Svenska Gripenplan utförde sina spaningsuppdrag utan problem och slapp dessutom släppa några egna bomber, vilket säkert gjorde att svenska riksdagsmän kunde sova riktigt gott. Två flugor i en smäll. Dels fick Sverige som nation deltaga i en internationell aktion, vilket ger pluspoäng av högsta värde för svenska rikspolitiker. Dels så kunde man samtidigt putsa på den humana fasaden då vi enbart utförde spaningsuppdrag. Bättre kan det inte bli. Svensk massmedia kunde t.o.m. tillåta sig att frossa lite i filmsnuttar från det snaskiga mordet på Khadaffi direkt efter att rebellarmén slutgiltigt vunnit (som det då såg ut) över regeringsstyrkorna.

Efter rebellarméns seger har det varit ganska tyst från Libyen. Vi har inte fått veta hur den demokratiska utvecklingen framskridit, om den ens har gjort det. Något reportage från SVT har visat att rebellarmén startat rena klappjakten på gästarbetare, som misstänks för att ha varit enrollerade av Khadaffi. Finns det några planer på fria demokratiska val? Eller finns det tecken på att någon muslimsk rörelse kan tänka sig att ta över makten och kanske skrota alla visioner om en demokratisk utveckling?

Nu höjs röster för en invasion av Syrien, det gick ju så lätt i Libyen. Bakgrunden är fruktansvärda massakrer på civila, där kvinnor och barn har dött. Tecken på rena avrättningar har också uppdagats. Det råder inget tvivel om att situationen är svår för civila i många områden. Många civila har också flytt till Turkiet. Tar man del av massmedias rapportering verkar det som att strider och uppror enbart råder i vissa, starkt avgränsade områden. Det i sin tur skulle indikera att det är olika etniska eller religiösa grupper som rest sig mot det Syriska styret. Det är ingen positiv indikation på vad som väntar om det nuvarande styret faller.

En artikel i Dagens SvD slår fast att Syriens försvar är av en helt annan dignitet än den Libyska. Stefan Ring, militärstrategisk expert slår fast att Assads maktbas också är betydligt större än vad den störtade Khadaffi hade. Skall en militär intervention genomföras måste USA återigen spela huvudrollen. I praktiken så höjs alltså europeiska (och svenska) röster för att USA skall ingripa militärt. Bara detta torde ju vara kontroversiellt, speciellt som USA inte anser sig ha råd eller intresse av att ens vara kvar i Afghanistan. Att intervenera land efter land och sedan lämna dessa länder i ett tillstånd som mer eller mindre kan betraktas som kaosartat kan inte vara en vettig långsiktig politik.

I en DN artikel uppges rebellstyrkan FSA:s ”tålamod vara slut” och styrkan ställer ultimatum till regeringssidan. Detta ger mer intrycket av ett regelrätt inbördeskrig än att det enkom är regeringens styrkor som slår ned civila uppror och enskilda spontana väpnade incidenter.

Självklart råder ett katastrofläge i Syrien och civila drabbas hårt. Alla diplomatiska och olika former av sanktioner skall självfallet utnyttjas. Dessutom kan Ryssland användas som en tung påtryckningsfaktor. Men man verkställer inte en militär intervention om man inte har en realistisk plan om vad som skall komma efter striderna. Lika vansinnigt är det att ersätta en sekulär diktatur med en religiös sådan (kanske ännu värre diktatur). Man intervenerar inte innan man vet vilka som strider och varför, det är helt enkelt inte seriöst. Man intervenerar inte förrän man är säker på att det hela inte bara rör sig om en intern maktkamp mellan lika goda kålsupare. Innan man intervenerar så ser man dessutom till att man har alla tillgängliga resurser och är på det klara med hur länga man tänker stanna och hur mycket detta kommer att kosta och vem som skall betala. Såvitt framkommit i svensk media är inget av dessa villkor uppfyllda.

Till sist så måste vi påpeka att det skulle ha varit välgörande med denna iver att intervenera 1994 i Rwanda. I stället så drog FN bort sina trupper efter att 10 belgiska FN-soldater mördats. Efter det visste hela världen att ett av mänsklighetens värsta folkmord pågick för fullt i den f.d. Belgiska kolonin, ändå valde man att dra bort alla trupper och låta ett bestialiskt folkmord ostört pågå. Den enda person i sammanhanget som kom undan detta folkmord med hedern i behåll var den Kanadensiske befälhavaren Dallaire som förtvivlat bad om förstärkningar för att stoppa den civila massakern. Vi kan inte reparera gamla underlåtenhetssynder med att huvudstupa kasta oss in i nya ogenomtänkta äventyr. Situationen i dagens Syrien är inte densamma som i Rwanda -94.

Länk DN

Länk SvD          

7 kommentarer:

Mats sa...

Jag är helt emot krig utan uttalade realistiska målsättningar. Sparka alla mellanöstern "experter" som inte fattar kulturskillnader mellan oss och dom. Det är deras fel att det fortfarande är stridigheter i Irak och Afghanistan. Det ska vara klart uttalat vem som är fiende och varför. Krig betyder att man eliminerar fienden, då ska det vara klargjort vem som ska elimineras. Krig betyder alltid lidande för civilbefolkning, det är främsta orsaken att undvika krig.

Mats sa...

Vi har ett synsätt och vissa länder har ett helt annat. Jag tror inte på att gå in i Syrien ger så mycket mer än Irak och Afghanistan. Grundproblemet islam ifrågasätts så dåligt att islamisterna har fått gehör i FN för att islam inte ska få kritiseras. Att islam inte ifrågasätts i de teokratiska dikaturerna är ju en sak, men när islam inte heller ifrågasätts speciellt i länder utanför dessa diktaturer så är det verkligen illa. Slöjförbudet i Frankrike har ju inte ifrågasatt islam i sig själv.

Mats sa...

En intervenering i Syrien skulle betyda ett tredje krig mot islam utan att det finns uttalat att det är det som det handlar om.

Rapporteringen om krigen i Irak och Afghanistan liknar väldigt mycket hur det såg ut i media under vietnamkriget. Vid tet-offensiven raderades FNL ut plus en stor del av Nordvietnams arme, det var en stor framgång för USA och Sydvietnam. Det beskrevs dock verkligen inte så i den vänstervridna pressen och utan internet så fanns inga alternativa nyhetskällor. Även på wikipedia idag så framgår det inte att det var en stor framgång för USA (militärt). Och vad som verkligen inte nämndes var att det folkliga stöd som NVA och FNL tagit för givet i Sydvietnam uteblev helt.

Wikipedia skriver:
Têt-offensiven slogs så småningom tillbaka och FNL befann sig nu för första gången på mycket länge på defensiven till följd av de stora förluster det åsamkats, och det skulle dröja innan NVA skulle kunna förnya sin attack.

Även om USA och Sydvietnam hade vunnit stora taktiska segrar som hade lamslagit FNL och skadat NVA innebar offensiven en stor motgång för USA.


Motgången var i media, inte i verkligheten.

Robsten sa...

Fast de förlorade ovedersägligt kriget (fast på sätt o vis vann de väl ändå).

Mats sa...

"Fast de förlorade ovedersägligt kriget (fast på sätt o vis vann de väl ändå)."

Jo, dom förlorade kriget några år senare. Och visst vann dom ändå. "Kommunisterna" går ju omkring i levisjeans och dricker cola :-)

Anonym sa...

Vem tjänar mest på att civila dödas i hundratal, Assad eller extremisterna, tänk efter.

Anonym sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.