Nynazismen av idag

Jag har ännu en gång blivit kalad "nazist" under en diskussion. Är man emot fri invandring blir man med atomatik kallad "nazist". Det används som ett slagträ så fort man ifrågasätter ohämmad invandring eller liknande företeélser. Ordet används som ett s.k. "stigma", man stigmatiserar motståndaren med ett begrepp som är starkt förknippat med avskyvärd laddning. Därigenom så får man motståndaren ur balans och på defensiven, samt skrämt övriga från att anta motståndarens ståndpunkt, en bekväm genväg att vinna diskussioner på ett enkelt och snabbt sätt. En bonus är att man slipper hålla på och trassla med besvärliga sakfrågor, dräm till med ett stigma så är saken klar.
Skall vi titta lite närmare på nazismen i dag.
Nazismen dog i princip med Hitler i Bunkern när Röda armén sprängde sig fram genom Berlin. Eftersom Hitler aldrig var någon stor tänkare, minst sagt, så var nazismen aldrig någon genomarbetad politisk filosofi, utan byggde mest på förvirrade ideér om den ariska rasens överlägsenhet och liknande. Hitler själv led av psykiska trauman från sin barndom och en diktatorisk fader. Det finns tillförlitliga uppgifter om en ung Adolf som stod på en kulle i sin ungdom och ledde fiendearmeér mot vem? Jo sin fader! Man kan säga att hela den nazistiska ideén har formats delvis av den unge Adolfs undermåliga förhållande till sin extremt stränge fader. Att den allmänt intelektellt undermåliga gaphalsen Hitler fick med sig en hel nation måste förklaras med den speciella situation som Tyskland befann sig i efter första värdskriget och allmänhetens bristande förmåga till självständigt tänkande. Stickan Andersson har uttryckt det betydligt mer brutalt än undertecknad.
Nutida grupperingar som säger sig sympatisera med nazistiska filosofin är mycket marginaliserade, förvirrade ungdomar som hamnat utanför den samhälliga gemenskapen och känner lite eller ingen samhörighet med det övriga samhället. Trassliga familjeförhållanden, misshandel och andra sociala handikapp är betecknande för dessa trasiga ungdomar, här kan man faktiskt se en likhet med den unge Adolfs egen uppväxt. Andra ungdomar som har en känsla av social utstötthet och svårigheter att anpassa sig till samhället kan förvisso vända sig åt rakt motsatt håll, såsom AFA och liknande. Det är s.a.s. olika sidor på samma mynt. Min erfarenhet är att medelklassungdomar som känner ett socialt utanförskap hellre vänder sig till AFA och liknande, emedan trasproletäriatets ungdomar tenderar att hamna i organisationer som säger sig hylla korpralen från Bayern. Jag lämnar dock denna fråga öppen. Klart är att frågan man kravallpoliser som t.ex. jobbat vid den årliga demostrationen i Salem, så är de lika trötta på båda läger, ja en hel del tycker faktiskt att AFA-ungdomarna är värre och våldsammare.