Jag är duktigt irriterad på både politiker och andra debattörer som gör allt till politik, som låter den politiska kartan, den politiska agendan styra över verkligheten och sunda förnuftet. Minsta objektiva fakta som går emot den politiska kartan rationaliseras genast bort, allt görs till svart eller vitt, vi har rätt i allt, motståndarna har fel i allt. Kommer det upp fakta som stör världsbilden så finns det alltid förklaringar som fixar detta, fel i statistiken, undantag, vinklat, vad som helst. Allt som talar till egen fördel tas naturligtvis för givet och kommer direkt från gud fader själv.
Det har ingen betydelse om dessa människor kommer från vänster, höger, mitten eller från någon systemkritisk organisation, företeelsen finns i alla läger. Naturligtvis är detta också en mänsklig reaktion för att vår hjärna och psyke skall orka med allt det vi utsätts för, men blir tunnelseendet för starkt så blir det skadligt. Jag är övertygad om att en sådan intellektuellt stel människa blir statsminister så är det inte bra, även om han råkar sitta inne med det ”rätta” partiprogrammet och om han har den ”rätta” agendan. Tänk om något händer då han är tvungen att tänka självständigt, vad händer då? Tänk om verkligheten förändras, han kan ju inte se terrängen för kartan, som i.o.f.s. stämde för två år sedan men inte längre stämmer.
I skolan sägs barnen träna sig på självständigt tänkande, hur kan det då bli allt sällsyntare med självständigt tänkande människor? Kan det bero på det enorma informationsflödet vi alla utsätts för? Kan det bero på implicita utstötningsmekanismer som drabbar de som tenderar att tänka alltför självständigt? Kan det vara så att folk i alla tider varit rätt så osjälvständiga. Kan det vara så att jag är helt ute och cyklar? (Den bjöd jag på).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar