Jag läste i veckan i min lokaltidning om en sällsynt rå och brutal misshandel. Efter en fest i maj blev två ungdomar uppmanade av en nittonåring att lämna festen, de två ungdomarna var sexton och sjutton år gamla. De två ungdomarna gick från festen och väntade in nittonåringen. När så nittonåringen skulle ta bussen hem så överföll de honom med sparkar och slag, sjuttonåringen använde ett knogjärn. Enligt vittnesuppgifter så fick den misshandlade nittonåringen ta emot ett trettiotal sparkar och slag, misshandeln fortsatte medan offret låg medvetslös på marken. Den misshandlade nittonåringen fick bl.a. fyra allvarliga tandfrakturer. Tingsrätten ansåg sig tvungen att döma de båda ungdomarna till grov misshandel, något Annat hade varit uppseendeväckande. Straffet för grov misshandel är mellan 1 års fängelse och tio års fängelse, vad fick då dessa ungdomar för straff? De slapp fängelse helt p.g.a. deras ungdom, de blev i sedvanlig ordning överlämnade för vård inom socialtjänsten. Vad detta innebär vet vi inget om, det skulle kunna innebära ungdomsanstalt.
Är man sjutton år och gör sig skyldig till dylika handlingar så är man mogen att ta ett fängelsestraff också. Straffmyndighetsåldern är femton år, den äldste var här sjutton år, alltså två år äldre än straffmyndighetsåldern. Detta är dalt med grova brottslingar, som dessutom inte blir hjälpta av detta dalt. Tvärtom, de tror de kan göra vad som helst och komma undan med det, staten hjälper till i detta självbedrägeri. Ännu värre är de signaler som dessa milda domar ger. Rättssystemets uppgift är framför allt att tala om för både ungdomar och andra hur allvarligt samhället ser på olika brott, denna uppgift uppfyller förnärvarande inte vårt samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar