I dag när jag officiellt lagt ännu ett år till min ålder, så blev jag påmind att jag var ett år äldre än mina klasskamrater från gymnasietiden. Det beror på att jag fick gå om ett skolår, då jag i barndomen fick infektion i njurarna och låg väldigt länge på det gamla barnsjukhuset Kronprinsessan Lovisa. De första dagarna på sjukhuset var jag knappt vid medvetande, så den tiden försvann i ett behagligt töcken. Den andra veckan på sjukhuset hatade jag. Jag låg isolerad i något som mest kan liknas vid en glasbur, där andra överaktiva barn nyfiket tittade in på mig, inte helt olikt det sätt aporna på Skansen blir noterade av publiken. När jag väl blev utsläppt från min förhatliga glasbur upptäckte jag att de busiga barnen var utmärkta kamrater och att sköterskorna nog överträffade min egen mor i snällhet och omtänksamhet. Jag började trivas, lite för bra skulle det visa sig.
Det jag minns bäst var en ung, blond mycket vacker sköterska som alltid visade mig extra mycket uppmärksamhet. Dessutom har det eviga buset på nätterna etsat sig fast i mitt minne. Jag och några andra pojkar brukade smyga upp på nätterna och driva nattsköterskorna till vansinne. Speciellt en nattsköterska som gick under namnet "Rock Olga" ville nog helst ge oss riset både länge och väl. En gång jagade hon mig och en kamrat genom de nattlysta korridorerna fullkomligt ursinnig. Vi noterade hennes raseri och sprang för allt vad tygen höll (jag har glömt vad vi ställde till med, något med vatten har jag för mig). Jag fick till slut ta min tillflykt till ett linneskåp, där jag gömde mig länge. Rock Olgas ursinne var inte att ta fel på, så jag ville inte ta några onödiga risker denna natt.
Det som slog mig under min ofrivilliga exil i linneskåpet var hur rent och fräscht det luktade. Allt i skåpet var absolut rent och perfekt manglat. Ja när jag minns tillbaka (med en brasklapp bifogad hur minnet understundom kan tumma på verkligheten) så var allt på detta gamla slitna sjukhus rent och luktade nästan sterilt. Det första jag själv fick göra vid ankomsten var att ta ett kallt bad och tvaga mig. En sköterska fick för sig att bära mig till badet då jag inte riktigt kunde stå av febern, men min manlighet i vardande satte definitivt stopp vid ett sådant förfarande, så jag vinglade själv ned i det kalla vattnet. Allt skulle vara rent även på detta slitna ålderstigna sjukhus och det råder inget tvivel om att renlighet var en tung och dominerande dygd i det gamla Fattigsverige.
När en kommunal representant för de nya moderaterna på sin hemsida säger att SD vill tillbaka till det "gamla Lortsverige" är det inte bara felaktigt ur rent partipolitisk synpunkt (ingen vill tillbaka till det armod som fordom präglade Sverige) det är felaktigt ur en strikt samhällshistorisk synpunkt också. För att inte tala om vilket hån det är mot de generationer som byggt upp det IT-beroende samhälle vi i dag åtnjuter. Sverige var "lortigt" när fattigdom och armod utgjorde tvingande omständigheter. När människorna i detta land hade de minsta resurser över så var renlighet en dygd endast jämförbar med religionen. Något "Lortsverige" har aldrig funnits, bara ett stolt och strävsamt "Fattigsverige".
Jag fick som oborstad skolpojke lära mig att man inte slänger något i naturen eller på marken överhuvudtaget. Föreningen "Håll Sverige Rent" utgjorde regelbundna inslag i den tidiga skolundervisningen för oss som är födda på 50-talet. Det är faktiskt sämre i dag. Dagens skolbarn, för att inte tala om lite mer vuxna individer, skräpar ned mer än vad vi gjorde när jag växte upp.
Att människor i dag har mer resurser och har möjlighet att hålla sig med moderna hem är inte samma sak som att det i grunden är ett renare samhälle vi lever i. När jag växte upp fanns det i princip inga utbrända bilvrak i skogarna runt Stockholm. På den tiden ägnade vi oss åt lite oskyldigare bus än att elda upp stadens fordonsflotta. Är det samhälliga framsteg att bilar och skolbyggnader sätts i brand? Är det ett tecken på ökad renlighet? När jag växte upp kastade vi barn ibland skräp på marken, det måste nog erkännas, även om det tar emot. Men för polis och brandkår stod vi i givakt, dessa statens representanter betraktade vi med nästan gudomlig tillbedjan. Hur det kan te sig i dag inom vissa områden vet vi och behöver inte ytterligare påtalas. Inte heller denna förändring kan betecknas som ett avgörande steg framåt i den mänskliga evolutionen.
