måndag, december 26, 2011

Lissabonfördraget - tvingades och smögs igenom


Det EU-avtal som inneburit att mest makt flyttats från Sverige till Bryssel, ja det kanske mest betydelsefulla avtal Sverige skrivit under överhuvudtaget efter andra världskriget var Lissabonfördraget. Ett av de partier som var med och drev igenom fördraget i vårt land var moderaterna. Tack vare Anne-Marie Pålssons bok "Knapptryckarkompaniet" kan vi läsa hur det gick till inom M när detta omfattande fördrag gick igenom moderaternas partistämma.  


Fördraget var aktuellt redan 2003, då det remissbehandlades samt granskades av lagrådet. Eftersom folkomröstningar i både Nederländerna och Frankrike sade nej till förslaget behövde inte riksdagen ta ställning till förslaget detta år. Fördraget gick tillbaka till tjänstemännen och politikerna på EU-nivå, samt arbetades om en del. En del av förändringarna var av rent kosmetisk natur, utformningen blev mindre provocerande. Det nya fördraget - Lissabonfördraget - blev färdigt under 2008, då var det åter dags för den svenska riksdagen och regeringen att ta ställning till fördraget. 


Enligt Pålsson så gick nu behandlingen av fördraget i expressfart. Anledningen till detta var ju att fördraget redan varit uppe till remissbehandling 2003, samt att det nya fördraget i princip var detsamma som det gamla! Redan här gick det snett. Det gamla fördraget var ju det som flera nationer sade nej till. Hela Lissabonfördraget är på tusentals sidor. Enligt Pålsson var det i princip ingen som hade läst fördragstexten innan den debatterades i kammaren. De ledamöter som talade i plenissalen stod och rabblade upp inlärda brottsstycken som de lärt sig utantill. Pålsson själv försökte enligt boken få igång diskussioner och belysning av fördraget. Ingen var intresserad, det hela var redan uppgjort och bestämt. Frågan skulle slutgiltigt bestämmas på moderaternas partistämma, där skulle M ta definitiv ställning till fördraget. 


Inför moderaternas partistämma skickades inte partistyrelsens förslag ut till de lokala partigrupperna. Ombuden på partistämman hade alltså ingen chans att sätta sig in i fördraget innan själva stämman. Detta måste vara unikt (får vi hoppas). Själva förslaget kopierades, enligt Pålsson, upp i ett (1) exemplar, som låg på ett bord utanför sammanträdeslokalen. Under själva debatten (eller vad vi skall kalla det för) så var det bara en ung delegat som opponerade sig mot förslaget. Reaktionen från den övriga stämman var jämförbar med om samma person gått upp i talarstolen och låtit vädret gå i mikrofonen, och sedan tackat ordföranden för ordet. Pålsson beskriver i sin bok hur stämman sedan ägnade en lång och intensiv debatt om antalet betygssteg grundskolan lämpligtvis skall ha. Så här skriver Pålsson vidare i sin bok.


Att jag tar upp partistämman här beror på att den säger något om hur partieliten kunde bestämma slutresultatet genom att styra partiets interna process. Det var stämman som skulle äga frågan, men något underlag fick inte ombuden före stämman.  
Vad som hände på partistämman utgjorde i själva verket ett grundskott mot den representativa demokratin. Ledande politiker brukar energiskt försvara ordningen att låta valda företrädare bestämma, snarare än väljarna själva i en folkomröstning, med att väljarna inte är tillräckligt insatta i frågan. Detta förutsätts emellertid de valda representanterna vara, ty deras uppgift är ju att informera sig även i komplicerade frågor. Det är med denna överlägsna kunskaps hjälp de tilldelas rätten att fatta beslut för väljarnas räkning. Men när de valda representanterna i riksdagen binds av beslut som fattats av oinformerade stämmodelegater - då faller hela denna tankekedja.


Efter att fördraget bekvämt och smidigt antagits på moderaternas partistämma så var det så dags för riksdagen att behandla frågan. Enligt Pålsson så brydde sig inte regeringen det minsta om vad remissorgan som Regeringsrätten, Högsta domstolen, Justitiekanslern eller vad olika universitet sade om fördraget. Lagrådet valde att utgå från att regeringen hade rätt, i stället för att göra en egen bedömning. Detta gällde alltså den kanske viktigaste frågan efter andra världskriget för Sveriges framtida utveckling. Regeringen lyckades också lotsa igenom fördraget utan att ändra i vår svenska grundlag, det hade ju sinkat beslutet avsevärt. Riksdagen kunde alltså besluta i frågan om Lissabonfördraget efter att ha fått kvalificerad majoritet i riksdagen. Därmed överförde man makt på ett sätt som det inte var tänkt enligt vår grundlag. 


