Som tur är finns det forskare och docenter som redan för länge sedan kände dagens ofta publicerade forskare. En av dessa docenter är Li Bennich-Björkman, hon kände en forskare för 11 år sedan vid namn Kamali, känns namnet igen? Javisst, det är samme forskare som Sahlin gjort till regeringens egen ”husforskare”, han som blev den nye chefen för regeringens utredning om den svenska diskrimineringen, detta sedan den förre chefen, Anders Westholm, avgått med buller och bång. En hel forskarvärld protesterade, nåja, i alla fall den svenska forskarvärlden.
Bennich-Björkman har reagerat på Kamalis sista artikel i DN-debatt, hon minns ju hans arbeten från förr.
Då, 1995, så pratade och skrev Kamali om de olika kulturerna som konfronterades när socialarbetare mötte människor från andra kulturer. Kamali talade om att de främmande kulturerna inte sattes in i sitt sammanhang. Han talade då om att det finns olika kulturer och kulturkrockar. Hans tankar då publicerades i ”Social integration and cultural Clashes” (1994) och Mono-Cultural Order and Clientilization of immigrants (1995).
Nu talar sig Kamali varm för att all kategorisering är fel, att alla föreställningar om kulturella olikheter är fel och uttryck för rasism. Han skriver i sin sista artikel,
-Detta görs bland annat genom att legitimera ett kulturellt ´'särartstänkande' där personer med invandrarbakgrund kulturaliseras genom att föreställas tillhöra säregna kulturellasystem och reduceras till bärare av vissa kulturella egenskaper
Jag hittade faktiskt inte dessa rader själv i hans sista artikel (utan i Björkmans artikel), däremot hittade jag ordalydelser med samma innehåll, så det kan kvitta. Detta är en total omsvängning alltså av landets ”främste” forskare inom integrationsforskningen alltså. Problemet är som påtalats av så många, så många gånger, också av Bennich-Björkman, att Kamali inte ägnar sig åt forskning i egentlig mening, utan att hans arbete färgas av åsikter, därav rubriken ”Sökte en forskare fann en predikant”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar