Svensk rättvisa och massmedia

I SvD står det att den omskrivna Joy Rahman häktats i sitt forna hemland. Han är misstänk för mord på en kassör som jobbade i den organisation Rahman startade för de pengar han fick som skadestånd när han friades av hovrätten. Rahman hade då suttit åtta år i fängelse för mord på en äldre kvinna som han besökte i sitt jobb som hemvårdare. Nu är han alltså återigen misstänkt för mord. Tipset som ledde fram till Rahman skall förövrigt ha lämnats in av en medarbetare till Rahman i Sverige.

Vi vet av naturliga skäl inte särskilt mycket om detta mord på Rahmans kassör. Vi vet inte om Rahman är skyldig naturligtvis. Det torde dock vara besvärande att bli misstänk två gånger för två helt skilda mord. Slumpen att som oskyldig råka ut för detta torde vara mikroskopisk liten. Men som sagt, vi vet inte om Rahman är skyldig eller oskyldig, vi har dessutom mycket knapphändiga uppgifter från Bangladesh.

Vi vet två saker om mordet i Sverige däremot. Vi vet att det var massmedia som startade ett drev för att få till en ny rättegång med den dömde Rahman. Ett TV-program tog upp saken sedan följde tidningarna med. Till slut så blev det en ny rättegång då Rahman framställdes som oskyldig och det hela tedde sig mest som ett justitiemord.

Vi vet också att fakta i målet är mycket besvärande för Rahman. Låt mig på en gång säga att jag omöjligt kan veta vem som mördade den gamla tanten 21 maj 1993. Vi vet att damen blev mördad med kanterna av en väggbonad. Väggbonaden satt i en annan lägenhet där den boende också hade hemhjälp. Vi vet att Rahman hade nyckel till den lägenhet där väggbonaden fanns, vi vet också att Rahman var där innan han besökte den mördade damen. Rahman var alltså i båda lägenheterna den dag då den gamla damen mördades. Mordet skedde på eftermiddagen och Rahman var där ungefär vid den aktuella tidpunkten.

I svensk media har det låtit som om tingsrätten gjort ett stort misstag och att Rahman blev fullständigt rentvådd från alla misstankar i hovrätten. Så är nu inte fallet riktigt, här är pressmeddelande hovrätten gav ut när domen om frikännandet föll.

En enhällig Svea hovrätt ogillade i dag mordåtalet mot hemvårdaren Joy Rahman.

Avgörande för utgången är att Joy Rahmans egna tidsuppgifter inte har motbevisats av åklagaren och att Joy Rahman, med denna utgångspunkt, inte haft tidsutrymme att begå brottet inom den tid som åklagaren angivit.

När det gäller tidpunkten för mordet har hovrätten funnit att det mest sannolikt har begåtts mellan kl. 15.30 och 17.00 den 21 maj 1993. Mordet kan således enligt hovrättens mening ha ägt rum inom den snäva tid som åklagaren har angett (kl. 15.20-16.30), men om så var fallet kan inte slås fast endast med utgångspunkt i fynden vid obduktionen och brottsplatsundersökningen. Hovrätten har vidare, till skillnad från tingsrätten, funnit att Joy Rahmans egna detaljerade tidsuppgifter avseende eftermiddagen den 21 maj inte har motbevisats av åklagaren genom vittnesuppgifterna av den hemvårdare som berättat att Joy Rahman den dagen lämnade sin arbetsplats kl. 15.20. När det gäller den övriga bevisningen av betydelse för bedömningen av tidpunkten för mordet och Joy Rahmans tidsmässiga utrymme för att begå brottet har hovrätten i en sammanfattande bedömning uttalat sig på följande sätt:

Av stor betydelse för prövningen av tidpunkten för mordet och av Joy Rahmans möjlighet att hinna begå mordet är inköpet av två flaskor T-gul i butiken Prisma Mat kl. 16.15 den 21 maj. Om Joy Rahman, som samma minut i samma affär och i samma kassa köpte kaffe till sin arbetsplats, även inhandlat flaskorna med T-gul och om dessa flaskor är identiska med resterna av de flaskor som anträffats vid MP:s kropp, skulle det inte bara binda Joy Rahman till brottet utan även med styrka tala för att mordet hade begåtts redan före inköpet av tändvätskan. Hovrätten har dock funnit att det inte med tillräcklig grad av säkerhet går att dra slutsatsen att det var Joy Rahman som köpte T-gul flaskorna och för övrigt inte heller att dessa är identiska med flaskorna i MP:s lägenhet.

När det gäller mordvapnet, det vill säga strypsnaran, har hovrätten funnit att den utgjort en del av kantbandet på en julbonad tillhörig en pensionär som Joy Rahman hade besökt samma dag som mordet på MP ägde rum. Hovrätten har dock konstaterat att inga säkra slutsatser kan dras om när strypsnaran förts till MP:s lägenhet men att Joy Rahman hörde till den krets som haft möjlighet att föra den med sig. Det sistnämnda förhållandet kan vid en sammanvägning med samtidigheten i Joy Rahmans köp av kaffe och försäljningen av två flaskor T-gul te sig graverande för Joy Rahmans del, men förändrar inte hovrättens bedömning av om Joy Rahman inhandlat tändvätskan eller ej.

Enligt hovrättens mening innebär detta bland annat att Joy Rahmans egna tidsuppgifter inte har motbevisas av åklagaren och att dessa därför skall läggas till grund för bedömningen. Med denna utgångspunkt har Joy Rahman inte haft tid att begå mordet före inköpet av kaffe kl. 16.15. Det är också osannolikt att Joy Rahman efter kaffeköpet skulle ha hunnit ta livet av MP före kl. 16.30, den senaste tidpunkten för brottet enligt den i hovrätten justerade gärningsbeskrivningen. Det finns därför så stort utrymme för tvivel om att Joy Rahman gjort sig skyldig till den åtalade gärningen att åtalet skall ogillas.

Hovrätten var enhällig, men ytterst tveksam i sin friande dom. Var det rätt av media att driva fram en resning av tingsrättens dom? Svårt att svara på men skall media driva överklagande på alla domar liknande denna får de sannolikt inte annat att göra. Många människor har blivit dömda på svagare bevisning eller indiciekedja än denna. Detta utan att media har ägnat domarna något intresse. Det verkar i domen som om åklagaren misslyckat med sitt jobb mest, inte att Rahman skulle vara oskyldig.

Länk SvD