Som om inte allt detta vore nog, så har de EU-positiva partierna i riksdagen för in en paragraf i vår grundlag som gör det möjligt att föra över makt direkt från vår egen riksdag till EU med ett beslut och kvalificerad majoritet. Riksdag och regering kan alltså urholka vårt självbestämmande ytterligare utan att behöva göra några grundlagsändringar. Pålsson beskiver ibland direkt, ibland mellan raderna hur EU blivit det viktigaste av allt för de politiska eliterna. Allt som har med EU att göra är bra och skall helst gå igenom riksdagen. Alla som är emot något från EU är i grunden bakåtsträvare och ses som ett hot mot vägen till ett gemensamt utopiskt Europeiskt paradis. Man får känslan av att vår politiska elit drabbats av någon slags "hang up" där det gäller att anamma precis allt från EU, och där alla andra hänsyn i bästa fall kommer i andra hand. 


Politiker talar vid högtidliga tillfällen gärna högtidligt om demokrati. När det gäller att få igenom förslag och beslut av större vikt, tummar man dock själva på principerna. Återigen visar det sig vilken skillnad det är på högstämda tal, och den lite solkigare verkligenheten. Dessutom måste vi komma ihåg att vi gick med i EU med en inte alltför stor majoritet 1994 (52 % för 47 % emot). Vi röstade emot ett medlemskap i valutaunionen. Det finns en tydlig diskrepans mellan de valda företrädarna för folket och folket själv när det gäller EU.   


Just nu skall två tunga EU-projekt subsidiaritetsprövas i riksdagen. Det ena projektet handlar om en gemensam energiinfrastruktur. Det innebär alltså bl.a. ett gemensamt elnät i hela Europa, som dessutom skall kopplas ihop med ett antal fattiga länder utanför Europa (i förlängningen). Hela projektet kommer i sin slutgiltiga utformning att kosta enorma belopp. Vi talar om belopp som är mycket stora t.o.m. på EU-nivå. Vem skall betala detta, Grekland och Italien? Knappast troligt. Hur kommer projektet det att påverka vårt elpris, speciellt nu när Tyskland kanske planerar att skrota sina kärnkraftverk? 


Det andra mycket tunga och omfattande projektet går under det storstilade namnet "Horisont 2020" och innefattar så mycket på olika områden att det inte ens låter sig att beskrivas här. Klart är att massvis med svenska lagar kommer att bli inaktuella och ersättas med gemensamma europeiska lagar. T.ex. kommer vi beordras att satsa utbildningsresurser på vissa socioekonomiska grupper och bekämpa utanförskap, då med direktiv, eller snarare direkt lagstiftning från EU. Det hela kommer att kosta ofattbara belopp. Det är självklart inte fel att satsa på vissa socioekonomiska grupper eller att bekämpa utanförskap. Men skall detta ske med direktiv från EU? Det kanske allvarligaste av allt är att det svenska folket är helt ovetande om vad som i verkligheten håller på att ske med vårt självbestämmande. 

Länk Lissabonfördraget (Ingen orkar läsa detta, försök inte ens)

Länk Riksdagen gemensam europeisk energiinfrastruktur

Länk Riksdagen Horisont 2020

12 kommentarer:

Anonym sa...

Där ser man vådan av att skriva på papper som man inte har läst och inte förstått.
Men när det sk Lissabonfördraget är påskrivet under sådana förutsättningar så saknar det ju legitimitet.
Rune

Anonym sa...

Tack för ett bra inlägg.

EU frågan är något vi måste driva hårdare, hur det skall gå till vet jag dock inte. Jag har uppfattat det som att de stora tidningarna inte tar in debattartiklar i denna fråga. Att SVT inte har haft ett enda utbildningsprogram om EU är ganska talande. Inte ett inslag eller tal har jag sett på SVT från EU-parlamentet.

Har efter släktsamvaro under julen insett vilken ovilja det finns att ta till sig argument och fakta. Man håller inte med i den förda poltiken på några punkter alls men likafullt försvarar man den. Vill gott, är inte så farligt, det kan inte stämma, reinfeldt är så snygg och trevlig.

Swedish Dissident sa...

Har inte läste det tidigare men ska försöka göra det snart; har börjat lite smått och som bekant så betonas ändå den nationella identiteten och partiella suveräniteten:

"Unionen ska respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen samt deras nationella
identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer,
inbegripet det lokala och regionala självstyret. Den ska respektera deras väsentliga statliga funktioner, särskilt funktioner vars syfte är att hävda deras territoriella integritet, upprätthålla lag och ordning och skydda den nationella säkerheten. I synnerhet ska den nationella
säkerheten också i fortsättningen vara varje medlemsstats eget ansvar."

Robsten sa...

Du har nog gjort en riktig analys Anonym

Dissident. Ja det står där, kosmetika för att få igenom fördraget. Sedan skiter de fullständigt i allt sådant. Jag har faktiskt läst "Horisont 2020" och energiintegrationen, skrämmande!

Nisse sa...

@Robsten...

