På DN-debatt (var annars) publicerar på lördagen 15e Jens Orback och Berit Andnor en artikel med den braskande artikeln ” Vi förbereder kriminalisering av barn och tvångäktenskap”. Jag var tvungen att läsa rubriken två gånger, är det inte redan kriminellt med dessa typer av äktenskap? Jag trodde i min stora enfald att dessa typer av äktenskap förlänge sedan var kriminaliserade, om än, som vanligt, inga blivit dömda för brottet.
Orback skriver (Andnor lämnar vi därhän) att könsstympning varit olagligt sedan 1982, så bra, mig veterligen har en (1), person dömts för detta brott på 24 år. Innebär det att mycket få sådana brott skett i Sverige, eller av i Sverige boende personer? Orback skriver, med viss stolthet, lite längre ned i artikeln också att ”i dagarna har den första fällande domen avkunnats”, ja just det, den första fällande domen på 24 år. Den svenska rättvisan är ett under av effektivitet, eller är det politik som ligger bakom.
Orback berömmer dessutom regeringen för att ha genomfört en handlingsplan mot könsstympning. Vi väntar med spänning på resultatet av denna, säkerligen mycket handlingskraftiga och resoluta handlingsplan.
Min rubrik hette ”Sent skall syndaren vakna”, jag tänkte då mest på när Orback skriver,
- Vi måste vara mycket tydliga med att övergrepp aldrig kan rättfärdigas med hänvisning till nationalitet eller kultur. Oavsett vem som utsätter en person för det övergrepp som tvångsgifte eller könsstympning innebär är det fullständigt oacceptabelt och något som vi alla har ett ansvar att bekämpa.
Jag och en del andra i detta land har, i princip alltid tyckt detta vara självklart. Nu har ju regeringen, och sanning och säga, inte heller de borgerliga partierna, tyckt detta vara självklart. I sin rädsla för att förtrycka någon minoritet eller visa minsta tecken på något som kan liknas med främlingsfientlighet (detta verktyg i händerna på politikerna) så har de med kulturella skillnader som alibi, blundat för otrevliga sanningar. Småtjejer i 8 till 18 års ålder har fått sitta emellan och betalat priset för politikernas rädsla.
Vidare skriver Orback,
- För andra barn innebär sommarlovet ibland resor med familjen till det forna hemlandet. I de allra flesta fall innebär det efterlängtade möten med släkt och vänner. Men för några barn kan utlandsresan tyvärr innebära arrangerade äktenskap, tvångsgifte eller till och med könsstympning.
Det måste vara väldigt trevligt att hälsa på släkt och vänner i det forna hemlandet, men man undrar ju hur mycket flyktingar dessa människor är, som kan företa sig dessa resor.
1 kommentar:
Vem vet regeringen har väl lyckats slarva bort lagen kanske?
Skicka en kommentar