fredag, juli 21, 2006

Federley mot Fridolin

Möttes i SVT:s morgonnyheter i en debatt om mellanösternkonflikten i dag fredag. Ståndpunkterna var kända, Fridolin är starkt emot israels agerande, Federley har t.o.m. skänkt pengar till israels krigsmakt. Skall säga på en gång att Federley och även Fridolin debatterar förvånansvärt bra för sin unga ålder. De är dock något av politiska broilers båda två och har väl sin plats i den politiska nomenklaturan redan klar inför framtiden.

I själva debatten så var väl Fridolin den vassare, han har ju föralldel en hög argument på sin sida. Frågorna var om Israel har rätt att försvara sig, vilket alla tycker att de har. Vad är en rimlig reaktion på de provokationer Israel utsatts för? Hur mycket av israels insatser drabbar Hizbollah och hur mycket drabbar civilbefolkningen?

Tror Federley delvis åtminstone, begränsat sina egna möjligheter i hans framtida politiska karriär. Att han skänkt pengar till israels armé kommer aldrig att glömmas av hans politiska motståndare, då gör de sig skyldiga till tjänstefel.

Får ofta känslan av att människor i denna konflikt tar parti, antingen för Israel eller också Palestina på samma sätt som jag och andra fotbollsintresserade hejade på olika fotbollslag. Man ser allt bra det egna laget gör, aldrig det dåliga, man ser allt dåligt motståndarlaget gör, aldrig det som är bra. De båda sidorna (om vi övergår till konflikten i mellanöstern) erhåller alltid stöd av sina trogna anhängare. Det rör sig om moraliskt, politiskt och ekonomiskt stöd. Detta underhåller konflikten som därigenom kan hålla på i evigheter. Denna konflikt skulle i princip vara omöjlig utan allt det stöd i olika former som de båda sidorna erhåller. Det märkliga är att de flesta är överrens om grundprinciperna i konflikten. Båda parter har rätt att existera, har rätt till eget territorium. Det borde inte vara omöjligt att komma överrens om en rimlig lösning som båda parter blir ungefär lika missnöjd med. I detta läge borde det vara viktigare att få slut på konflikten i stället för att stödja än den ena parten eller den andra. Förklaringen att människor ändå så gärna vill hålla på någon av parterna är att många människor har behov av att positionsmarkera sig, man vill visa hur stor demokrat man är genom att hålla på Israel, eller visa vilken stor humanist man är genom att hålla på Palestinierna. Federleys pengabidrag på 30 dollar var en klockren positionsmarkering, ingen tror att israels försvar verkligen behöver dessa pengar.

En position där man är både humanist och demokrat, i verkligheten, är att hålla sig strikt neutral, där målet är att få slut på konflikten och där båda parter fick sitt territorium och blir lika missnöjda (nöjda kan vi aldrig göra dessa parter). För att få slut på konflikten måste vi tyvärr omyndigförklara parterna och gå in med internationell styrka där även civiliserade arabnationer ingår. Tyvärr måste buffertzoner sannolikt inrättas och parternas internationella territorium garanteras av internationell trupp.

1 kommentar:

Johannes sa...

Håller med. Bara för att det är krig i Mellanöstern finns det ingen anledning att ransonera perspektivi Sverige. Ändå verkar de flesta bara komma över ett enda.