Barnfattigdom eller en vettig immigrationspolitik

Plötsligt talas det om barnfattigdomen i vårt land. På Rapport träder en representant för Rädda Barnen fram och påtalar att Sverige bryter mot några FN-konventioner återigen. Skulle man tro alla dessa rapporter så skulle Sverige tillhöra skurkstaterna i världen. Dessutom så räknar Rädda Barnen och får vi väl anse, Socialdemokraterna, på ett sätt som är mycket märkligt. Så här beskrivs sättet att räkna på DN:s ledarsida.

Att använda relativa måttenheter kan leda till ett galet resultat. Som att ingen är fattig i ett land där alla svälter. Eller omvänt att miljonärer betraktas som fattiga i ett land med tillräckligt många miljardärer men få verkligt fattiga. 

Alla inser att det är ett märkligt sätt att räkna fattigdom på och tydligen så räknar också FN på detta märkliga sätt om Sverige nu bryter mot dess konventioner. Följden blir som alla förstår att trovärdigheten för både FN, Rädda Barnen och S undergrävs. Det luktar politisk kampanj lång väg, modell "vi måste ha en fråga att driva som inte kan attackeras och som får allas hjärtan att smälta". 

I SVT och TV4 har man tryckt på det faktum att barn med utländsk härkomst är kraftigt överrepresenterade bland de som räknas till de fattigas grupp. Ja, de s.k. ensamkommande barnen räknas i alla fall inte till denna fattiga grupp. En Sverigedemokratisk kvinna i Mellansverige tog innan hon blev "främlingsfientlig" emot ett sådant barn (vilket var en av orsakerna till det politiska uppvaknandet). Det var ingen hejd på alla de resurser som satsades på detta nästan vuxna barn. Det var heller ingen hejd på alla de krav ungdomen hade både på samhället och på den mottagande familjen. Det finns i grunden bara en pengapåse för samhället att satsa på barn. Väljer vi att satsa dem på de ensamkommande barnen så blir det mindre över till transfereringsreformer som barnbidrag och annat. Att vi dessutom inte längre har arbeten att erbjuda alla de som emigrerar till vårt land gör det hela inte bättre av naturliga orsaker. 

Socialdemokraten Nalin Pekgul går på Newsmill ut och skall slå ett slag mot denna påstådda fattigdom, det är ju Socialdemokraterna som skall inhösta de politiska poängen är det meningen. Att det luktar politisk kampanj lång väg går inte att missa. Så här skriver Pekgul i sin artikel.

En flicka får skäll av fröken som säger att hon bara sitter och dagdrömmer då hon inte kan svara på frökens frågor. Men den egentliga orsaken är att hon har huvudvärk och inte kan se vad som står på tavlan eftersom hon saknar glasögon. Så småningom går hon ut i vuxenlivet med onödiga brister i sin utbildning, med risk för att fattigdomen kommer att följa henne hela livet och ärvas av hennes egna barn. Gratis glasögon under hela uppväxten borde vara en självklarhet!

Vi har skolhälsovård i vårt land och exemplet med flickan som saknar glasögon verkar vara tagen ur luften. Frökens skäll verkar inte heller så realistiskt i dagens skola. Fördelen med dessa små anekdoter från verkliga livet är att de inte behöver verifieras. Med FN:s sätt att räkna skulle dessutom de barn som i Sverige inte har råd med glasögon (om detta nu stämmer) plötsligt inte räknas som fattiga i deras hemländer. Jag säger dock inte att FN:s sätt att räkna är rätt. Vi konstaterar slutligen att inte heller Socialdemokraterna införde gratis glasögon när de hade regeringsmakten. Vidare i Pekguls artikel.

Det är orimligt att skolan ska förvärra situationen för fattiga barn genom att förstärka deras utanförskap. Extrakostnader för utflykter förekommer ofta trots att det är förbjudet för skolorna att ta ut avgifter. Skolorna förväntar sig även att eleverna har dator och Internetuppkoppling för att klara läxläsning. Kvaliteten på skolor och undervisning varierar mycket mellan olika områden. Trenden är dock tydlig, i storstadsförorterna och de fattigaste områdena har eleverna sämst studieresultat. I områden där studieresultaten är låga bör också särskilda satsningar göras

Jasså det är skolan som förvärrar situationen för dessa relativt fattiga barn? Återigen tar vi till det simpla och ohederliga knepet att skylla problemen på skolan. En skola som i princip aldrig ger svar på tal, likt ett mobbningsoffer håller både lärare och dess fackföreningar tyst när politiker avsäger sig sitt ansvar och kastar ansvaret på en skola som redan dignar under alla samhällsproblem, den enligt politikerna skall sköta. Detta är inget annat än en modern form av institutionsmobbning. Det är inte politikernas fel, som ägnat sig åt en hämningslös massimmigration när det inte finns tillräckligt med arbete åt alla, eller bostäder. Det är inte politikernas fel som satsar oerhörda summor på den moderna form av immigration som går under beteckningen "ensamkommande barn"? Det är i stället skolan, som i sin outsinliga elakhet förstärker utanförskapet för fattiga barn. 

Skolan förväntar sig att eleverna har dator hemma, och Pekgul förväntar sig att läsarna av hennes artikel också har dator, då Newsmill mig veterligen inte utkommer i pappersform. Självklart varierar kvaliteten på skolorna enormt mellan olika områden. Pekgul funderade ju själv på att flytta från den etniska enklav hon av politiska skäl måste bo kvar i. Vår hämningslösa immigration har ju fört med sig bildandet av etniska enklaver där samtliga barn startar utan de förutsättningar barnen har i medelklassområden. I dessa enklaver existerar inte de normer och värderingar som gör en vettig undervisning möjlig. I stället får lärare och utsatta elever tillbringa tiden med att försöka undgå att bli offer för trakasserier och våld från rotlösa barn till immigranter. För att vända sig direkt till Pekgul, det är detta samhälle ni Socialdemokrater varit med om att skapa. Jag förstår att barnen i vissa områden ställer frågor till far, varför ser det ut som det gör i vårt område? De rätta svaren låter nog vänta på sig. 

Länk DN

Länk Pekgul