Politiker har ett eget språk som ofta går på slentrian. Ord används nästan maskinmässigt utan att någon kommer på den självklara idén att analysera vad orden egentligen betyder.
Nu senast var den så ofta använda frasen ”de svagare i samhället” uppe på tapeten. Det var i samband med undersökningen av de olika partiarbetarnas lönenivåer. En professor, Möller, sade då att ” det är ett problem för socialdemokratin så till vida att man under lång tid varit ett parti för de svaga i samhället”. Vad menar nu denna välutbildade professor med ordet ”svag”? Att det rör sig om bidragstagare? Någonting säger mig att det inte riktigt är det han menar. Att det rör sig om arbetare med låga löner? Förmodligen. Är då arbetare med modesta löner men som gör ett hederligt arbete varje dag svaga? Ja, tydligen, de är väl svaga för att de inte är smarta nog att göra en enkel partikarriär med alla dessa förmåner det för med sig. Gör man denna karriär, som väl har som det viktigaste kravet att man kan sitta på möten timme efter timme samt vara lojal mot vilka idiotförslag som än må komma upp, då är man stark enligt dagens språkbruk. Snälla! Kan ingen, någon vem som helst, klämma någon politiker på pulsen när denne i vanlig ordning använder nämnda ord?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar