Det skall först sägas att ofta när allmänheten diskuterar brott och straff så blir det gärna fel. Juridik är svårt och inte enbart en fråga om hämnd. Man måste ha ett rättssystem som fungerar i längden och ett rättssystem som inte placerar alltför många oskyldiga bakom låg och bom. Vi måste också ha ett rättssystem där människor får en andra chans, en chans att bättra sig och komma tillbaka. Så långt är i alla fall jag överens med lagstiftarna och det övriga rättssystemet. Men något har gått mycket, mycket snett i vårt rättssystem. Allt det som beskrivits ovan tar man en oerhörd hänsyn till. Det man inte tar hänsyn till är att rättssystemet vilar på balans mellan olika intressen. Andra intressen är att samhället skall genom ett väl avvägt straff signalera att man ser allvarligt på grova brott, detta fungerar inte längre i vårt rättssystem. Straffen skall också tjäna det syftet att avlägsna farliga individer en period från våra gator och torg, detta fungerar inte heller i vårt nuvarande system. Brottsoffren skall man också ta hänsyn till genom ett rimligt straff, så sker inte med hovrättens domar mot de tre som deltog i dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani. Det står i DN.
I domen konstateras att brottet som pojkarna dömts för är mycket allvarligt. Om de hade varit vuxna hade straffet blivit sex års fängelse. Men på grund av de inblandades låga ålder sänks straffet enligt gällande praxis.
Domen sänktes alltså från tre år till ett (1) år. Fullständigt obegripligt, ett annat krav på rättssystemet är att straffen skall uppfattas som rimliga för allmänheten. Detta oerhört låga straff gör det absolut inte.
Vi ser att dom efter dom när det gäller grov misshandel av unga människor, är fullständigt obegripliga för den svenska allmänheten. Vi kan helt enkelt inte ha det på detta vis. Vi har politiker och jurister som skall snickra ihop ett rättssystem som vi alla kan leva med. Det kan vi inte med nuvarande straffpraxis. Politikerna och juristerna vet om detta men ändå gör de inte något åt saken, varför frågar vi oss?
Länk DN
3 kommentarer:
Det finns något som kallas "Den Allmänna Rättsuppfattningen". När rättspraxis och lagstifning avviker allt för mycket från denna, brukar man säga att man befinner sig farligt nära rättsamhällets upplösning. Jag skulle vilja säga att vi både tangerat och överskridit denna gräns... Polisen är maktlös och har ursusel uppklarningskapacitet, domstolarna dömer till påföljder inför vilka vanligt folk ser ut som fågelholkar och man hör klappret att tappade hakor landet runt. Sverige är ett samhälle statt i fritt fal med endast socialliberaler eller socialister att välja mellan i allmänna val.
Var skall detta sluta?
Instämmer med Tokarev. Vårt fosterland är statt i ett snabbt förfall. Vi har inget försvar, vare sig mot yttre eller inre fiender, och vi är utsatta för en massiv kolonisering av människor från andra kulturer. Sverige tycks helt värnlöst, utan någon som helst förmåga att värja sig. Mycket beror på svenskarnas förödande överhetstro; man inbillar sig att det nog inte är så farligt i alla fall och att våra myndigheter har läget under kontroll och vet vad man gör. Folk vägrar att se sanningen, och uppvaknandet kommer att bli mycket smärtsamt. Utan att hysa några speciella sympatier för palestinierna kan man nu, apropå Israels 60-årsfirande som stat, se vad främmande kolonisation leder till.
Politikerna skiter i vilket. De drabbas inte av eländet ändå.
Vad jag tror i alla fall.
Skicka en kommentar