Det behövs ett nytt perspektiv i mellanösterkonflikten

Jag har läst på olika bloggar och tidningar hur politiska aktörer tar parti för antingen Israel eller Palestina i den konflikt som pågått så länge och som blivit en evighetslång följetong. De i mitten eller till höger tar för det mesta parti för Israel, de till vänster tar parti för Palestina. På samma sätt stöder USA Israel med vapen och pengar, samtidigt som vissa arabstater samt rika enskilda araber stöder den palestinska motståndsrörelsen med vapen och pengar. Detta har pågått länge nu och kommer säkert att fortsätta pågå. All den hjälp som de båda sidorna får, underhåller konflikten. Utan detta moraliska och materiella stöd till de båda sidorna skulle konflikten med nödvändighet ha dött ut. En jämförelse ligger nära till hands, det kan liknas med två fotbollslag som gör upp om titeln, på läktaren sitter supportrarna och stöder sina respektive lag, de applåderar fram sitt eget lag samtidigt som de buar ut motståndarlaget efter konstens alla regler. Dömer domaren till motståndarlagets fördel är han hjärndöd, dömer han till det egna lagets fördel är han riktigt bra. Man stöder det egna laget ekonomiskt likväl som moraliskt. Det viktiga är att man visar sitt stöd för omvärlden (jag är en djurgårdare). Samma sak med mellanösterkonflikten, det viktiga är inte att skapa fred eller ens rättvisa, det viktiga är att man visar vilken stor demokrat man är genom att stödja Israel, (nu har ju även Palestina faktiskt haft fria val, att fel sida vann har inte med saken att göra) eller att visa att man står upp för de förtryckta folken genom att stödja det palestinska folket. Om man nu verkligen brydde sig om det israeliska folket eller det palestinska folket skulle man arbeta för fred, det är sannolikt det en majoritet av de båda folken vill ha, (utan denna vilja skulle det i alla fall vara kört). Båda sidor har gjort övertramp, många övertramp. Den palestinska sidan har väl enligt de flesta sansade bedömare gjort sig skyldig till grövre övertramp, vilket av palestinaanhängarna förklaras med att det är den svagare sidan. Så kan vi hålla på i evigheter, vi kan inte komma närmare en lösning på konflikten genom att ta parti för någondera parten, det underhåller enbart konflikten. Enda utvägen att konflikten tar slut genom nuvarande politik där stora delar av världen tar parti för endera sidan i konflikten och vägrar höja sig över denna nivå är det palestinska folkets utplåning. Det är politiskt omöjligt och skulle, i sig, skapa spänningar för all framtid mellan arabvärlden och väst, det skulle dessutom påminna alltför mycket om Hitlers försök till utplåning av det judiska folket för att det skulle accepteras av dagens ändå ganska civiliserade värld.

Enda sättet att komma fram till en fredlig lösning vore att stödet upphörde till båda sidor. I dag är det en orealistisk lösning. Det är alldeles för många som antingen måste visa vilka demokrater de är genom att stödja Israel, (en del svenska politiker skänker t.o.m. pengar till Israels försvar, som definitivt har alla vapen och pengar de någonsin behöver, vilket visar att det just är ställningstagandet som är viktigt), eller visa vilka stora humanister de är genom att stödja Palestina.

Återgår vi till fotbollsmatchen så blir det till sist ganska avslaget om matchen spelas utan publik som hejar och ger sitt stöd. Lika med denna konflikt, stödet till båda sidor måste upphöra. Om freden är det viktiga så måste omvärlden enas om att nu är det dags att lägga vapnen åt sidan, annars får ingen av sidorna något stöd. Någon rättvisa är i princip omöjligt att komma fram till. Alla parter har sin syn på vad rättvisa är i denna konflikt, det finns helt enkelt ingen objektiv opartisk rättvisa i denna fråga, ingen sansad bedömare kan säga vad som är rättvist. Dock är det väl klart att någon form av tvåstatslösning måste komma ifråga, det är ju t.o.m. Israel inne på. I början av en sådan fredsprocess måste internationella trupper så klart skilja på de båda folken, annars är skärmytslingarna snart igång igen. En sådan styrka kan ju inte vara en ren NATO-styrka, av förklarliga skäl. FN har ju inte det bästa rykte när det gäller fredsbevarande uppgifter av lite tuffare kaliber, de har dock måhända en smula oförtjänt dåligt rykte, man måste ju också se till förutsättningarna för de olika uppdragen. Ofta är det enskilda länder som bär det största ansvaret för många misslyckanden. Jag kan tänka mig en specialstyrka bestående av USA, England, Tyskland, Australien, Ryssland, Kina, Saudiarabien samt Iran.