I morse bestod panelen av Anders Björk (M), Peter Wolodarski
(DN) och Karin Pettersson (Aftonbladet). Diskussionerna handlade bland annat om
ett bråk mellan Karin Pettersson, som ju hade den enorma fördelen att sitta i
studion och Anna Dahlberg (Expressen). Här går gränsen även för ett program med
lösa kanter som Nyhetspanelen. När ämnet handlar om ett bråk (debattklimatet) där
en av deltagarna i bråket får möjlighet att sitta i studion och kommentera det,
tangerar man gränserna för all medial etik. Petterson, är en person som i
princip alltid framkallar starkt negativa reaktioner hos undertecknad, låt mig
vara tydlig med det. Men Pettersson klarade balansakten med bravur, låt oss
vara objektiva här (om begreppet är bekant SVT). Pettersson utnyttjade inte
fördelen med att ensam få kommentera debaclet utan framstod plötsligt som ett
mönster vad gäller etik och moral. Nu misstänker jag att man innan sändning av
programmet hade pratat om just detta problem, men därav vet vi inget.
Sedan kom det totala raset för en Public Service-koncern som
SVT. När Peter Wolodarski skulle kommentera debaclet tog han helt opåkallat
möjligheten till ett generalangrepp mot SD, genom att angripa SD:s historia
(vilket verkar vara den ny-gamla strategin). Det handlade inte om SD,
diskussionen handlade om bråket mellan Dahlberg och Pettersson. I stället för
att framföra åsikter om Dahlberg, som faktiskt var antagonisten i detta bråk,
så attackerade Wolodarski SD, dessutom onyanserat. Programledaren för
Nyhetspanelen markerade inte på något sätt mot detta (vilket brukligt är). Det här
strider otvetydigt mot SVT:s uppdrag och stipulerade opartiskhet, även i ett
frejdigare program som Nyhetspanelen.
Dessutom vräker Wolodarski ur sig saker om SD:s historia
utan några belägg eller fakta, med orden ”vi skall komma ihåg”. Detta sker
regelbundet och det är hög tid att SD själva får ge sin syn på denna historia.
Hur är det med faktakoll angående påståenden? Skall inte alla ofta upprepade
påståenden objektivt faktakontrolleras? Och med objektiv menar vi här INTE
Expo. Skall inte motparten få bemöta påståenden av denna art?
Efter händelser som den i Nyhetspanelen brukar många
människor reagera med stark frustration. Dominerande medier får helt oemotsagda
föra fram åsikter från ett etablissemang som verkar ha ensamrätt på att få föra
fram sina åsikter, också om meningsmotståndare som inte ges samma möjligheter.
Påståenden förs fram utan att faktakontrolleras. Många påståenden kan ha ett
korn av sanning i sig, men vinklas och tas ur sitt sammanhang. Ett exempel på
detta är att personer med ytterst tveksam vandel var med i SD:s barndom. Nu förhåller
det sig så att samtliga riksdagspartier förutom V och MP har haft många
personer i sina led med minst lika tveksam vandel, vilket aldrig nämns.
När så människors frustration spiller över av rätt naturliga
orsaker (kan man tycka) är deras kanske enda ventil att skriva en arg kommentar
på Avpixlat eller annorstädes. Då tar åsiktsetablissemanget nästa grepp, -titta
vilket näthat! Detta är ju fruktansvärt, vilket hat, vilken människosyn!
Ja, men hat är en känsla som ofta är en motreaktion mot ett
förtryck. Wolodarski hatar SD lika mycket som kommentatorerna på Avpixlat hatar
åsiktsetablissemanget. Att Wolodarski vet hur man uttrycker sig tvivlar ingen
på. Att han vet hur man omformulerar sitt förakt till politiskt och medialt
gångbara påståenden tvivlar heller ingen på. Men att Wolodarski får sitta och
sprida sitt förakt helt opåkallat i Public service är inte ok SVT.
Vad har jag för faktamässig grund för mina påståenden här då
om jag skall föregå med gott exempel? Diskussionen handlade inte om SD denna
gång, inte ens i närheten. Detta är fakta. Wolodarski fick komma med mycket
grova anklagelser utan att ens andas om någon relevant källa. Detta är fakta.
Wolodarski angrep ett parti som inte fick någon möjlighet att försvara sig.
Detta är också ett kliniskt klockrent fakta. Det här håller inte SVT. Be om
ursäkt för ert övertramp.
10 kommentarer:
Ett mycket bra huvudinlägg av Robsten.
När SD's "mörka historia" diskuteras så görs det alltid helt utan sammanhang. Man glömmer bort att innan SD fanns så fanns ingen demokratisk motpol till den förda invandringspolitiken. Historien är väldigt lik sossarnas på det sättet. När sossarna bildades fanns ingen demokratisk motpol till bolagshögern. Folk med icke-demokratiska åsikter anslöt sig till sverigedemokraterna på samma sätt som anti-demokrater anslöt sig till sossarna från starten.
Sossarna beskylldes vara kommunister på samma sätt som SD idag beskylls för att vara nazister/rasister. År 1928 kan man kanske säga att det hela nådde sin kulmen i en smutsig valkampanj som kom att kallas kosackvalet (syftande på kosacker som ryssar/kommunister).
Idag kan man läsa svensk politisk historia där det framgår vilka omständigheter det var förr i tiden som gjorde att kommunister och halv-kommunister anslöt sig till sossarna. Tyvärr finns inte samma möjlighet när det gäller SD. Konstigt nog läser folk som kallar sig för demokrater om SD på expos hemsida och även länkar dit som någon källhänvisning. Expos "fakta" har skapats av människor som vägrade ta debatten med SD, SD fick alltså aldrig försvara sig mot rasist och nazistanklagelser. Detta har varit så effektivt så man har försökt använda samma metoder även idag men mindre framgångsrikt när internet finns och vi lever trots allt i en demokrati med en viss yttrandefrihet. Även om antirasisterna i Sverige gör allt för att använda demokratins brister för att censurera SD.
Tja, anser väl detta vara ett vettigt perspektiv på saken också. Dessutom skall inte SVT låta någon, helt opåkallat, börja svamla om SD:s historia, som förklaring till debattklimatet.
I själva verket är Wolodarskis och SVT:s underlåtenhet en viktig förklaring till det rådande debattklimatet.
Det hör till kutymen på SVT att man inte låter någon angripa en person eller parti om denne/dessa inte är närvarande i studion. Vi har hört detta så många gånger.
Undantaget är någon eller några angriper SD, för då gäller inte rådande regler på SVT.
Det är inte bara Wolodarski som getts möjligheten att angripa SD, utan att någon reaktion kommer från programledaren.
Den som inte ser agendan är mer än lovligt blind.
Jag undrar om dom som överhuvudtaget lyssnar på expo om SD's mörka historia kör samma stil på sina arbetsplatser? Alltså om någon kommer fram till er och pratar skit bakom ryggen på någon och vägrar debattera med den som den pratar skit om, anser ni det värt att lyssna på den personen?
BTW. Jag har fått en förfrågan om att vara med i något sveriges radio reportage. Måste bara leta fram bomberjackan och docmarten kängorna och dra i mig några starköl innan :-)
Heilande gör sig så dåligt i radio så det är väl det som gör mig tveksam att vara med.
Lycka till Mats, vad är det för reportage förresten?
Det handlar om att traditioner i Sverige förändras och hur folk upplever det. För min del är det inte förändringen av traditioner som är ett hot, förändringen av inställningen till traditioner däremot.
Alltså om hur invandringen förändrar traditioner. Mailet jag fick var mycket hänsynsfullt skrivet med respekt för mina åsikter.
Denna sorts händelser är ytterst gynnsamma för SD.
För Wolodarski är det viktigare att posera inför sina likar än att åstadkomma förändring.
Bara för Åkesson att tacka.
Robsten och Stefan K
Wolodarskis påstående om SD tas för sanning av riksmedia och därför behöver det inte bemötas, precis som Karin Petterssons påstående att främlingsfientlighet, rasism och högerextremism är på frammarsch i Europa betraktas som en sanning, lika negativ som SD:s inträde i Sveriges riksdag
Posering är viktigt, Anonym, väl så viktigt som - tja hederlighet..
/BEJ
Skicka en kommentar