Boken handlar om nazitysklands invasion av Norge under andra världskriget. Boken är välskriven samt har ett digert faktaunderlag att luta berättelsen emot. Boken tar upp bakgrunden till invasionen, orsakerna, själva invasionen och de strider som förekom under de olika faserna av invasionen. Det politiska spelet skildras i viss mån, både på den tyska sidan, men framförallt på den norska sidan.
Det som torde förvåna de flesta svenskar är att hela idén med invasionen av Norge berodde på den svenska malmexporten till Tyskland, hade inte Sverige exporterat malm till Tyskland hade Norge aldrig invaderats. Tyskland var orolig för att de allierade med Storbritannien i spetsen skulle skära av den svenska exporten till tyskland, därav invasionen av Norge som skulle trygga denna export.
Min uppfattning är att boken gör läsaren djupt bedrövad. De norska misstagen var så många och så grova att man som läsare baxnar, hur är det möjligt för en ”modern” krigsmakt att stapla fatala misstag på ett sätt som tyskarna inte ens till jul skulle drömma om? Den norska försvarsstaben radar upp osannolika misstag som närmast för tankarna till någon ”Nakna pistolen” film.
Till att börja med var den norske försvarsministern, Laake, tillsatt mest för att han hade hårda nyper när det gällde att skära ner det egna försvaret, det var därför han var tillsatt. När det gällde försvar av fosterjorden hade han allt annat än hårda nypor. Detta är väl något som vi svenskar kanske skall begrunda lite extra.
Det första Laake gjorde var att ignorera signaler om den tyska invasionen, han trodde helt enkelt inte på dem. Det andra han gjorde var att mobilisera via post! Möjligheten fanns att mobilisera via radio. Av någon anledning gjorde inte Laake detta. Försvarsministern fortsatte i samma stil till han blev entledigad mitt under invasionen.
Massvis med andra befäl radade upp misstag i nästan samma klass som Laake. En postering bad om att få kapitulera, försvarsstaben gav sin tillåtelse, ordern missuppfattades dock så en hel region med en stark försvarsställning kapitulerade inför ett svag tysk styrka.
Vid Kongsberg kapitulerade 2000 norrmän för 300 tyska soldater p.g.a. förvirring och psykisk förlamning av yrkesofficerare.
Vid Kristiandssand var norrmännen ännu överlägsnare, där kapitulerade en norsk yrkesofficer av ren feghet. Den norske officeren bröt dessutom mot givna order på ett frapperande sätt.
Liknande misstag av den norska försvarsmakten går som en röd tråd genom hela boken. Tyskarna gjorde faktiskt också en del misstag och felbedömningar, de fick dock ofta mindre konsekvenser p.g.a. norrmännens totala inkompetens.
När jag läser boken och norrmännens totala fiasko kan jag inte låta bli att fundera över Sveriges försvar i dessa dagar och vilka paralleller man kan dra mellan det svenska försvaret i dag och Norges försvar vid tidpunkten för Tyskland invasion. Historien förskräcker, men lär vi något av den?
Nionde april
Michel Tamelander, Niklas Zetterling
isbn-91-85057-95-9
3 kommentarer:
De som skrev boken är lite ute å cyklar, att den svenska malmen spelade en stor roll är helt riktigt, det krävs ruskiga mängder stål för att bygga en krigsapparat, på den tiden var sverige en av världens största leverantörer av den varan. Men malmen som exporterades till tyskland skeppades i första hand från Luleå precis som idag, för det första är det närmare, för det andra så är det för grunt i öresund för stora atlantgående malmbåtar (järnmalm är TUNGT) och små båtar är föga lönsamt. Dessutom fanns det ju en andra sida i kriget, de behövde också järnmalm. Det ligger lika många båtar med svansk järnmalm i atlanten som det gör i bottenhavet, de allierade sänkte båtar på väg till tyskland med svensk malm i botthavet, tyskarna torpederade de i atlanten. En av de första sakerna som gjordes av tyskarna i norge var att spränga sönder malmhamnen i Narvik, detta skedde den 22 april 1940 (Narvik invaderades den 9:e), så att inga fler båtar kunde lastas där. Således inga till tyskland heller..
