Bluffen om den framtida arbetskraftsbristen

Både företrädare för regering och riksdag, samt enskilda debattörer för fram åsikten att vi måste ha en stor invandring för att vi i framtiden kommer att drabbas av brist på arbetskraft. Det talas om demografiska kurvor och hur många människor varje enskild arbetande människa måste försörja. 


Som exempel kan vi ta de argument som Alexandra Stråberg för fram i en artikel på "Ekonomifakta". Stråberg menar att vi måste öka vår arbetskraftsinvandring, trots att hon mellan raderna säger att vi har en icke fungerande immigration av asylsökande. Så här argumenterar Stråberg.

Ett sätt att beräkna försörjningsbördan är en jämförelse mellan totalbefolkningen och antalet sysselsatta. I dag ligger försörjningsbördan på 2,2 personer. En sysselsatt måste alltså, förutom sig själv, försörja ytterligare 1,2 personer. Enligt SCB:s prognoser kan försörjningsbördan komma att öka markant till 2,4 fram till 2030. Det innebär att varje person, förutom sig själv, måste försörja nästan en och en halv person till. 

Stråberg förtäljer inte om hon här räknat in barn. Skulle så vara fallet så är en försörjningsbörda på 2,4 historiskt inget märkvärdigt alls. Stråberg nämner att vi måste höja pensionsåldern eller sänka vår standard om vi inte ökar vår arbetskraftsinvandring. 


Det Stråberg glömmer är att vi i alla fall inte vinner på någon arbetskraftsinvandring om det inte finns några jobb. Vi har redan nu en arbetslöshet på den historiskt höga nivån av 8 procent. Nästan en av tio arbetsföra människor går omkring och väntar på att få jobba i vårt land. Under den senaste högkonjunkturen hade vi en arbetslöshet på 320,000 människor enligt SCB.  


Vi brottas också med den fullständigt misslyckade asylimmigrationen, där väldigt många av dem som fått uppehållstillstånd inte har fått något jobb. Vi har Rosengård, Hammarkullen och Fittja, områden där vi har en stor arbetskraftsreserv (om man vill uttrycka det positivt). 


Enligt Wikipedia som hämtat sina fakta från kommunens "områdesfakta" så saknar 62 procent av den arbetsföra befolkningen ett arbete i Rosengård, 80 procent av denna befolkning lever på någon form av bidrag.  Är det inte ens meningen att alla arbetslösa i dessa förorter någonsin skall få ett jobb? Om en del av dessa människor som i dag går arbetslösa i dessa enklaviserade förorter fick ett arbete skulle vi genast minska antalet personer varje arbetande människa skall försörja. Dessutom inställer sig frågan, skall vi försörja en åldrande befolkning som redan dragit sitt strå till stacken eller skall vi försörja etniska enklaver där arbetslösheten är bedövande stor?


Det har talats mycket om att bristen på arbetskraft skall visa sig när den stora 40-talsgenerationen "äntligen" går i pension. Enligt den ofta påläste debattören Birger Schlaug så har redan halva 40-talsgenerationen nu gått i pension, var är den omtalade arbetskraftsbristen? Det är ju också så, som Schlaug också påtalar, att den långt framdrivna rationaliseringen minskar arbetskraftsbehovet. De arbeten som ändå finns är ofta avancerade arbeten eller servicearbeten som kräver goda kunskaper i svenska språket. Den arbetskraftsinvandring vi hade på 60-talet är inte längre möjlig av strukturella orsaker. 


Vi har redan i dag arbetskraftsinvandring, nämligen den arbetskraftsimport som är baserad på EU:s regelverk. Vi har just nu massvis med byggjobbare från Polen, detta samtidigt som vi har en stor ungdomsarbetslöshet. Vad är det för fel på att anställa våra egna ungdomar till alla de byggen som finns runt om i landet? En del politiker och samhällsdebattörer pratar om en kommande arbetskraftsbrist. Den egentliga drivkraften för arbetskraftsinvandring verkar i praktiken vara att pressa ned lönenivån och få tillgång till billig arbetskraft för enskilda företag. Det är dock samhällsekonomiskt negativt då svenskar i stället får gå arbetslösa. 

Länk Ekonomifakta arbetslöshet

Länk Ekonomifakta Stråberg

Länk Schlaug 

Länk Wikipedia Rosengård