Samhället har utvecklats positivt på många områden. Vi lever mycket bekvämare liv än fordom och vi kan unna oss saker tidigare generationer inte ens kunde drömma om. Vem hyllar inte IT-samhällets massiva intåg i våra liv? Vem anser inte att moderna bilar med minimala utsläpp är ett steg framåt? Vem hyser inte djupaste respekt för läkarvetenskapens enastående framsteg? Detta innebär inte att allt på alla områden blivit bättre. Vi är med i EU vilket har medfört en rad nackdelar för oss som nation (också en del fördelar sannolikt). Samhällsutvecklingen har gått mot den mångkulturella varianten av samhälle, vilket många av oss inte vill. Oavsett vad vi tycker om det mångkulturella samhället har vi inte blivit tillfrågade om denna avgörande utveckling.
Det är just att få vara med och ge sin egen syn på vår framtida utveckling som är den springande punkten i en demokrati som fungerar. Vilken vision av Sverige vill vi se? Vilken vision vill vi rösta på i ett kommande val? De sju "gammelpartierna" i riksdagen har gett ett begränsat val, minst sagt. Alla är för den mångkulturella visionen. Alla (nästan) är för EU. Det är ju just dessa frågor som mest speglar den framtida visionen av vårt framtida samhälle, och just i dessa frågor har väljarkåren inte haft speciellt mycket till alternativ. Det parti som brutit mot den i riksdagen demokratiskt ohälsosamma konsensus har bekämpats med alla lagliga (nåja) till buds stående medel. Ett av dessa medel verkar vara att förtala vår historia, därav "Lortsverige". Vi kan fråga oss varför ett parti (SD) många gånger framstår som en viktigare motståndare än det politiska block som enligt den oskrivna regelboken borde vara huvudmotståndaren.
Det är inte så att människor vill tillbaka till Bullerbyn (trevlig men orealistisk) eller "Lortsverige" för att dessa hyser en åsikt om vår framtida utveckling som inte delas av "gammelpartierna". Många människor kanske har en annan vision om vår framtida nation än den moderaterna eller socialdemokraterna står för. Skulle dessa partier ha ensamrätt på vår framtida utveckling eller visionen om ett framtida Sverige? Utvecklingen från den tid jag busade på Kronprinsessan Lovisas sjukhus till i dag har på många områden varit positiv och gått fortare än jag kunde föreställa mig. Dock finns det inslag i denna utveckling jag är starkt kritisk till, inslag jag dessutom inte ens blivit tillfrågad om. Självklart har jag och alla andra röstberättigade i detta land rätt till en egen vision om vårt framtida samhälle. Ingen person eller parti har ensamrätt på framtidsvisionen om Sverige.
15 kommentarer:
Jag tycker det är svårt att urskilja några visioner överhuvudtaget. Nuvarande regering tycker det är bra som det är, och övriga partier tycker det var bättre vid en varierande (beroende på parti) tidpunkt i det förflutna. Ingetdera ger några verktyg för att handskas med framtiden - som vi helt säkert vet varken kommer att se ut som idag eller som 1970. Det krävs något helt annat än nostalgiskt tittande i backspeglar.
Historisk kunskap är aldrig fel, hindrar framtida misstag.
Kul att se Nisses alias igen.
@Robsten:
"Historisk kunskap är aldrig fel, hindrar framtida misstag."
Fast det är oftare som historisk kunskap tolkas om istället för att den används som kunskap. Historiska likheter (som endast är lika på ett ytligt sätt) används för att banka meningsmotståndare i huvudet. Man måste vara väldigt förutsättningslös om det ska vara någon poäng i att dra nytta av historisk kunskap.
@Nisse:
"Jag tycker det är svårt att urskilja några visioner överhuvudtaget."
Ja, det kan jag förstå. För SD's del så vore det bra om man var tydligare med att det handlar om att ta upp ett vägval från förr och inte att kopiera något från förr som ändå inte går.
"Nuvarande regering tycker det är bra som det är, och övriga partier tycker det var bättre vid en varierande (beroende på parti) tidpunkt i det förflutna."
Det var en rätt kul beskrivning :-)
"Ingetdera ger några verktyg för att handskas med framtiden - som vi helt säkert vet varken kommer att se ut som idag eller som 1970. Det krävs något helt annat än nostalgiskt tittande i backspeglar."
På nåt sätt måste en stor invandrarpopulation ingå i SD's framtidsvisioner även om man begränsar invandringen med 90% och även om de invandrare som bor i Sverige kommer att assimilera sig till 100%. Men jag tror att en nyckel till framtida SD framgångar ligger i hur man lyckas presentera framtidsvisioner.
Faktum är att det tycks bökigare för SD att formulera visioner än det var för BSS på sin tid. Större delen av BSS's seriösare material (alltså inte slagord och slogans) var ju helt baserat på visioner. OK, en överromantiserad bild var kanske lättare att lansera på den tiden och jag tycker inte att SD ska ta lärdom av nånting från gamla kampanjen BSS. Dessutom har SD en långt mycket större respekt för rättssamhället än vad BSS hade.
Grattis på födelsedagen Robsten!
Se om jag kan göra något åt dubletterna här. Tack Mats.