"Sedan skiter de fullständigt i allt sådant. Jag har faktiskt läst "Horisont 2020" och energiintegrationen, skrämmande!"

Och ändå tror du att den offentliga makten är alla goda gåvors givare? För det är ju naturligtvis all skillnad i världen på den svenska staten och på den överstatliga EU-varianten. Före EU-inträdet var den svenska riksdagen centrum för makalöst kloka och välunderbyggda beslut. För visst var det så? Eller var det inte?

Robsten sa...

Självklart var det inte så, vilket jag aldrig påstått heller. Det var samma politiker då som nu, med skillnaden att EU inte framstod som höjden av frottering, som det gör nu för många politiker.

En massa idiotiska beslut togs då också, men inte riktigt så idiotiska som nu. Vår parlamentariska demokrati har inbyggda brister, dessa brister har funnits en lång tid, men de har blivit mer uppenbara på sistone. Jag har väl aldrig hyllat staten? Vad är du ute efter?

z999 sa...

@Nisse:
"Och ändå tror du att den offentliga makten är alla goda gåvors givare? För det är ju naturligtvis all skillnad i världen på den svenska staten och på den överstatliga EU-varianten. Före EU-inträdet var den svenska riksdagen centrum för makalöst kloka och välunderbyggda beslut. För visst var det så? Eller var det inte?"

Fascism brukar försvaras med att folket inte vet sitt eget bästa. NRP vill ju ha fürher-principen istället för demokratin för att få fram de klokaste besluten. Demokrati handlar inte om att få fram en styrelseform som tar de klokaste och mest välunderbyggda besluten, det viktiga är att makten utgår från folket (och inte från Bryssel).

Robsten sa...

Offentliga makten, alla goda gåvors givare? Det finns ingen "goda gåvors givare", på samma sätt som det inte finns några gratisluncher. vad skulle vara alternativet till offentlig makt menar Nisse? Att min granne eller någon från Djursholm tar makten och bestämmer över mig för att jag är så dum i huvudet? det går inte att resonera med Nisse eftersom han inte meddelat var han står, hur han menar att det skall fungera. Svårt att förstå vad han ens kritiserar.

En stark ledare? Nej tack. Jag anser inte att någon är varken starkare eller klokare än mig själv, må vara att jag lider av hybris, men det brukar å andra sidan starka ledare också göra.

Robsten sa...

ytterligare exempel på vansinnigheter som den senaste tidens EU-liberalism gett upphov till.

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/sverige-har-overgett-nationella-energipolitiken_6731373.svd

Vi förlorar alltså arbetstillfällen och välfärd för att vi genomför någon slags EU-liberalism. Helt vansinnigt. Hela EU-medlemsskapet framstår mer och mer som en ren förlustaffär. vad får vi igen? Bidrag till en massa underligheter vi helst skulle besluta om själva. EU framstår också mer och mer som en ren ockupationsmakt, som dessutom suger ut oss.

sara sa...

Hej!
Jag läser just nu svenska c och vi ska göra ett valfritt arbete om media. undrade om du hade några tips på vad man skulle kunna skriva om?
TACKSAM FÖR TIPS

Robsten sa...

Jasså du vill ha tips?

Ja själv skulle jag i ditt ställe undersöka Expo. Vad exakt de fyller för funktion, opartiskhet, demokratiskt perspektiv. Faktagranskning etc, etc. Lite mitt drömjobb faktiskt. Har frågat om jag får intervjua Expo för en annan tidnings räkning, men fått nej. Vill de någonsin intervjua mig, skall jag säga JA, underförutsättning att jag får intervjua dem.

Sedan har vi journalistutbildningen man kunde göra ett arbete om.

media inför valet.

Det är väl det jag kan komma på just nu.

Nils Dacke sa...

Bilden Pålsson ger är tyvärr alltför sann, vilket följande episod belyser. En solig majdag 2004 i samband med firandet av "Svensk ubåt 100 år" mötte jag på kajen i Karlskrona två riksdagsmän från Blekinge, en moderat och en sosse, vilka jag kände sedan några år tillbaka. Jag hade något tidigare läst de konstitutionella delarna av "konstitutionen", först på engelska och sedan på svenska och insåg vilket demokratiskt monster den var.
Tanken var att riksdagen lite senare skulle fatta beslut i frågan om inte fransmän och holländare röstat nej.
Jag frågade därför de båda "valda representanterna" om de läst "konstitutionen" inför förestående riksdagsbeslut. Båda svarade med en mun att de inte gjort det. Jag undrade då hur de då skulle kunna ta ställning i frågan, varpå båda svarade att de redan visste att de skulle rösta ja.
Min reaktion på det svaret var att jag sade att de borde skämmas.
Jag hade som privatperson tagit mig mig igenom de väsentliga delarna av "konstitutionen", men de med betald uppgift att representera folket i frågan hade inte bekvämat sig till att göra hemläxan. Den representativa demokratin är inget annat än chikan mot folket.