Tyskland gjorde också försök att förvärva gruvindustri i sverige, Freja gruvan utanför Koskullskulle (Gällivare kommun) var faktiskt i tysk ägo ett tag. Men man insåg antagligen den taktiska nackdelen i detta, för om sverige inte varit tillräckligt neutralt och de svenska gruvorna hade kommit under tysk kontroll,.. vad hade de allierade bombat då? Jo malmbanan till Luleå - ett lätt mål = No more tanks, submarines and warships for mr. Adolf.
Sverige hade en svår balansgång, men mot krigets slutfas, när tyskland var ansatt från alla håll, så bedömdes att leveranserna till tyskland kunde upphöra ostraffat. Adolf var sas. fullt upptagen med annat.. Så skedde också.
Jag skrev fö. en kommentar om precis detta på jinges blogg den 11 april, vill minnas att jag skrivit tidigare lite om detta här på din blogg.
//steelneck
Jag besöker inte Jinges blogg efter att han filtrerade bort en kommentar av mig som uppfyllde all tänkabr näretikett. Flera andra har råkat ut för samma sak. Vid tidpunkten för den tyska invasionen så skeppades den mesta malmen faktiskt från Narvik, det är ett historiskt faktum, boken tar upp flera källor som bevisar detta. Efter hand så ändrades utskeppningshamn till Luleå, vid denna tidpunkt så vill jag minnas att man hade problem med isen utanför Luleå bl.a.
Ja, det mesta av malmen skickas via Narvik, då som nu. Men då precis som nu går det mesta av denna via Narvik exporterade malm inte till tyskland (jag arbetar i LKAB, min farfar som ännu lever var dessutom lokförare på malmbanan vid tiden för kriget). Luleå har alltid varit den huvudsakliga malmhamnen för skeppning till länderna kring bottenhavet, det är inget som ändrats "efter hand". Vid första världskriget var det däremot annorlunda, då hade man ständiga problem med isen i bottenviken, eftersom tillräckligt stora isbrytare då inte fanns (vid första världkriget skickade USA bla. fläsk till Malmfälten för att "hålla igång gruvorna", många äldre (80+) personer här uppe talar fortfarande om amerikafläsk).
Tyskarna förstörde således inte malmhamnen i narvik av rädsla att exporten till tyskland skulle bli beskuren. Rätt logiskt.. De gjorde det för att skära av den svenska exporten till storbrittannien och amerika. En annan anledning till invationen av Norge var att norges geografi erbjöd rätt väl skyddade hamnar i fjordarna.
Adolf var inte direkt intresserad av de nordiska länderna för utökat "lebensraum", vi var ju dessutom redan goda vänner med tyskland sedan länge, arier, broderfolk osv., vi tyckete också i likhet med Adolf att tyskland behandlats högst styvmoderligt vid Versallies-freden efter första världskriget (grundanledningen till eländet - ett kuvat folk väljer ledare därefter). Häri ligger antagligen en delförklaring till att Norge inte såg sig som hotade. Men sen brakade helvetet lös. Vår malm blev sas. vårt grannlands olycka
Sverige gjorde också ett tafatt försök att bryta linjen till Narvik efter tyskarnas intåg. Norddalsbron efter malmbanan mot Narvik tillkom på militärens begäran redan vid byggandet (det behövdes egentligen ingen bro med initialt tänkt sträckning), men militären ville ha en tillräckligt stor bro som kunde sprängas och därmed bryta linjen vid krig. Mycket riktigt, i april 1940 skulle skulle bron sprängas. Man försökte, men bron var stadigt byggd och tillgången på sprängmedel var så begränsad att bron endast fick smärre skador. Redan 10 dagar efter sprängningen kunde tyskarna rulla, lätta godsvagnar (i jämförelse med malmvagnar) över bron.. Om denna "brist" på sprängmedel var riktig eller berodde på "brun" svensk militär.. därom tvista de lärde.
//steelneck
Skicka en kommentar