Enligt Christopher Lasch så är en förutsättning för att folket skall vara insatt i samhällsfrågor att de själva deltar i den politiska debatten, deltar de inte själva så blir ointresset ett hinder för kunskap i politiska frågor.
I västvärlden så har befolkningen inte på länge deltagit i någon politisk debatt, tvärtom har de olika kommentarsfunktionerna på olika debattsidor ofta stängts ner då åsikter som inte varit politiskt korrekta ofta kommit till uttryck där (se DN-debatt). Nu har dock en ny och oväntad möjlighet öppnat sig, nämligen de s.k. bloggarna. Där förs den enda politiska debatt utanför den krets av yrkespolitiker som vanligtvis har monopol på denna debatt. Detta kan sägas vara ett demokratiskt genombrott som borde välkomnas av alla äkta demokratiskt sinnade människor.
Debatten är understundom livlig, det har inte minst märks under invasionen av Libanon som fortfarande pågår. Olika åsikter kommer till uttryck, även politiskt inkorrekta åsikter torgförs på ett sätt som dagspressen aldrig skulle ha tillåtit. Allt detta är otvivelaktigt positivt. Tyvärr finns också nackdelar med denna nya trend. Nivån på artiklarna i olika bloggar är inte alltid den bästa (undertecknad är väl långt ifrån opartisk här, naturligtvis) problemet är inte att vi har olika åsikter, det är ju det som är själva vitsen med debatten. Problemet är i stället det motsatta, nämligen den bedövande tråkiga förutsägbarhet som många bloggar står för. Om en socialdemokratisk eller moderat bloggare skriver utifrån partilinjen hela tiden, eller från ett typiskt socialdemokratiskt perspektiv eller moderat perspektiv hela tiden så vet alla normalintelligenta människor vilken ställning bloggen kommer att ta i olika frågor och hur den kommer att ställa sig till olika händelser, exakt. Det finns ju naturligtvis orsaker till varför någon väljer att bli socialdemokrat eller moderat, men att hela tiden rapa officiella ”sanningar” kan inte vara fruktbart i längden, då kan vi ju lika gärna lyssna på de vedertagna yrkespolitikerna. De intressanta bloggarna är de där författaren tar egna ställningstaganden och torgför egna genuina tankar, det är endast så man kan tillföra den allmänna debatten någonting.
Likaså är ibland kommentarerna till olika artiklar, speciellt när mycket starka känslor kommer in i bilden som i Libanonkriget, på erbarmligt dålig nivå, jag har tidigare skrivit om det. Det vore välgörande för en saklig debatt om orden ”nazist”, ”fascist”, ”rasist”, ”brunröd” samt andra liknande ord helt bannlystes från debatten. Det handlar i nästan samtliga fall att man vill stigmatisera motståndaren, förknippa något som alla tycker är dåligt med personen och därigenom misstänkliggöra motståndarens sakskäl, angrip sakskäl med motsvarande sakskäl i stället.
Ett annat problem är att man upprepar sina sakskäl gång på gång i det oändliga, eller att man kommer med långa utläggningar som lika gärna kunde kortas ner till hälften. En annan tendens som ibland märks och som kan vara påfrestande är det motsatta, att många enbart läser sina favoritbloggar där man får sina åsikter hela tiden bekräftade. Följden blir att kommentarerna präglas av ryggdunkare till den som skriver artiklarna, kommer någon stackare med en annan åsikt får han det verkligen hett om öronen.
Jag hoppas att denna trend med politiska bloggar fortsätter och bryter det monopol som yrkespolitiker och den traditionella median hitintills haft.
OBS min inställning i mellanösternkonflikten här
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar