Jag har ofta blivit beskylld för att vara något av en mullig mansgris. Detta beroende på att jag högtidligt deklarerat att jag inte är feminist, är man yrkespolitiker måste man ju deklarera motsatsen. Dessutom har jag underkänt kompetensen hos en del kvinnor i regeringen med Sahlin och Winberg i spetsen.
Desto gladare är jag i dag då jag kan bryta mönstret och faktiskt påtala att de enda vettiga skribenterna på DN är kvinnorna. Jag tänker på Malin Siwe och ibland Hanne Kjöller. Jag håller långt ifrån alltid med dessa kvinnor, men de vågar bryta mönstret, vågar komma med genuina åsikter, samt stå för åsikter som tydligt avviker från den ”Westerberg-liberalism” som övriga skribenter på DN erkänner sig till, eller i alla fall hör till.
I morse pratade Siwe med en skribent från Expressen i TV1. Siwe tog upp den känsliga frågan om svenskarna blivit ett folk av ”curlingmänniskor”. Alltså ett folk av bortskämda människor som alltid väntar sig att staten skall ta allt ansvar var man en är på jorden. De väntar sig att råkar man ut för något på andra sidan jordklotet så är det bara att ropa på ”pappa-staten”.
Jag (och Siwe) menar att det är inte rimligt att få samma service på andra sidan jorden, eller ens i Libanon, som man kan vänta sig på svensk mark. Vem skulle betala denna service? Jag som sällan har råd att resa utomlands, via skattsedeln? Det är jag som alla förstår, inte så pigg på. Naturligtvis skall staten hjälpa svenska medborgare i knipa var som helst på jorden, men det gäller att ställa rimliga krav. Dessutom har Sverige ingen juristdiktion utomlands, det är många som tydligen inte har en aning om det. Allt som svenska regeringen gör måste godkännas av den regim det är frågan om, ganska självklart kan man tycka. Tack Siwe för du vågade ta upp denna känsliga fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar