lördag, augusti 28, 2010

Det demokratiska problemet är ett annat


Morten Messerschmidt europaparlamentariker från Dansk Folkeparti kritiserar i en artikel på Secund Opinion det svenska valsystemet och formerna för vår demokrati. Messerschmidt tar upp tre saker som enligt honom fungerar dåligt i Sverige, dessa är att bekosta valsedlar, distribuera valsedlar samt att små partier inte har tillräckligt med engagerade medlemmar som kan dela ut valsedlar utanför vallokalen. 


Det är mycket troligt att dessa faktorer påverkar nyblivna och små partiers möjligheter starkt att göra sig gällande vid de allmänna val vi har vart fjärde år. Valsystemet är inte konstruerat för att det skall vara lätt för nya partier att göra sig gällande i vår riksdag. Det hela är dock en balansgång, kommer det in för många partier för snabbt i riksdagen kan den lätt förvandlas till en s.k. "polsk riksdag". Sedan vet vi naturligtvis att de partier som redan sitter i riksdagen med alla tillbuds stående medel vill hindra nya partier, antingen de är främlingsfientliga eller inte, att träda in i demokratins finrum. Det handlar om makt och pengar naturligtvis. 


Det vore rimligt att staten bekostade och distribuerade valsedlar åt partier som ställer upp i våra allmänna val. Någon nedre gräns måste det dock alltid finnas för storleken på partierna som kan få denna service. Det är inte rimligt att staten bekostar valsedlar för t.ex. Fårgutarpartiet som erhöll 6 röster vid det senaste valet 2006. 


Det har någon gång framförts idéer om att ett valsystem med enmansvalkretsar skulle vara att föredra framför vårt proportionella valsystem. Jag vill å det bestämdaste tillbakavisa sådana tankegångar. En oerhörd mängd röster på ett parti kan gå till spillo nationellt sett, enbart för att kandidater för ett visst parti inte får absolut majoritet i sina valkretsar. Detta valsystem premierar ett tvåpartisystem. Om vi hade detta system i Sverige och de två dominerande partierna, t.ex. Moderaterna och Socialdemokraterna bestämde sig för att sopa en fråga under mattan, så skulle de ha alla möjligheter till detta. De har tillräckliga möjligheter redan i dag för att driva sina agendor. 


Problemen med valsedlar i vårt land är ändå av hanterbar storlek, även om det vore önskvärt att staten tog ett större ansvar för att bekosta och distribuera valsedlar åt de olika partierna. Det stora problemet är ändå medias roll i våra valrörelser. TV, tidningar och andra medier domineras av intressenter från de dominerande partierna i vårt land. Det finns ägarintressen med ekonomiska incitament för de olika medierna. En enskild journalist på en av våra stora tidningar kan inte göra ett reportage om de omfattande ekonomiska bedrägerier som enligt uppgifter sker i princip systematiskt av vissa grupper som söker asyl i vårt land. Ett sådant reportage skulle gynna ett visst parti inför valet, ett parti som de ekonomiska intressenterna inte vill gynna. 


Ett kanske ännu större problem är den politiska korrekthet som dominerar det politiska livet i vårt land. Journalister får redan på journalisthögskolan lära sig vad som är "rätt och fel". Journalisterna inympas redan från utbildningen att demokrati inte är den rena folkviljan utan något diffust om "allas lika värde", ett begrepp man efter behov kan ge det innehåll som för stunden passar bäst. Att unga till synes intelligenta människor kan påverkas i så hög grad att de t.o.m. kan implementera ett alldeles nytt demokratibegrepp kan vid en första anblick te sig förvånande. Dock visar ett otal undersökningar att människan är ett oerhört lättpåverkat flockdjur, få människor kan under tid motstå en avancerad systematiskt påverkan. 


Israeliska soldater i Syrisk fångenskap övertog efter ett par år fångvaktarnas politiska inställning och var vid frisläppandet ytterst kritiska till det egna landet Israels politik i området. De Israeliska soldater som hamnat i Egyptisk fångenskap visade inga tecken på denna politiska omställning. De syriska myndigheterna hade utan större svårigheter hjärntvättat sina fångar under loppet av ett par år. Detta visar med skärpa hur människor inte vågar eller kan gå emot en vad en homogen omgivning förespråkar. Dessa resultat är väl kända inom militärpsykologin. En Sverigedemokratisk journalist på journalisthögskolan skulle i princip befinna sig i samma psykologiska läge som en israelisk soldat i Syrisk fångeskap. 


Tillsammans med den politiskt korrekta diskurs som härskar i våra demokratiska institutioner blir den mediala korrekta diskursen förödande för nya idéer och nya politiska rörelser i vårt land. De bekämpas relativt framgångsrikt under lång tid. Det som ändå verkar som en motkraft, och har visat sig faktiskt till en del kunna påverka den allmänt påbjudna diskursen är verkligheten med de ibland uppenbara problem som inte ens media döljer. En annan motkraft är de nya oberoende medier vi fått med den digitala revolutionen. Internet med alla dess möjligheter är utan tvekan ett stort hot mot den allmänt påbjudna politiska paradigm som ännu råder i vårt land.

Länk Secund Opinion. 

Inga kommentarer: