lördag, januari 25, 2014

Västvärldens kollaps

Journalisten och författaren David Jonstad har skrivit en intressant och tänkvärd bok om västvärldens dilemma, med framtida brist på naturresurser, energi och en pågående klimatförändring. Klimatalarmist, tänker många läsare nu. Ja, men långtifrån det vanliga snittet på miljöpartistisk klimatalarmist, som talar sig varm om vindsnurror och solceller. Tvärtom, Jonstad påpekar att vindkraftverk och andra förnyelsebara energikällor aldrig kommer att kunna ersätta oljan, inte ens i närheten. Dessutom talar han mer om den framtida bristen på energi än om klimatet. Men visst finner vi spår av miljöpartistiskt tänkande och även en aningslös inställning till vår oansvariga immigration hos Jonstad. I själva verket är det just den faktor Jonstad räknar bort i sin ekvation, en resursslukande immigration. Inte desto mindre är Jonstads bok mycket intressant och han förutsäger, högst trovärdigt, globalismens förestående sammanbrott. Detta av helt påtagliga och konkreta orsaker, som ingen människa eller politiker, kan göra det minsta åt.


Jonstad beskriver i sin bok historiska imperiers uppgång och fall. Han beskriver också troliga orsaker till de flesta imperiers fall (om än lite enögt och ensidigt). Inget imperium är starkare än den grund den vilar på. Grunden är i detta fall (i alla fall) den ekonomiska bas imperiet vilar på, eller annorlunda uttryckt den bas av energi som driver hela statsapparaten. Ju komplexare ett imperiums samhällsapparat (överbyggnad, Marx) ju mer energi kräver den. Imperier och stater har en tendens att hela tiden öka sin komplexitet. Alla problem möts med ytterligare ett system som gör hela statsapparaten mer komplex. Vi kan översätta detta till att i Sverige så tillsätter vi ytterligare en utredning, verk etc. för att möta nya problem. Ännu tydligare blir detta på EU-nivå. Tänk Bryssel med all dess administration. Bara administrationen i Bryssel slukar lika mycket energi som ett antal afrikanska nationer.

Vi kan likna västvärlden i dag med ett jättelikt imperium, som i huvudsak vilar på en begränsad energikälla, nämligen oljan. En liter bensin innehåller lika mycket energi som en arbetare utvecklar på en hel arbetsvecka. Denna liter kostade fordom lika mycket som ett par frukter i snabbköpet, i dag är den dock dyrare. Det är inte så svårt att tänka sig vilka oerhörda möjligheter till utveckling denna högkvalitativa energikälla ger. I själva verket skulle vi inte ha den civilisation vi nu åtnjuter, utan oljan med sitt extremt högkvalitativa energiinnehåll. Tyvärr krävs det mer och mer energi att utvinna oljan, eftersom de lättillgängliga oljereserverna är slut på sitt innehåll och det kostar mer och mer för varje dag att utvinna varje liter olja. Oljan blir dyrare och dyrare och till slut blir den för dyr för att upprätthålla vårt komplexa samhälle. Det kostar för mycket energi att utvinna den helt enkelt, så att vinsterna i energi blir för små. När detta inträffar börjar vår civilisation falla isär.

Ja men vi har ju de gröna förnybara energikällorna replikerar den inbitne miljöpartisten. Enligt Jonstad (som jag tippar ändå är miljöpartist) är det i princip ett skämt, en villfarelse, att tro på förnyelsebara energikällor som ersättning för den vidunderligt energirika oljan. Det handlar om kvaliteten på energin (energin i universum är förvisso alltid konstant) det är själva den kvaliteten vårt samhälle är uppbyggd på, inte mängden energi. När denna energi blir för dyr (besvärlig att utvinna) kommer inte vårt samhälles komplexitet kunna upprätthållas, inte med bästa vilja i världen och inte med aldrig så många vindkraftverk. Festen är då över och precis som romariket med sin groteska statsapparat kommer vårt samhälle falla sönder till en lägre nivå av komplexitet, likt en naturlag.

Hur denna kollaps kommer ske och hur samhället kommer se ut efter kollapsen är det meningslöst att sia om. Alla framtidsvisioner har en tendens att slå helt fel. Det kommer enligt Jonstad att ske relativt långsamt, inte snabbt och dramatiskt som i populära katastroffilmer. Befolkningen kommer förmodligen att minska, vilket alla tidigare kollapser visat. Samhället kommer att etablera sig på en lägre nivå av komplexitet. Det blir kanske lite som i Detroit (en stad som gått i konkurs) fast på makronivå. En tämligen säker förutsägelse är att vårt globala system är något av det första som slutar fungera. Det är just transporter som är mest beroende av billig energi, och just den tar ju slut. Egentligen är alla diskussioner om närproducerat kontra global produktion meningslösa. Detta kommer verkligheten med all tydlighet visa längre fram.



Den observante (eller pessimistiskt lagde om ni så vill) kan redan märka samhälleligt förfall både i Sverige och i övriga västvärlden. Själva komplexiteten i EU börjar ta groteska proportioner med byråer som skall hindra korruption som exempel. I USA har staten ställt in betalningarna till offentligt anställda och som sagt, en hel stad har gått i konkurs (Detroit). I Sverige ser vi hur vårdkedjor börjar krackelera så smått. Vi misslyckas stadigt med att korta vårdköerna, vi har patienter i korridorerna. Polisen löser för få brott och vissa lagar finns enbart som text i lagboken. Vi har skrotat i princip hela vårt försvar utan att vi vet vart de sparade pengarna gått till. Rälsen på landets järnvägar lider av svårartad brist på underhåll, som kan visa sig speciellt olyckligt i en framtid med akut brist på olja. Det finns en mängd andra exempel. Tecknen finns otvivelaktigt där för den som vill se. Tecken på att vårt samhälle redan nått sin höjdpunkt och att våra kommande generationer inte får uppleva samma välstånd som vi själva.

Läs gärna David Jonstads ”Kollaps” utan att för den skull ta alla hans slutsatser för givna. Om inte annat är det ett välbehövligt inlägg i debatten. Själv tror jag dessutom att han har fler starka poänger i sin framtidsbetraktelse.

Kollaps David Jonstad

7 kommentarer:

Swedish Dissident sa...

Det är inte bara västvärldens kollaps, utan som du är inne på, en mer global kollaps.

Lejeune sa...

Silent Spring, Limits of Growth, etc. What else is new?

Ördög sa...

Jonstads bok är intressant och tankeväckande, inget snack om den saken. En annan läsvärd bok med samma tema är Pål Steigans "En gång skall jorden bliva vår" (den norska originaltiteln är "Sammenbruddet"). Även Steigans blogg är kjempegreit.

http://steigan.no/

Nisse sa...

Jag tror Jonstad är alltför optimistisk när det gäller att kunna ställa om till en lägre samhällelig nivå under ordnade förhållanden. Ingen politiker som går till val på de åtgärder som förr eller senare måste göras kommer att bli vald. Inte en chans. Alltså återstår: full fart in i väggen, låt de yttre omständigheterna som energitillgång styra och hoppas på det bästa.

Robsten sa...

Mm..Nisse, det är nog vad Jonstad också tror. Men fallet av andra imperier visar att så sker, samhället växlar ned, ofta omärkligt , plötsligt står den anpassningsbara människan där med en annan verklighet.

Anonym sa...

"plötsligt står den anpassningsba-
ra människan där med en annan ver-
klighet," skriver Robsten! Hm, det
illustreras bäst av den tidnings-
död som nu drar fram över Sverige,
och enfaldiga journalister som in-
te fattar varför just de drabbas.

Swedish Dissident sa...

Nisse har rätt.