Det är ingen som ifrågasätter Robstens ljusa minnesbild av det samhälle han växte upp i. Jag känner detsamma. Visst vill vi alla ha ett samhälle som präglas av tillit och känsla av samhörighet, där vi strävar efter gemensamma mål som de allra flesta är överens om.
Men att säga att det bara är mångkulturen som ruinerat detta är väldigt förenklat. Det är ett tag sedan man kunde lämna ytterdörren öppen när man gick hemifrån, eller ställa sin cykel olåst utanför ICA medan man var inne och handlade. Någonstans under efterkrigstidens samhällsomdaning ändrades förutsättningarna för tilliten och samhörigheten, och det skedde definitivt innan det fanns någon märkbar mångkultur.
Så ska man lära sig av historien är det tydligen viktigt att identifiera vilka mekanismer det var som verkade i den riktningen. Men all säkerhet var det inte någons avsikt, men däremot kanske ett resultat av andra förändringar - som alla gjordes i all välmening.
Och ska jag rada upp några av de förändringar som jag tror har haft större betydelse än mångkultur för att gemenskapen försämrats är de:
* Ensidigt gynnande av storskalighet, i allt från företagande till myndighetsutövning och -tjänster, där mycket lokal och småskalig näringsverksamhet och infrastruktur konkurrerats ut.
* Överdriven tro på centralstyrning.
* Välfärdsmodell med fel incitament och med bristfälliga effektivitets- och kostnadsstyrande system.
Allt lätt hänt i en tid där skattepengarna flödade, och den tidens politikers största problem var vad man skulle spendera alla statens pengar på.
Att detta leder till försämrad samhörighet kanske inte är helt uppenbart, och slutsatsen är också beroende på vilken politisk ideologi man råkar tro på, men åtminstone liberaler och konservativa kan oftast enas om att de lokala gemenskaperna är livsnödvändiga för ett samhälle, och alla punkterna ovan försvagade dessa i avsevärd grad.
Något att hålla i minnet när rekordåren betraktas i backspegeln.
"Men att säga att det bara är mångkulturen som ruinerat detta är väldigt förenklat."
Det kan jag hålla med om. Det jag inte kan hålla med om, i sådana fall, är att jag påstått att det bara är mångkulturens fel. Att vi skulle hysa samma tillit till varandra som på 40-talet utan mångkultur är att romantisera samhällsutvecklingen på andra områden.
"Och ska jag rada upp några av de förändringar som jag tror har haft större betydelse än mångkultur för att gemenskapen försämrats är de:"
De här förändringarna har självklart haft effekt, men inte större effekt än mångkulturen, den har enligt mig haft störst effekt. Sedan är det förenklat att alltid säga att centralstyrning är av ondo. En del saker fungerar bäst med centralstyrning, som tågtrafik och i viss mån skolan, andra inte. Och där har vi lite av problemet. Människor/politiker som tror på centralstyrning är för detta på ALLA områden. Och tvärt om, de som är för småskalighet är för detta på precis alla områden, även på områden där det inte är optimalt. Människan är i grunden dogmatisk.
@Nisse, kan man säga att vi haft en perverterad version av ett altruistiskt ideal baserad på en massa socialistiska idéer?
Jag anser att sossarna i och med Palmes intåg började utnyttja medkänslan hos vanligt folk och det gav vissa effekter på samhället.
Jag tycker att man (de styrande) har reparerat en del av "skadorna" från förr samtidigt som de skapat nya och mångkulturen har skapat irreperabla skador som kommande generationer kommer att få leva med i årtionden framåt. SD's politik kommer att tona ner de skador som mångkulturen har skapat men det handlar om ett arbete som behöver fortgå i många år.
Alliansen hade som mål att skapa ett samhälle där så få som möjligt lever på bidrag och den som jobbar ska få behålla sina pengar. Den politiken förlorar helt sin poäng när man skapar nya bidragstagare med invandringspolitiken. Ullenhag har pratat om det tuffa(!?) beslutet att invandrare ska förlora sin ersättning om de inte flyttar dit jobben finns. En verklighet som svenskar redan befinner sig i.
"Jag anser att sossarna i och med Palmes intåg började utnyttja medkänslan hos vanligt folk och det gav vissa effekter på samhället."
Precis, man utnyttjar denna politisk, för att driva en agenda, som aldrig blivit testad i debatter eller i val.
Counter Jihad rörelsen ska ha möte i Stockholm och demonstration. Min önskan är att dom la åtminstone en del av energin på styret i Europa och i Sverige och inte bara på diverse imamer. Eurabia har ju blivit stämplad som en konspirationsteori men svenska regeringen beter sig ju värre än vad som skulle vara fallet om Eurabia är sant. Idén om Eurabia skulle ju kunna få regeringen att framstå som någorlunda vettiga med någon poäng i sin hållning till islam. Om Eurabia är falskt så kan man verkligen ifrågasätta om företrädare för regeringen är friska.
Skicka en kommentar