söndag, oktober 29, 2006

De apatiska flyktingbarnen

Läkaren och specialisten i allmän psykiatri Tomas Eriksson skriver i en debattartikel på DN om hans erfarenheter av några "apatiska flyktingbarn" samt om hans medverkan i programmet "Uppdrag Granskning" 19/9 SVT. Eriksson tar upp fyra punkter som inte så ofta belyses i debatten kring dessa barn, den första punkten är att symtomen som dessa barn uppvisar plötsligt drabbat fyrahundra barn från att inte ha förekommit alls, den andra punkten är att symtomen enbart drabbar familjer som söker asyl eller som fått avslag på sin asylansökan, den tredje punkten är att symtomen drabbar enbart barn som kommer tillsammans med sin familj, inte barn som kommer ensamma till Sverige, sista punkten är att symtomen enbart verkar drabba barn som kommer från det forna östblocket.

Detta är besvärande fakta om de stämmer. För några år sedan så uttalade sig en svensk affärsman i tidningarna och sade att han sett hur man på anslag gett råd om hur man får asyl i Sverige, detta skall alltså flyktingsmugglare bistått med som arrangerat asylresor till Sverige.

En annan aspekt att fundera över är att det borde vara i princip omöjligt att få asyl om man kommer från det forna östblocket, de har nämligen folkligt valda regeringar och kan med fog kallas demokratier, med något undantag. Att man skulle få politisk asyl om man kommer från en demokrati vore ju absurt.

Eriksson skriver också om det frapperande förhållandet att skulle ett normalt svensk barn plötsligt bli medvetslöst så skulle hela sjukvården sätta in alla resurser på att utreda orsakerna, man skulle inte ge sig förrän man kommit till en plausibel förklaring, när det gäller dessa barn så gör man av någon orsak inte detta. Detta måste betecknas som mycket märkligt och strida mot all medicinsk etik som finns om dessa uppgifter stämmer.

Eriksson pekar också på det märkliga faktum att detta apatiska tillstånd (som per definition inte är ett apatiskt tillstånd utan mer ett tillstånd av sänkt medvetande) enbart drabbar dessa flyktingbarn, han pekar på att det finns andra barn som mått så dåligt p.g.a. andra orsaker att de tagit livet av sig men aldrig uppvisat några "apatiska" symtom.

Själva begreppet som används i dessa sammanhang kallas "PRS" och introducerades av en brittisk läkare, Lask, som utgick från fyra flickor som plötsligt vägrat gå, äta eller i övrigt ta hand om sig själva. Lask själv är osäker på sitt sjukdomsbegrepp, dessutom så stämmer inte hans syndrom in på de s.k. "apatiska flyktingbarnen". Även om Lasks syndrom skulle stämma är det fullständigt otroligt att flera hundra barn samtidigt skulle få detta tillstånd som varit i princip okänt förut.

Eriksson tar också upp sin medverkan i Uppdrag Granskning 19/9 SVT som han beskriver som starkt vinklat. Han intervjuades tydligen i två timmar där han levererade argument för sin ståndpunkt, inget av dessa argument kom med i programmet. En så stark vinkling av ett program måste närma sig den rena lögnen. Vidare skriver Eriksson,

Genom att ha letat upp och intervjuat en person med ett tidigare engagemang i Sverigedemokraterna försökte man framställa dem som ifrågasätter en psykologisk orsak till "de apatiska barnens" symptom som drivna av främlingsfientlighet. Denna typ av argumentationsteknik kan givetvis skrämma bort personer från debatten.

Vilken underbar teknik man använder för att bevisa sin egen tes på SVT. Det går naturligtvis alltid att hitta en person som man kan framställa som suspekt ur något perspektiv, man låter denne person framföra de argument man vill krossa. Därefter klipper man bort argument som kommer från läkare eller andra experter, eller låter de inte framträda alls. Är det sådant de får lära sig på journalisthögskolan?

Vidare skriver Eriksson,

Mitt eget intresse för denna fråga väcktes då jag vid ett tillfälle anmodades att bedöma en flicka som uppenbarligen tillhörde gruppen "apatiska barn". Vid min undersökning av flickan företedde hon uppenbara symptom på läkemedelsförgiftning. Det visade sig också att modern hade tillgång till två stora plastflaskor med flytande läkemedel; ett mot schizofreni och ett mot depression. Därom tillfrågad medgav modern att varje gång flickan vaknade fick hon ett halvt dricksglas med vardera läkemedlet. Jag avrådde från fortsatt medicinering och med moderns medgivande omhändertog jag flaskorna. Vid min förnyade undersökning dagen därpå var flickan helt symptomfri.

Jaha, "två stora plastflaskor" med medicin, som ges i form av "halva dricksglas" så fort barnet vaknade. Eriksson såg till att denna "behandling" avbröts, vad har alla andra läkare gjort som företräder en annan ståndpunkt i denna fråga? Har de skrivit ut mer medicin? Rekommenderat ett helt dricksglas? Vi frågar oss om några läkare borde mista sina legitimationer här, och då menar vi inte Eriksson. Vi riktar ändå en tacksamhetens tanke till DN som låtit Eriksson träda fram, det har DN och andra tidningar inte alltid gjort i kontroversiella frågor där vissa människor går emot det som för tillfället är politiskt korrekt, även om de själva blivit angripna i samma tidning. Detta är en ny trend som på sitt sätt inskränker det politiska svängrummet och sänker värdet på det som kallas åsiktsfrihet och andemeningen med pressfriheten i en demokratisk stat. Sverige har kraftigt halkat ner på den lista över kvaliteten på pressfriheten i olika länder som journalister själva gör. Pressfriheten och åsiktsfriheten får minskat svängrum i Sverige i dag, i stället för att ta detta på allvar klagar vi över minskad pressfrihet i Ryssland.

Länk till artikel DN

fungerar ej

Länk till affärsmannens uttalande i SvD

http://www.svd.se/dynamiskt/inrikes/did_11108784.asp


2 kommentarer:

Anonym sa...

Det är helt otroligt. Det kan bara var gamla USSR/DDR som har en liknande politisk styrning av vetenskapen. Men jag tror tom dessa inte skulle våga bluffa på samma flagranta sätt som detta.

Detta borde väl vara världsrekort i politisk styrning av vetenskaplig praxis.

/ Sven

Robsten sa...

Genusvetenskapen kommer väl i.o.f.s. inte långt efter. jag är dock en smula förvånad att DN ens tog in Ericssons artikel, hans karriär är väl över kan man tänka, om man nu kan göra karriär som psykiatriläkare, han kanske har nått den position han kan nå och vågar därför gå ut i media, han kan knappast få sparken.