Svenska Kyrkans agenda

I dagens DN berömmer redaktionen Svenska Kyrkan i en ledare för att den försvarat religionsfriheten som sådan, alltså inte bara kristendomen utan även andra religioner. En mild kritik från redaktionen kan skönjas mot Svenska Kyrkan för att den inte även tog sekulära intressen i försvar. Redaktionen kände sig antagligen tvungen till efter den massiva storm som bröt ut i läsarkommentarerna mot Svenska Kyrkan. 


När man analyserar vad Svenska Kyrkan skrev så var det inte andra religioner i allmänhet den försvarade. Företrädarna för Svenska Kyrkan nämnde två andra religioner i sin artikel, nämligen islam och judendomen. Nu reagerade många som kommenterade artikeln mot bilden att judarna skulle varit utsatta i vårt land. Denna grupp har i princip blivit utsatt efter att vi fått en betydande muslimsk invandring till vårt land, innan denna invandring fanns det mycket få problem för denna grupp i Sverige. Detta är ett ganska uppenbart förhållande, som Svenska Kyrkan inte nämnde och aldrig någonsin skulle nämna. Ett förhållande som kommentatorerna, om inte annat, rent instinktivt förstod.


Vi noterar att Svenska Kyrkan inte nämnde religioner som buddismen, hinduismen eller taoismen i sin artikel. De nämnde inte heller, som ledarredaktionen anmärker på, ateister, agnostiker eller asatroende (hedningar, som redaktionen felaktigt benämnde ateister). Det är förvisso ingen slump att enbart två religioner nämndes i Svenska kyrkans artikel. Så här skriver ledarredaktionen i dagens DN.

Den som tvivlar på att det trots allt sker framsteg i världen kan hämta tröst i det kraftfulla försvar för religionsfrihet som publicerades av ledande svenska kristna på DN Debatt i går.

Mycket få av dem som kommenterade artikeln i går "hämtade någon tröst" i denna artikel. Svenska Kyrkan försvarade nämligen inte religionsfriheten så som vi svenskar ser den. Företrädarna för kyrkan försvarade religionens rätt att påverka det civila samhället. Som exempel kan vi nämna att författarna tyckte muslimer skall få be på arbetstid, något som det aldrig varit tal om tidigare i vårt land, trots vår omtalade religionsfrihet. Sedan var det muslimers rätt att fira sina helgdagar, deras rätt att klä sig i burka o.s.v. 
(Samtidigt påpekade kyrkans företrädare att islams tjänare har svårt att få jobb i vårt land, det skulle sannolikt inte bli lättare om de fick rätt att be på arbetstid).


Vad var då vitsen med gårdagens artikel av kyrkans trotjänare? Var det ett försvar för allas rätt att tycka och tro på vad de vill (som ledarredaktionen är inne på)? Kyrkans företrädare drog sig inte för att nämna ett politiskt parti i negativa ordalag, något som måste betecknas som ett paradigmskifte i vårt samhälle. Innan Sverigedemokraternas intåg på den politiska scenen så har kyrkan aldrig någonsin nämnt ett parti vid namn någon gång i allmänna skrifter eller tal. Detta borde stämma till eftertanke, även av en ledarredaktion. 


Desto oftare nämnde Karolin Crook och Weiderud det mångkulturella och "mångreligiösa" samhället i positiva ordalag. Deras skrift var snarare ett försvar för det mångkulturella samhället och vår massinvandringspolitik, än ett försvar för någon allmän religionsfrihet. Deras udd var, mellan raderna, riktad mot det samhälle vi hade och var på väg att få innan den nuvarande immigrationspolitiken förändrade spelreglerna i samhället. Vi var på väg mot ett sekulärt och privatreligiöst samhälle, med stormsteg, innan vi importerade nya religioner i vårt land. Kyrkans företrädare föredrar uppenbart ett "mångreligiöst" samhälle än ett sekulärt och privatreligiöst sådant. 


Kanske är det just ett privatreligiöst samhälle som kyrkans företrädare finner sådan avsky för. Vad skulle kyrkans män och kvinnor få för position i ett samhälle där var och en finner sin egen väg till sin gud? 

Länk DN